This is my life,these is my feelings and my dreams.

 Länge sen jag skrev,som vanligt,men känner att det behövs igen. 

 

ibland känns det som om jag var på toppen men lika fort ligger jag ner igen.

Jag vågar aldrig ta ut vinsten att jag har lyckas med något,

för lika fort misslyckas jag igen.

Ibland vill jag att det ska vara så här,bara för att det är iallafall bättre än förr.

 jag vågar inte släppa taget och glädjas,för stunden,för lyckan.

För lika fort är allt som bortblåst igen. 

När ska det sluta vara så upp&ner?

När vågar jag verkligen lita på att lyckan stannar? 

När vågar jag lita på att lyckan är äkta? 

Less på att vänta, men vill aldrig sluta kämpa. 

Ibland är allt så oklart,som en dimma.

Men när jag väl tänker efter och ser över allt,

så förstår jag,förstår varför allt är som det är.

Förstår varför jag är så trött, förstår varför jag misslyckas i skolan, 

förstår allt. 

Men det verkar inte finnas något att göra åt. 

Eller jo,det finns. 

Men vågar jag? 

Vad behöver jag?

Just det jag inte vet, och vågar inte ens chansa. 

Jag går på spänn,oroar mig,är rädd,

varenda dag,jag vill inte falla tillbaka.

Men jag är så rädd, att jag ska tappa taget om allt,

Och snubbla,så jag faller ner igen. 

Liggandes under allt..