Hejhej!

Har inte skrivit på ett tag här,har väl antingen inte haft lust eller ork, eller kanske både och.även om jag skulle ha behövt göra det flera gånger om.

Bara för att lätta på hjärtat..

Nu är det ju sommar,& jag mår faktiskt alltid bättre på sommaren, 

har nog vädret& friheten att tacka för det!

men dock mår jag inte lika bra som jag vill göra,& det kan man ju inte alltid heller göra.

Så kan inte gnälla så mycket.

ska vara nöjd att det iallafall är bättre.

Dock hatar jag att jag får sånna här infall av depperioder utan andledning också jobbigtjobbigt.

menmen,som tur är så hinner man inte tänka efter så mycket på sommaren, fullt ös hela tiden,vänner&bekanta som hälsar på& som vill umgås,& en massa som man vill göra.

så man hinner inte dras ner i skiten, och det är jag riktigt glad för,för helt ärligt behöver jag en break från ALLT! & det är det sommaren oftast ger mig..

Nu om framtiden.

Till hösten blire ju iv, kom inte in på ngt annat som sagt.

men jag och en vän har planerat, att det blir 1 års iv,sedan 3 års omvårdnad & efter det vidareutbildning tillsammans,& det känns underbart,hoppas att det blir så, men jag hoppas inte för mycket,vem vet vad som kan hända under ett år.

riktigt mycket om jag ska vara ärlig.

nej nu har jag nog fått ut det jag ville, så vi får läsas sen!

kramar

såååå jävla less!

those days i just wanna jump off the bridge.

those days is a hell,a fucking mess..

those days i hate,more than anything..

those days,i cant take it anymore.

Det är så svårt att få ord att förklara en känsla.

Inga ord kan få en att känna den känslan du förklarar,men dom kan få en att förstå.

Då jag känner att livet är meningslöst& inte orkar mer,då jag bara vill stanna upp& aldrig fortsätta mer,då tårarna bränner innanför ögonlocken,då klumpen i halsen& kniven i magen känns som mest, kan ingen känna det jag känner.. för ingen är som jag, alla känner olika,alla är olika känsliga. Man kan bara förstå hur det känns.

Så säg aldrig till någon,"jag vet hur det känns". Känns bara meningslöst att höra.

Du kanske vet hur det kan kännas,men inte "hur det verkligen känns".

Tyvärr är jag en sån,som aldrig förklarar en känsla.

Jag har så svårt att sätta ord på hur jag känner.

Men jag ska försöka förklara för er.

Dom dagar jag mår dåligt,märks det ofta.

hellst inom familjen,är väldigt kaxig,otrevlig & allmänt sur då jag mår dåligt, helst mot min mamma,även om det är personen jag älskar mest i hela världen.

Men dom dagar det inte märks,har jag oftast en "täckmantel" som jag kallar det..Jag är väldigt busig,sprallig&helt enkelt överdrivet flummig.. Nu kanske det låter som att varje gång jag är så,så är jag deprimerad,men så är det inte.. Kan även vara busig osv då jag mår bra..

Menmen,nu började jag skriva om annat.Det jag skulle skriva om var hur jag känner dom dagarna,& det jag oftast tänker..

Då jag är ledsen& deprimerad känner jag ofta mig värdelös&misslyckad..annorlunda&oälskad.

Även ibland overklig,som om jag inte fanns,som om ingen såg eller hörde mig.

Känner oftast att jag inte orkar mer,att det skulle vara så lätt att inte behöva finnas längre,att inte behöva kämpa dag in&dag ut för att orka hålla huvudet högt.

Ibland då jag känner detta blir jag så osäker, helst när jag åker bil..Tror att jag ska tappa kontrollen& slänga mig ur bilen i hög fart.. så har fått tvångstankar,jag låser alltid bildörren!..Om jag känner mig väldigtväldigt osäker håller jag i den jag sitter brevid. Men som tur är har jag en spärr,vilket stoppar mig att inte skada mig eller ta livet av mig.Men man vet aldrig hur länge den stoppar mig,hur länge den orkar hålla i mot..Det jobbigaste jag vet är att vara osäker på mig själv,för jag vill verkligen inte misslyckas,jag vill verkligen inte sluta kämpa.

Jag vill leva med min familj&mina vänner,jag vill växa upp& se vad livet har att erbjuda,det är så mycket vi ungdommar inte hunnit se än,det är så mycket vi inte vet. Jag vill växa upp,lära mig& verkligen leva livet.

Så jag går här,efter livets väg,hand i hand med livet.Kommer aldrig släppa taget,inte förns livet inte har något mer att visa&lära ut, inte förns livet har slut på erbjudanden..

