Tick, tack... Det enda man med säkerhet vet att den går är tiden. -och det har den gjort igen. Nu är det ganska många dagar sen jag skrev ett inlägg men här kommer ett och förhoppningsvis några framöver.

Jag har en del bilder i telefonen att visa och jag har skrivit många blogginlägg men de fastnade i huvudet. Vi får se om de kommer på pränt någon gång eller om det blir nya.

Tiden som gått har ägnats åt

• Att mata får eftersom balupprullaren gått sönder igen.
• Tagit ner en tälthall på 220 kvm. Inte jag då utan Leif och några underbara människor till.
• Fyllt tälthallen har jag gjort också men "de" har inte kommit ännu. Tack och lov!
• Varit på banken (sånt tar tid!!).
• Haft magsjuka, vilket vissa i familjen fortfarande verkar ha.
• Gått på utbildning. 2 stycken faktiskt. En om hur man bygger djurstallar och en i villkorad läkemedelshantering.
• Jobbat.

Nu är det en sak kvar och det är revisorn på fredag och då landar nog många pusselbitar på rätt ställe. De kan ju göra underverk.

Oj vad man hinner göra på två veckor. Det enda jag vill ha ogjort är faktiskt magsjukan!

Ha det så gott!

Den älskade lilla damen lyckas plocka kläder ur sina lådor och dra runt dem runt hela huset. Hon övar liksom på att klä på och av sig. Byxorna och blöjan är det första som åker av, för att sen åka på igen. Nu har hon kommit till tröjorna och över stenhårt med dem också. Strumporna har hon lärt sig för länge sen hur man gör med men måste fortfarande grejas med. Tänk om det händer nåt nytt? Systrarnas strumpor är roliga.

Jag och Leif plockar tillbaka, hon drar ut. Jag tycker att hon inte borde nå exakt så högt som hon gör men hon klättrar ju, min lilla älskade apunge.

Det värsta är att hon öppnar alla dörrar, öppnar grinden och stänger den fint efter sig och löser de flesta "dumheter" som hennes älskade föräldrar hittar på. Det är alltså bara att hålla till tills hon lärt sig det hon ska lära sig just nu.

Vad underbart det är att komma hem från jobbet och Isabelle tjuter "mamma", skrattar och är jätteglad. Det är världens fest när jag kommer hem. Leif bara skrattar åt hon medan Emilia och Linda är betydligt mer avmätt: "Hej mamma..."

Visst är det härligt att komma hem efter en dag borta men ännu härligare är det att vara hemma hela dagen med Isabelle och Leif och få ta emot Emilia och Linda när de kommer hem från skolan. Jaja, allt har sin tid och just nu är det hemtjänsten som gäller. Vad som händer framöver vet ingen... men tankar, funderingar, önskningar och drömmar har jag.

I cheven (bilen) har vi tre bältade platser fram och även bak finns en helsoffa med tre bältade platser. Fast bak är det så dåligt med benutrymme så där sitter Emilia och Linda, som ändå har lite kortare ben.

Fram sitter alltså jag, som oftast kör, Leif och Isabelle i sin barnstol.

Vi tre var ute och åkte någonstans. Leif körde för ovanlighetens skull. Isabelle var trött och ville mysa med pappa innan hon somnade men det gick ju inte.

-Isabelle, pappa kör bil så du kan inte mysa med honom, säger jag.

-Wooow! svarar Isabelle imponerat.

Min dag idag blev inte så bra.

Visst, jag har fixat hemsidan, varit till doktorn med Emilia och konstaterat att hon inte är dödligt sjuk men att hon ändå har vätska bakom trumhinnorna. Jag har fixat lite telefonsamtal (vad sånt tar tid) och så har jag bakat bullar. Det händer definitivt inte varje dag. Det tar flera timmar att jäsa degen i det här huset men man hinner få mycket gjort däremellan.

