Jag vet inte hur ni andra fungerar, men jag ser en tydlig trend för egen del. Våren och sommaren nalkas, solljuset faller in genom de, förvisso nybytta, men ändå ohjälpligt oputsade fönstren där hemma. Kvällarna blir längre, nätterna ljusare och ljummare och maskrosorna fullständigt exploderar i trädgården. Det är då, när allting händer, som även min lust att förändra hemmet slår till! Pang! Allt ska ske samtidigt. Ny färg på terrasslasyren, kanske även måla husgrunden? Bygga nytt vindskydd och starta tapetseringen av vardagsrummet. När vi (dvs jag och min fru, som inte har något annat val än att göra som jag säger) ändå fått upp farten blir det naturligt att fixa väggarna i köket och kanske borde vi fundera på att slita ut de gamla köksstommarna när vi ändå är igång. Samtidigt i närheten jobbas det febrilt med underhållet av stadens gator och uterum. Brunnar ska bytas och asfalt läggas ny. Körfält är avstängda och det vattnas både här och där, för att slippa dammoln stora som Rådhuset från grusfälten runt Folkets Hus, men även för att gräsmattorna och planteringarna på grönområdena behöver hållas vid liv! Det står sergeanter längs vägarna och skyltar som indikerar att arbeten pågår precis överallt. Lite som hemma hos oss, fast vi ”stänger av” med hjälp av sopskaft och stolar, under vilka tvillingarna tycker det är perfekt att bygga kojor! Och dra runt på gipsdamm med hjälp av plädar och finkuddar.

Stanna upp och fundera lite över detta, att vi i vår världssände måste ta vara på denna årstid och utföra arbeten som endast går att utföra just nu. Ibland beroende av väder och vind, ibland för att ljuset ger extra mycket energi. Detta medför att man som besökare eller turist ofta möts av stadskärnor med avspärrade områden, för det är nu allt ska ske! Träden måste planteras och sättsanden bättras på. Det fungerar dåligt i januari när det är arton meter djup snö utomhus.

På taket av Utopia byggs det just nu 49 bostadsrätter i varierande storlek. Jag har besökt bygget och förundras över denna febrila aktivitet, så centralt men ändå så anonymt. När jag står där uppe och ser ut över takåsarna i Umeå centrum, känner jag en otrolig stolthet och tacksamhet över att denna febrila aktivitet faktiskt finns. Det bubblar och byggs på så många ställen samtidigt att byggkranarna knappt räcker till. Jag tror jag sagt det förr, att jag är born and raised i en inlandskommun och i den lilla byn som jag kommer ifrån, är det långt mellan byggkranarna. Faktiskt så måste medborgargardet själva skriva plakat och ställa ut vid vägskador för att få fart på underhållet, eller åtminstone regelrätt skyltning. Här byggs inget, men akta er för tjälskadan i asfalten längre fram!

Det bubblar även i handelsbranschen, där stålbadet fortsätter. Vem ska överleva nästa omröstning? Vilka aktörer har satsat rätt och klarar av det sociala spelet? Omvandlingen av detaljhandeln är total och vi som befinner oss mitt uppe i den gör vårt bästa för att hänga med. Det kommer rapporter och analyser nästan dagligen gällande det ekonomiska läget, börskursen och VDar som byts ut. Jag har en känsla av att även här så ska allt ske på en och samma gång. Helst. Man ska hitta den optimala storleken på butik, den garanterat mest hållbara hyresgästen (eller fastighetsägaren beroende på vilken sida man befinner sig på) som är innovativ, långsiktig, modern, modig, proaktiv, nytänkande, förnuftig, stabil och ja, ni fattar. Sedan ska det implementeras digital teknik, det senaste, det trendigaste. Något som förvandlar mediokra dagskassor hos detaljhandeln till skattkistor. Eftersom man bara ska satsa på det konsumenten vill ha eller eventuellt vill ha, i morrn kan hen ha ändrat sig, så gäller det att hålla tungan rätt i mun när man gör inköp. Konsumenten styr. Och upplever kunden att den får det den vill ha blir det affärer må ni tro! Alltså inte med kontanter såklart, det är faktiskt helt ute. Numer betalar man med fyra bågformade streck, bara genom att vara i närheten av en kortläsare. Eller när man försöker starta mobilen och ens bankkort hela tiden dyker upp på skärmen och undrar om jag inte vill köpa nåt, helst nu, med bara mitt fingeravtryck. Störigt! Men modernt.

