Skriver om mina egna erfarenheter i livet

Finns det någon standardgräns mellan arbete och fritid?

Hur skulle du reagera om du var en brukare om du var någonstans på ett företag och pratade med en anställd, den anställda frågar dig som brukare om hur du upplever deras hemsida och assistenten tar upp dennes egna privata synpunkter på deras hemsida?
– Det har hänt mig och jag blev först chockad så jag visste inte hur jag skulle reagera men sedan blev jag mer och mer irriterad och tänkte ”sluta sluta sluta, dina egna synpunkter får du ta när du inte jobbar”.
Dock så visade jag inget att jag blev irriterad  men tog upp med assistenten efteråt efter vi hade lämnat företaget. Jag tycker själv att om man jobbar som Min assistent så bör man skilja på det privata och arbete, att assistenterna ska tolka det som jag säger och finnas tillhands utan att säga mer eller mindre. Privata saker som man som assistent tycker i detta exempel får man ta när man är ledig, antingen gå dit eller maila till företaget.
.
Som jag brukar säga på ett ”skämtsamt” sätt som kan tas fel om assistenterna har en  dålig dag är ungefär att ”jag vill inte veta eller höra om vad ni gör på eran fritid för jag har inget med det att göra”, jag har inte ens de utomstående ordinarie assistenterna som vän på facebook. Ni undrar säkert varför jag inte är det? Svaret är enkelt, jag vill försöka hålla jobbrellationerna så profetionella som möjligt. 
Det kan hända att jag som brukare inte tycker om något som någon av assistenterna gör på deras fritid, i och med jag har inget med deras fritid att göra så skulle jag kanske bli irriterad varje gång jag ser assistenterna och då blir det ohållbar situation i längden än om man får någon sorts vänrellation med sina assistenter.
.
Det är lika mycket upptill assistenterna så som brukarna hur profetionellt arbetet som assistent ska vara. Det kan vara jobbigt att säga till någon assistent om man har någon synpunkt på något i deras arbete och det kan vara jobbigt som assistent att säga till brukaren om någonting ”stör en” eller om någon situation inte fungerar för en att göra (då menar jag i exempelvis imtimasituationer). Det mesta går och bör diskuteras mellan assistent och brukare, om det inte känns bra så brukar det finnas både en Personalansvarig och en Kundansvarig på det företaget som brukar lyssna. Vi brukare ska kunna leva ett så ”normalt” liv som möjligt inom lagliga gränser.
.
Det som brukar vara knepigt för många assistenter är oftast att vara opartiska, om exempelvis jag är i någon affär så kan de hitta något som de tycker är fint och säger det till mig. Det beteendet i själv är ju naturligt när man kanske går med sina kompisar och det behöver inte betyda att man Vill påverka andra att tycka som en själv, så det förstår jag. Men när man jobbar så bör man hålla tyst tills kanske brukaren hittar något och kanske frågar assistenterna ”Kommer jag att passa i denna?” eller ”Vad tycker ni om denna?”, Då kan assistenterna ge sin åsikt. Eller om det är en parfymaffär så är det samma sak där, jag kan förstå att som assistenterna vill kanske lukta på många parfymer men då tycker jag att de kan ställa sig själva frågan – Är det arbete eller fritid?. Det finns oändligt många sätt att påverka människor och många tänker inte på att det kan påverka vad en annan tycker. Det är invecklat att jobba som assistent kan jag tänka mig…men det är också lärorikt har väldigt många sagt till mig!
.
Som sagt, alla är vi olika och jag kan bara berätta om mina upplevelser med assistansen och ingen kan säga att det är fel eftersom det är utifrån Mina upplevelser!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.