Hand i hand,livet ut.

Livet är din bästa vän.

Har inte skrivit på jätte länge,men det har hänt så mycket på senaste tiden.

Skulle ju bo på hvb-hem i skeå,så vi var där på besök en måndag,redan då bestämde jag mig för att stanna& prova,första 2 dagarna kändes okej,jag gillade&trivdes med dom som bodde där,men tyvärr klickade inte jag & personalen,hittade 2 i personalen som jag trivdes med,men resten tyckte jag bara var otrevliga&svåra att få kontakt med.

& jag är sån,jag klickar direkt med någon,händer det inte första 2 dagarna,händer det nog aldrig.Så jag kände redan då att jag inte trivdes på hemmet,började må sämre& sämre,var på dåligt humör hela tiden,kan dock också ha haft med rökningen att göra,var ju tvungen att sluta röka direkt jag kom dit,så det vart allt på en gång. Efter en vecka kom mamma,låssas pappa & mina bröder & hälsade på,mamma klickade inte heller med personalen,& min storebror fick inte ens sova i samma rum som mig,eftersom vi inte har samma "kön".

Mamma märkte direkt när hon kom att  någonting inte var rätt med mig,jag var på jättedåligt humör,bitchig& brydde mig inte om ngt,då vi var ute på stan & handlade började jag gråta,& då berättade jag att jag ville hem,att jag inte alls trivdes osv. så på söndagen bestämde mamma& jag att jag skulle komma hem igen,när jag kom hem så bestämde vi regler,dom funkade 2 dagar,sedan började jag slarva med dom,jag ville verkligen göra det,men orkade inte pga mitt mående,när jag kom till hemmet sjönk mitt mående igen,vilket jag hade jobbat upp under flera år,nu är det tillbaka i botten igen,vilket gör att jag måste jobba upp det igen,då orkar jag inte kämpa på med allting annat på samma gång.

så den senaste veckan har jag nästan inte varit i skolan,men nu ska jag få ännu mer anpassad skolgång,3 dagar praktik&2skoldagar,hoppas att det får mig att orka mera.

har nog inte så mycket mer att skriva om,men kommer nog med fler inlägg senare.

kramar

Ibland funderar jag på vad soc är till för,man hör från alla håll&kanter att dom bara förstör.Tänkte först att nej,men dom är ju jättebra! Joo,det tror man ju förns man inser sanningen.När man märker att soc inte ens lyssnar&förstår.Så känner man sig så sviken,lurad&missförstådd. Man hade en sån bra tillit& relation med dom,tills man inser sanningen.

Vi råkade ut för det nu iveckan, soc kommer hem till oss,börjar prata.

Sedan börjar dom anklaga mamma att allt som gäller mig är hennes fel,att hon inte har tagit tag i saker osv. Det var så tragiskt,men roligt på ngt vis,jag satt mitt framför dom & sa,men hörredu! min mamma har gjort allt hon kunnat,allt hon orkat,hon har gjort ALLT!  men jag var bara så dum i huvudet & inte lyssnade på henne,ignorerade vad hon gjorde,vad hon sa.När man inser att ens mamma verkligen har kämpat,verkligen gjort allt,& någon annan säger nej så är det inte.Då blir man verkligen upprörd,förbannad,ja allt dåligt man kan bli.

Tänk att man har kämpat hur mycket som hellst för någon man verkligen tycker om,men man blir inte uppskattad,men blir inte tackad.Bara mer och mer skit får man,då är det klart man ger upp till slut.

Så mamma,jag vill bara säga tack för allt du gjort,tack för allt du sakt.För det har verkligen hjälpt mig,du har fått mig att stanna vid liv.Du ska inte låta någon få dig att känna dig dålig,för det är du verkligen inte,däremot tvärt om.

DU ÄR DET BÄSTA EN DOTTER KAN HA!

Älskar dig mamma,sjukt mycket.

Ni säger att jag ska tänka på mig själv. & inte oroa mig för mamma,men snälla?

det är klart man bryr sig om den man älskar mest av allt? 

hellst om ni sårar henne mer& mer för varje gång ni gör eller säger ngt.

fattar inte vad ni tänker med?

klart det sårar att se den man älskar mest ledsen..

Jag är så less.Allt känns bara fel,allt känns så jobbigt.

Vill bara ge upp&lägga mig ner.

Önskade att jag kände livsglädje,att jag kände glädje överhuvudtaget.

Jag trodde allt skulle bli bra,trodde att jag skulle må bra.

Men nu är jag tillbaka från toppen till botten.

Vet inte om jag orkar gå hela vägen igen,vet inte om jag orkar kämpa.

hoppet som sakta försvinner,snart borta och mörkret kanske vinner.

