Falling apart.

 Jag önskar jag visste,vad och hur jag behöver göra,för att komma någon vart. 

Jag som trodde att allt skulle bli bättre, men tårarna faller oftare&lättare nu. 

Egentligen orkar jag inte mer,jag vill egentligen bara lägga ner. 

Känns som om jag har fastnat helt,kommer ingenstans, samma plats eller bara bakåt. 

Less på att kämpa när jag aldrig lyckas,less att vara stark,

när det ända jag känner är svaghet. 

Önskar allt kunde vara lätt. 

Önskar att jag hade någon att prata med,någon som brydde sig,någon som lyssnar,någon som inte dömmer mig,någon som verkligen tror och förstår,någon som verkligen kan stötta och hjälpa mig, för just nu, vill jag bara ge upp.Allt. 

Jag önskar att jag ens kunde berätta,för dig, för er,för någon.för ingen vet.. 

vill inte ens vara här,inte ens hemma,vill inte vara någonstans.jag vill helt enkelt inte finnas längre,och jag vet inte vad jag ska ta mig till. 

Jag vill kämpa,men jag orkar inte. 

jag vill tro, men har inget hopp. 

jag vill lyckas med ser inget ljus. 

Inom mig är allt över, men jag fortsätter. 

Helt död,men ändå levande.