Det trista i hela kråksången är att jag blivit av med nästan alla mina hönor idag. Jag tog dessutom tjuven på bar gärning inne i fårhuset men hon verkade inte direkt ångerfull utan kommer nog  att göra om det igen om hon bara får möjlighet till det. Förbannade hund! Inte min dock utan en i byn. Jätteledsen blev jag. En höna fick vi ta ihjäl, tre hönor är i mycket dåligt skick och en är i krasst skick och resterandefem som jag har kvar är hel. Jag hade ca 25 djur och har 9 kvar idag. Sorg!

Nu kom dessuom BlueTooth'en i mobilen på att det var en dålig idé att skicka över bilderna från telefonen till datorn. Dags att gå och lägga sig kanske?

Hemsidan börjar bli klar. Ska fota lite  mera så att det blir fler bilder, roligare bilder och så att jag kan göra animeringar men både jag och Leif är mycket nöjd med hemsidan. www.helegard.se

Gonatt!

Altlså: Vi var ner till Sundsvall för att gå framförallt på IKEA men även på andra butiker på Birsta. Vi skulle ha en heldag, vilket vi också hade - på gott och ont.

Barnen vill såååå gärna gå in på Toys R Us eller hur de nu stavar det. Jag kommer så väl ihåg från förra gången vi var där och vad som hände då: Allt var så dyrt att barnen inte hade ritkigt råd att handla :-( Det är ju inte alls roligt så den här gången peppade både jag och Leif för Barnens Hus. Det slutade med Barnens Hus och det tror jag barnen tyckte var mer än helt ok. De bjöd dessutom på popcorn och lite småplock i en påse. Jättetrevligt!

Dagen efter alla leksaker var inköpta satt både Emilia och Isabelle och lekte med... VEDTRÄN. Vad ska man då med leksaker för flera hundra när de ändå leker med det som är mer eller mindre gratis? Jag hörde att varje svenskt barn har ca 400 leksaker. Jag vet inte alls om det ligger nån sanning i det men om det är så: Vad fruktansvärt mycket saker! Det funkar bra med köksredskap när de är små och vedträn när de är större, tydligen.

Imorgon bär det av till IKEA!!!

Vi ska köpa några hurtsar till kontoret uppe. Jaja, egentligen är det ett skrivbord i all röra i sovrummet. Alla saker har samlats där. Behöver hurtsar och lådor för att få undan sakerna samt allt sånt som jag ännu inte packat upp sen vi flyttade hit. Nånstans i någon låda ligger mitt pass ;-) Hyllor har jag faktiskt, vilket känns bra. Det finns en potential till att få ordning där uppe i alla fall. Sen kanske utfallet inte blir så bra men potentialen finns.

Så imorgon bär det av. Hela familjen samt barnens 11-åriga faster Hanna åker. Hööks ska vi in på också eftersom jag behöver köpa lite täcken och andra saker till vårt 2-åriga sto, som fortfarande är namnlös (namnförslag mottages tacksamt). Leif ville gå på Bauhaus, vad nu det kan vara bra för? ;-) och mina två stora barn var sugen på leksaksaffär. Isabelle hänger ju bara med än så länge, tack och lov. Hanna ville nog bara följa med för att få göra nåt på lovet. Jag har inte hört hennes shoppingplaner än så jag hoppas att de är måttligt stora.

Nu är det så här: Vi hoppas på uppehåll imorgon för vi har en flakbil. På flaket ska allt som inhandlas hamna och vi har ingen kåpa, vilket innebär att om det regnar så förstörs grejorna. Då kanske vi kommer hem tomhänta. Fast vid tidigare IKEA-resor har jag lärt mig att på Biltema har de allt som man behöver för att lösa såna ev problem.

Jag och Leif var och hämtade 7 kalvar för några dagar sen. Vi lånade en hästfina (tusen tack!) och for iväg. Inte långt bort men ändå en liten bit. Vi hade pratat med bonden i fråga och hade sagt 6 stycken. En kvigkalv och resten tjurkalvar, fast vi trodde att de skulle vara kastrerade, sk stutar men det var de inte.