Rädda mig ur denna dimma,jag håller på att svimma.

Har ingen ork kvar.

Jag trodde att allt skulle bli bättre.

Men tydligen inte,nu ska jag flytta på behandlingshem& fixa mina rutiner.Visst,klart jag måste få bättre rutiner,men behöver fan inte vara på ett hem i flera månader för det.Skit skönt att vara borta från allt i någon vecka,men månader är för mycket.Fattar inte vad soc tänker med,jag kommer verkligen inte må bättre av det här? Jag gråter mig till sömns redan,hur kommer det då vara där borta?

Kommer sakna min familj,& mina vänner dagligen,varje minut varje sekund.

Jag önskar att jag kan hoppas på det bästa,men det går inte.

Jag orkar inte hoppas,jag orkar inte kämpa utan mina vänner&familj som stöd.

Mormor,jag ska hålla det jag har lovat! aldrig mer!<3

Jag har insett en sak,alla mina misstag sårar er,jag trodde bara det var mig själv jag straffade då jag höll på som jag gjorde,men tydligen inte.

Ångrar mig så mycket,förlåt(L) 

Idag vill jag börja med att skriva om mig,sedan skriva om andra&självmord.

Min depression:

Allting började i 6an,började skolka,röka&dricka ibland.& skära mig,jag kände mig så värdelös,så förvirrad&ensam,så ledsen.Mamma märkte att det var något som var fel,iallafall när det gällde skolan,så hon bad om hjälp från skolan håll,men dom tyckte att det inte behövdes,eftersom det inte var så allvarligt.Varken skolan eller mamma visste att jag skärde mig,förns min bror såg det,då fick mamma veta det.Men alkohol&rökningen visste hon ingenting om,& hur jag mådde visste ingen heller,knappt jag själv.Jag trodde att det var helt normalt,att det bara skulle vara så.

I 7an blev det bara värre&värre,skolkade mer,drack&rökte mer,men hade slutat skära mig,vilket var bra.Ingen visste än hur jag mådde,inte ens jag,mitt mående blev bara värre&värre,började få självmordstankar.

I 8an började allt gå utför ännu mer,skolan sket jag i,sov hela dagarna,orkade inte vara med kompisar&om jag var med ngn så vare bara för att det var fest,söp varje helg,mådde fortfarande dåligt,grät mig tills söms varje natt.

Nu går jag i 9an,i mitten av nian började skolan reagera,jag hade 75% frånvarande och Ig i 8 ämnen.Blev en massa möten,fick börja på bup,hann vara där en dag,sedan sa en tjej att det inte behövdes för mig,vilket det igentligen gjorde,mer än någonsin.Blev skickad till quranten för en skolutredning,där kom dom fram till att jag var grovt deprimerad&hade mycket svårigheter i skolan.Skickades tillbaka till bup.Fick börja prata med en kille där,han är jättetrevlig,& lätt att prata med.Pratar med honom fortfarande,fick medicin mot depressionm,har även fått en anpassad skolgång,vilket gör att jag har kortare skoldagar,&fokuserar på vissa ämnen,men som det ser ut nu så kommer jag att gå IV då jag börjar gymnasium.

Nu dom 3 senaste veckorna har jag mått bra,hyfstat iallafall,bättre än vad jag har gjort dom senaste åren.Det vill jag framförallt tacka mamma,skolan,soc&bup för,även andra nära&kära.

_________________________________________________________

Det andra jag vill prata är om självmord. Detta år har 5 ungdommar från umeå tagit livet av sig,& det är verkligen tragiskt.

För att stoppa självmord så gott som det går,visa för alla ni älskar&tycker om att ni verkligen finns där&bryr sig,Förälder som kompis,lärare som okänd. Spelar ingen roll,märker ni att det är ngt fel så agera. Innan det är försent.

 I mitt första inlägg tänker jag skriva om vad jag vill få ut av bloggen och varför.

Det jag vill få ut av bloggen är att få skriva av mig om saker jag inte kan prata öppet om,om saker som är tungt.& bara saker jag vill skriva om.Det jag vill är att bloggen ska påverka mig&andra på ett bra sätt.

Varför jag vill få ut detta av min blogg är för att jag mår psykiskt dåligt,& har gjort det sedan jag gick i 6an,Nu går jag i 9an.Jag tror att denna blogg kan hjälpa mig& andra,vilket kommer få mig att må bättre.

Jag vill gärna ha kommentarer& feedback om det jag skriver!Skulle verkligen uppskatta det.

menmen,nu ska jag sova!Skriver imorgon,kramar/F