Skriver om mina egna erfarenheter i livet

Det fysiska är inte allt…

Av , , 1 kommentar 6

Att ha ett gravt fysiskt funktionshinder, har full tankeförmåga och tycker att praktiska saker är mycket roligare än det teoretiska, hur kan det vara möjligt att genomföra? Tro mig, om man har rätt tankesätt och försöker tänka på eventuella risker…allt är möjligt, även om det är någon annan som utför den praktiska handlingen.

För mig så är inte att utföra handlingen som är det viktigaste, det som är mest betydelsefullt för mig som kanske inte kan utföra det som krävs är att jag har assistenter som förstår varenda ord och exakt hur jag vill ha det av mina muntliga instruktioner (ger lite instruktioner undertiden som arbetet pågår). Om det är någon som inte har förstått instruktionerna riktigt men tror att han/hon har förstått så det blir ett fel i något moment, det kan medföra en risk för assistenten beroende på vad det handlar om. Allt handlar inte bara om att man ska vara fysiskt närvarande, att vara mentalt närvarande är minst lika viktigt och särskilt för oss fysiskt funktionshindrade som kanske inte kan delta på exakt samma sätt.

Under hela min skoltid från 1an till 9an så har både sy- och träslöjd stått mig väldigt nära, jag var mentalt närvarande och memorerade det som lektionen handlade om. När assistenterna frågade vad och hur det skulle utföras så berättade jag utifrån det som läraren hade föreläsning om, om det var något som gjordes fel så pratade läraren med mig och inte assistenterna. Det var jag som gick skola och skulle lära mig, att tänka ut designen och memorera information har alltid varit och kommer alltid att vara mitt sätt att kunna göra något praktiskt PLUS slutprodukten är ju i själva verket min. Utan mina instruktioner och design så skulle inte de slutprodukterna speglat mina mentala bilder av de slutgiltiga produkterna och därmed skulle inte det vara något som jag har varit ”aktivt” delaktig i.

Det kan låta som att jag har en snäv syn på vad som räknas som delaktighet och så, i texten ovan så berättar jag utifrån mitt liv. Man kan bara göra sitt bästa och det är det mesta praktiska som jag kan göra inom sy- och träslöjd…..jag har så många mer hobbys men det är inte min tanke att berätta allt om mitt liv i denna blogg, bloggen är till för att ge ett annat tankesätt och ge hopp de som ser livet i rullstol som skräp.

Livet för alla människor har både ner- och uppgångar, ingen är perfekt även om det verkar så och alla borde vara lika mycket värda i dagens samhälle!