Väl där började vi prata avel och div anlag och enligt mig är lynne det viktigaste anlaget hos djuren, inte köttansättning, mjölkegenskaper, päls, ull eller vad det nu kan vara. Då hade han en liten tjurkalv som var speciellt. Vi träffade honom och han var speciell. En Ferdinand. Precis lika lugn och ointresserad av "att stångas med de andra" som Ferdinand på julafton. Det blev 7 kalvar istället för 6 som vi hämtade. Klart att Ferdinand skulle följa med oss hem.

Det är lite olika storlekar på kalvarna. Det är två bruna som är i storlek som den längst fram. De väger ca 180 kg. Den brun/vita i bakgrunden är i samma storlek också. Sen är det en mindre brun, en brunsvart och så Ferdinand som är mest svart men även lite vit. De väger ca 100 kg.

Det är bara Ferdinand som vi ska ha kvar. De andra killarna ska vi slakta tids nog.

Barnen döpte kvigkalven till Bella. Hon är hur söt som helst. På några månader till måste hon ut till de andra kvigorna så att hon inte blir betäckt alltför tidigt.

Jag har som vanligt inget minne av när Leif gick till Isabelle i natt.

Jag har ett vagt minne av att Linda kom  för att sova med mig.

DUNS!!
03.30 Vaknade jag av världens duns. Det gjorde hunden också. Yrvaket stod han vid fotänden av sängen och såg förvånad ut. Han hade trillat ur sängen i sömnen.

...och jag kunde inte somna om. Inget ovanligt direkt :(

Nu ligger katten Kurran på min mage och njuter av sällskapet och spinner <3

Några av de absolut bästa djuren vi har på gården är hönorna, om ni frågar mig. Majsan, bruksnordisen kommer givetvis först men sen så är det hönorna. De är små, ger ägg och även kött men framförallt är de så rogivande att titta på.

De är väl inte världens smartaste men betydligt bättre mammor än vad de flesta människor någonsin kommer att bli. De är väldigt omtänksamma mot sina kycklingar och pysslar om dem hur mycket som helst. De ser till att kycklingarna har det bra, gott om mat och vatten. Likaså värme och de visar kycklingarna hela tiden hur de ska bete sig.

Hönorna kucklar så härligt när det vankas något extra gott (bröd och sånt) eller när de njuter av ett sandbad i solen. Mina hönor är instängda i hönshuset under natten men sen under dagen får de gå fritt på gården. De pickar efter diverse gott men nu finns det inte så mycket kvar i marken.

Oftast går de och lägger sig i middagstid. De går helt enkelt in i hönshuset och sätter sig till rätta. Där inne har de mat och vatten och mycket plats att röra sig på. Jag tror att vi har runt 20 m2 åt dem och rent teoretiskt så behöver inte mina hönor mer än 3,5 m2.

En av mina hönor har dock kommit på ett annat trevligt ställe att sova på. Vi har en fin gran alldeles bredvid hönshuset. Den granen för vi livliga diskussioner om här hemma. Jag vill ha kvar den men min älskade jägmästare (Leif) vill ta bort den. Det ligger nog i hans natur som jägmästare. Än så länge har jag vunnit kampen :) till min lilla hönas stora glädje.

Detta var det absolut bästa kortet jag fick på hönan. Det var inte enkelt att fota henne ute med enbart med en mobiltelefon. Å andra sidan hade jag inte lyckats bättre med nån annan kamera heller. Granen lyckades jag inte alls fota. Det blev totalt svart på de fotona.

I natt var det fullmåne. Igårnatt och inatt räknas också som fullmåne. Natten som just passerade räknas som den natt där hinnan mellan världarna är som tunnast. Har ni haft svårt att sova, somna, har haft drömmar om nära och kära som har vandrat vidare eller andra konstiga såna drömmar så beror det på fullmånen och att hinnan är tunn. Ska man försöka sig på ouija-brädan eller seanser och aldrig testat förut var natten till idag den lättaste på hela året.

Kämpa vidare och hoppas på att ni får sova bättre om några nätter. Mig stör det inte nämnvärt men Leif har inte sovit ordentligt på några nätter och han har ännu några strulnätter kvar att det stökar för honom. Ändå är det jag som är den som är känslig för "andra sidan", inte Leif.