Sedan är det då det här med utbudet i den perfekt stora, smakfullt inredda och toppmodernt digitaliserade lokalen. Vad ska man satsa på? Trenderna pekar på service, tjänster av alla de slag som vi gärna lägger massvis med pengar på. Hälsosam mat? Och en personlig upplevelse av större dignitet. Man vill ju sticka ut, men vara så pass mainstream att folk vågar ta steget in så att kortet aktiveras (ja precis de där fyra bågformade strecken) och vill betala nåt. Summan av att allt detta ska hända samtidigt, skulle kunna mynna ut i den sortens verksamhet man förr hittade i glesbygdn. Ni vet sådana där magiska ställen som har allt! Man kunde svänga förbi där oavsett om man var på väg bort eller hem. Tanka bilen och låta barnaskaran gå på toaletten, köpa med maggot till fjällpimplingen och käka en lövbit med persiljesmör (okej, kanske fanns det inte så stort utbud av rawfood och veganskt, men allt har sin tid) spela flipper och inhandla present till släkting som fyller jämnt! En blomkvast och en garanterat hemmatäljd älgtjur. Avslutningsvis fick barnen leka av sig i den lilla rutschkanan, klättra på trähästen med man av rep och bygga torn av duplo. Och ja just det, köpte frimärke och postade ett brev som inte blivit av tidigare och handlade med ett extra par långkalsonger och en ny kaffetermos.

Jag skulle kunna tänka mig att jag och min familj är på besök i en stad där vi hamnar i en galleria, vi strosar in och ser direkt en fantastisk upplyst entré till en butik, eller showroom, eller vad det nu är. Alla vill dit. Jag, min fru, våra små barn men även han som är på väg in i tonåren. Det är läckert, coolt och rätt. Tvillingarna fångar snöflingor och enhörningar i 3D som virvlar runt i rummet, en digital butiksvärd dyker upp vid vår sida och frågar artigt om vi inte vill provsmaka ett kallt grönt te som ska vara både rogivande, uppiggande, nyttigt och gott. Vi serveras te i återvinningsbara koppar av små drönare som ljudlöst men helt koordinerat tar sig runt i lokalen. Framför mig dyker en bild upp, det är jag själv i en helt ny outfit, speciellt anpassad för min figur och mina färger och baserat på plagg, inredning, artiklar och nyheter jag tittat på i min mobil de senaste veckorna. Den är perfekt. Med en lätt touch på en skärm har jag betalat och beställt hem den. Struken och hängande på galgar. Lite längre bort sitter frun och får håret fixat, samtidigt som naglarna poleras och skorna putsas. Storpojken står längre bort och snackar med Lionel Messi, han är förvisso ett hologram, men himmel vad han kan kränga grejer och lära kidsen trolla med en fotboll.

Vi lämnar stället fulla av energi, med två squishys i unicornformat som doftar regnbåge (jo, på riktigt, de vet hur regnbågen doftar i den där affärn) ett par fotbollsdojjor, snygg frisyr, magiska naglar och en helt perfekt outfit som väntar därhemma. Ja vi beställde även en del kallt te, det kommer att levereras till kylskåpet inom 2h. Och då var detta bara den första butiken vi besökte. Hur ska det gå när vi kommer till den som specialiserat sig på teknik, verktyg och hudvård? Eller de som säljer (du kan självklart hyra för enstaka tillfällen också) utrustning och upplevelseweekends?

Jag gillar att allt ska ske samtidigt. Jag tycker om att ha lagom mycket tid där allt ska hinnas med, man håller på nåt sätt igång både hjärnan och kroppen på det viset. Därför ser jag fram emot framtidens hybrider av verksamheter, där vi kommer att ha möjligheten att slå en hel drös med flugor i samma smäll!

Det här inlägget är sprunget ur en lång tid av analyserande, månader av byggstök utanför våra entréer och långa samtal och diskussioner med etablerare från en mängd olika varumärken. Sida upp och sida ner med siffror, rapporter från branschorganisationer, analyser av köpmönster, konsumentbeteenden och framförallt näthandelns framfart. Det handlar om den plats i staden som fått utstå absolut störst förändringar den senaste tiden. Utseendemässigt, funktionsmässigt och flödesmässigt. Den förändring som handeln står inför nu, är aldrig tidigare skådad och det krävs en stor portion mod, ödmjukhet, passion och engagemang för att hålla sig kvar på spelplanen. Men jag känner till flera aktörer som är uthålliga och innovativa nog att följa med centrum in i en version 2.0.

Umeå centrum står precis som alla andra handelsplatser inför en ny tid, där ökad konkurrens och förändrad konsumtion är en del av utmaningen. Samtidigt som många av Umeåborna knappast haft mer pengar i plånboken någon gång tidigare, tack vare ränteläget, bostadsprisernas stadiga uppgång och den relativt låga arbetslösheten. Har förresten någon mer än jag tänkt på hur vansinnigt många jättenya och jättedyra bilar som rullar på Umeås gator? Trots dessa goda tider så ser dagskassorna väldigt olika ut hos verksamheterna i centrum. Vi vet att Umeå centrum totalt sett har en god tillväxt, tack vare aktörer som tror på staden och utvecklar, förtätar och bygger nytt. Men konkurrensen om konsumenternas hjärtan och köpkraft är mördande.

