Skriver om mina egna erfarenheter i livet

Frihet VS Behov VS Kollektivt Boende

Av , , Bli först att kommentera 2

Hur tänkte regeringen? Är det rätt att beröva friheten för oss funktionshindrade som redan är i underläge? Ska vi brukare som sköter oss betala med våran frihet för att det finns de som ”fuskar” för att få assistansersättning? Tror verkligen regeringen att kollektivboende för oss som är verkligen behöver ha hjälp hela tiden löser den ”ekonomiska budgeten” till det bättre?

 

Under väldigt många nätter så har jag inte kunnat sova eftersom jag är helt enkelt Rädd att regeringen ska införa att Ingen får mer än cirka 15 assistanstimmar, vilket skulle innebära att de som har ett omfattande funktionshinder Tvingas att flytta till kollektiva boenden där vissa människor anser att personalen har full koll över alla. Jag själv har bott kollektivt (med bara funktionshindrade) under mina fyra år i gymnasiet där jag fick ha kvar mina assistenter tack vare mina talsvårigheter, jag har både hört och sett mina vänner har fått vänta på att få hjälp och inte att tala om att min granne Skrek inne på sitt rum någon gång per vecka……bara för att i mina ögon var allt för lite personal för sju funktionshindrade (dock, under min tid där fanns det vissa som klarade mycket själv men vissa andra behövde i princip ”övervakning” för att kunna få ett så kallat normalt liv). För de som behövde hjälp med det mesta var tvungen att boka tid och vänta på ledsagaren för att kunna gå ut på stan som var i princip över vägen bakom det huset som vi bodde i, bara för att det var för lite personal som jobbade på elevhemmet. De brister som fanns var många fler än vad det som var bra.

Jag brukar hälsa på där jag bodde lite nu och då och i mina ögon ser det ut som att personalen är väldigt stressade än idag, personalen i sig verkar vara hur snälla och omtänksamma som helst och jag själv skulle kunna bli vän med de flesta av de som jobba där. Från mitt perspektiv så är det med att ta hjälp (särskilt med intima saker och så) och vara vänner skiljer sig enormt mycket, jag kan inte tänka mig att få hjälp av femton olika människor som byter av varandra varav det är knappt hälften som jag går ihop med personkemimässigt. Bara den tanken att ta hjälp av någon som inte jag själv har valt ut och att personerna hjälper kanske femton gravt funktionshindrade till, det är bara hemskt.

Vi som är funktionshindrade är ju vanliga människor som har minst lika många behov som ni som inte är funktionshindrad, exempelvis, vissa av ni är asexuella medans vissa är hypersexuella (som verkar vara tabu att prata om) och det är likadant för oss funktionshindrade. Oss som har en ”normalt” fungerande hjärna kan studera och få ett jobb som professor eller vad man vill bli BARA om det finns förutsättningar och det som krävs för ett sånt arbete. Jag själv är färdigutbildad examinerad högskoleingenjör och många av mina assistenter skulle inte förstå vad jag prata om, det har jag märkt när jag utan att tänka på det börja prata om något ifrån en kurs och särskilt när det är vissa termer mitt i en mening.

Som ni märker så är inte jag något stort fan av att bo kollektiv även om det skulle innebära att det bli kanske närmare till vissa vänner, jag trivs att ingen kompis knackar på ytterdörren varje dag för att den är uttråkad, jag trivs att känna att lägenheten är mitt personliga utrymme och jag älskar både området och min lägenhets planlösning. Jag vill absolut inte flytta! Men allt ligger i regeringens händer!