Hoppas ni får sova gott nästa natt.

Är det bara vi som är sena eller kommer alltid hösten och vintern så tidigt?

Jag är nämligen på väg ut med Isabelle för att plocka ner de sista resterna av en beteshage (stängslet)  som vi måste ta ner innan vintern. Det blir en skön promenad över ett par åkrar och in i skogen, samma sträcka ett par vändor. Helt ok och Isabelle på ryggen i sele och mobiltelefonen på laddning i bilen eftersom underbarnet har förstört 220 volts laddaren.

Idag gjorde vi en snabbplanering för resten av veckan. Plock, städ och annat grejs dagtid. Viktutmaning i kväll och imorgon (Nordmaling på onsdagar), torsdagkväll ska tacklammen avmaskas, fredagkväll ska tacklammen avmaskas (ingen fredagsgrogg här inte ;) ), lördag ska två baggar slaktas medan jag ska avmaska alla tackor. Söndag är det blodsockerkurs i Umeå. 10 dagar efter vi slaktat baggarna ska skinnen skickas för beredning :).

På söndag fyller Leifs lillasyster 30 år. Kalas/fest???

Jag hinner inte riktigt med. Ibland tar jag foton och jag har riktigt roligt när jag sitter och tittat på bilderna sen för först då förstår jag vad som egentligen händer. Jag och kanske fler av oss behöver tid för reflektion.

Idag är en sån dag som jag har fotat ett projekt som jag har jobbat på idag. Projektet har jag funderat på länge och sen för några dagar sen fick jag ett totalt bryt när jag absolut inte fick nån ordning på stället. Idag fick jag den efterlängtade torktumlaren och då kunde projektet äntligen dra igång. Jag och lilla Isabelle har gjort ett kanonjobb!

Klädkammaren innan vi började, jag och Isabelle. Här är den lilla väggfasta garderoben som var så smal att det inte gick att hänga in en galge i den. Dessutom våra trådkorgar med kläder i.

 
Såhär såg det ut när vi väl hade slagit bort garderoben. Det var en hel del pyssel kan jag lugnt säga, speciellt när man är två och den ena av oss är 2 äpplen hög och vill vara med precis där jag ska slå...

Det är mängder med spikar men hantverket är underbart och nu ligger det i spillror.

Och här är anledningen till mitt bryt. Allt detta fick inte plats i det lilla rummet så det måste bara UT!!! Nu är det ute och nu har jag börjat sortera. Undrar om det blir nån ordning men en hel del kommer att skickas till Tradera, Blocket och Myrornas.

Nu väntar jag på att det ska bli onsdag för då ska nämligen Leif in till Umeå och han får då lov att åka till Byggmax och köpa konsollskenor och konsoller. Hyllplan har jag redan några stycken. Mer bilder kommer alltså senare. Nu är det bara att sortera

Jahapp! Då sitter jag här då och hittar inte ens en bild på mig till bloggen. Hur tusan ska ni då ens veta vem jag är? Fast det kanske löser sig ändå? Eller så vet ni redan det?

Min tanke är att få ur mig några rader nu och då av det som händer när man befinner sig mitt i ett aktivt, hektiskt, spännande och roligt liv. Häng på!

Det som finns i mitt liv just nu är 3 barn, alla flickor givetvis. De är 18 månader (hon är hemma), 6 år resp 7 år. Min stora kärlek, Leif, finns i mitt liv, massor av får och lamm, 4 kattor, 2 hästar (fast vi har en extra just nu), mina älskade hönor som räven har samma känslor för. Skillnaden mellan mig och räven är att han äter upp dem, det gör inte jag. 4 kvigor har vi också men de ska få vara kvigor ett tag till men så småningom ska de få varsin liten bebis att ta hand om. På allt det här så jobbar jag också med Herbalife. Ett otroligt roligt och givande jobb.

Njaa... Huset är inte välstädat vilket de flesta som kommer hit kan intyga men det är värt det. De som säger annat har kommit när vi precis har ställt undan golvmoppen.