Trenden pekar på att antalet fysiska butiker kommer att minska, men trots detta så är stadens hjärta alltid centrum. Och i ett centrum av Umeås storlek så tror jag att galleriorna kommer att vara de mest tongivande platserna. Det är där man har den naturliga träffpunkten, mötesplatsen och servicen. Naturligtvis omgivna av ett vackert stadsrum, där parker och vistelseytor är a och o, men där det även finns plats för unika och uppdaterade lokala guldkorn. Vi jobbar för att hålla Umeå centrum i ständig rörelse framåt, tack vare engagemang i styrelser och arbetsgrupper som i stor utsträckning påverkar strategiska beslut vad gäller centrum. Ingen fråga är egentligen för liten, men vi måste sluta älta det som varit. Vi måste med god kännedom och fakta gällande olika utmaningar, komma med konstruktiva lösningar. Jag upplever inget motstånd från beslutsfattare om idépresentationen är genomtänkt och relevant.

 Alla vi som på något sätt arbetar med fysisk handel behöver utbilda oss i framtid, det kommer att krävas av oss som inte vill bli förbisprungna i den digitala kapplöpningen som sker. Alla som någon gång deltagit i en tävling vet att man måste vara smart och uthållig för att vara i täten mot slutet. Fundera på i vilken typ av butik du skulle vilja handla dina varor om 15-20 år? Hur ser den butiken ut? Vad innehåller den? Finns där textilier, material, fysiska varor, eller ser man bara inspirerande bilder på digitala skärmar? Vilken service vill du ha av framtidens butikspersonal, vilken expertis kommer du att förvänta dig? Hur snabbt vill du ha dina varor, ta med dem ut direkt eller få dem levererade till dörren senare samma dag? Hur betalar du för det du handlar, till en kassörska eller via mobilen? Eller på något annat sätt? 

Det finns ingen som sitter på ett exakt facit för framgångsrik handel i framtiden, men det finns väldigt många som sitter på fantastiska idéer och utkast till framtida butikskoncept. Och till mångt och mycket bygger framgång på att man vågar vara proaktiv och aldrig stanna upp. Det kommer alltid finnas behov av handelsplatser på det ena eller andra sättet. Integrerar man även service och tjänster på dessa platser så kommer besökarna att stanna längre, investera tid, engagemang och göra affärer. Det handlar om att bibehålla kunderna, skapa ett community och även låta dem konsumera hos dig online.

…kan vara ett ganska slitet uttryck, men ack så passande varje januari månad. Förutom människors nyårslöften och diverse olika ambitioner om nya livsvanor och förändrade beteenden som ska leda till längre och hälsosammare liv, så är det också en ny start på budgetåret för många. Ett nytt friskt år att jämföra med föregående. En ny möjlighet att förbättra resultat. År 2016 ökade konkurrensen i Umeå, både från nyetablerade Avion, men även från näthandeln, framförallt innan jul. Det kommer att leda till en förändring av butiksutbudet i staden och skapa möjligheter för dem som tar fighten. Vi vet att Umeå är fortsatt attraktivt för nyetableringar i alla dess former, även om klimatet för enskilda handlare hårdnat, så måste vi försöka se det i ett större perspektiv.

Vi vänder blad helt enkelt. Vi tittar i backspegeln och tar lärdom av misstagen från ifjol, men sedan får det vara slutältat. Det finns massor av uppsidor för centrumhandeln (och centrum) och nedan följer några av de mest avgörande som jag ser det.

IKEA/Avion: Drar mängder med folk till Umeå. Framförallt finnar. Wasaline slog rekord 2016 och satsar stenhårt på Umeå även i år. Dessa besökare kommer såklart märkas av även i centrum, både som boende, som besökare på restaurangerna och som kunder i butikerna. Gott Nytt attraktivare shoppingresmål 2017!

Lokaltrafiken: Byggs ut i och med att Vasaplan byggs om (ja, jag kanske har ändrat åsikt litegrann, men ingen är perfekt!) och faktum är att detta är ett måste för att klara av alla människor som väljer bussen. Både idag och i framtiden. Och det bör göras klart så snabbt som möjligt. Kan vi redan i oktober 2017 utöka antalet bussar och femminuterstrafiken på de mest frekventa linjerna vore det fantastiskt! Gott Nytt klimatsmart ”användabilensålitesommöjligtår”! (det går naturligtvis även bra att cykla)

Det kommer såklart leda till en del stök, avspärrningar, oljud och damm. Men ambitionen är hög och det jag sett av planeringen hittills känns helt okej. Vi har ett färskt projekt i minnet (Rådhustorget) och det är ingen av de inblandade i Vasaplan som vill att det ska bli likadant igen. Vi pratar kommunikation, skyltprogram och marknadsplan för hela projektet. Umeåborna måste få svart på vitt varför detta är nödvändigt för staden.

Mångfalden: Bredden på verksamheterna och butikerna i centrum, utbudet av hotell, restauranger och handel, kultur och nöjen. Alla olika människor som vistas här. Jag skulle vilja påstå att centrum är den givna platsen i staden att skapa mångfald, integration och gemenskap på. Att hitta ett sätt att säga Hej! till en främling, att våga möta en okänd blick med ett leende. Det är en gigantisk mötesplats där alla får rymmas. Det är hjärtat som syresätter hela kommunen. Det finns redan så mycket ondska, missunnsamhet, elakheter, lögner, våld och storhetsvansinne i världen. Låt oss bidra med ett vänligare, öppnare och mer förstående 2017. Jag säger Gott Nytt sympatiskt år!

Så, hur vill Du att 2017 skall bli? Vill du ha ett Skönt nytt år, ett Grönt nytt år, ett Aktivt nytt år, ett Hållbart nytt år eller kanske ett Medvetet nytt år på flera fronter samtidigt? Ett år med polotröja och röda läppar, ett köttfritt år eller ett år till havs? Möjligheterna är i stort sett obegränsade, det gäller bara att bestämma sig för vad man vill förändra och hur man ska prioritera. Själv står jag inför ett uppdatera alla mina ID-handlingar år. Mitt pass, körkort (och faktiskt även bankkortet) passerar snart bäst före datum, samtidigt!

Jag förstår ju själv att jag åldrats 5-10 år sedan fotona på nuvarande handlingar, men det får bli en slags nystart det med. Ut med det gamla och in med det nya, även om det blivit äldre så att säga. Lycka till med era nystarter!

Jag jobbar i centrum. I centrum av centrum faktiskt. Just nu är det lite stökigt och i ärlighetens namn ganska fult runt oss som har butiker, tandläkarmottagning, frisör, korvvagn, kontor eller bostad här. Umeå förnyar, bygger om, förbättrar och tänker nytt. En ständig process. En ständig debatt om huruvida det är rätt eller fel. Ständigt kritiska röster och ständigt försvarande från Stadens sida. Har vi råd eller inte? Senaste tiden har samtalen ofta handlat om hur centrum mår, mellan oss som arbetar i och för centrum, mellan näringsidkarna, mellan kommunens tjänstemän, politiker och inte minst journalister. Jag tror verkligen inte på någon centrumdöd, det kommer inte att hända här i Umeå. Så länge debatten lever om tillgänglighet och ramper, om namn som Skeppsbron, om cyklisternas framfart och oduglighet, om bevarandet av gamla byggnader, om påbyggnationer och förtätning. Om en grön eld som blivit fastgjuten i polerad betong. Så länge folk bryr sig om utsmyckning, festivaler och marknader som pågår så kommer centrum att leva och utvecklas.

Handeln är som så många andra branscher beroende av kunder. Kunder med stora läder, eller det behövs inte nu förresten eftersom det räcker med ett plastkort, men ni förstår grejen. Helst ska folk handla ofta och mycket. Det är här vår absolut största utmaning ligger.

Konsumenternas vanor är på väg att förändras radikalt. Dels lägger vi pengarna på andra saker i större utsträckning, men också för att vi är medvetna om att vårt sätt att konsumera inte kommer att hålla för alltid. Den ständigt ökade omsättningen och lönsamheten i detaljhandeln kommer kanske att plana ut, hitta en stabilare nivå? Vi har dock kvar jul, en av dessa perioder då vi hastigt förtränger/glömmer bort vår upplysthet om överkonsumtion, men vi är ju bara människor….Det är förresten hemskt kul med närminnesförlustighet om man ser det på tecknad film. Hela familjen skrattade åt och med den lilla blå fisken som just nu simmar omkring på biograferna. Och jag tänker faktiskt tillåta mig att skratta lite åt att vi lotsade oss, hand i hand, förbi stängsel, avspärrningar och obegripliga skyltningar i centrum, ända fram till biografen. Vi hittade dit och Doris hittade hem!

En centrumdöd brukar vara förenat med att många butiker går omkull, konkurs, god natt, rullgardinen ner. Men även om vi kommer att förlora en del butiker längs vägen, vilket naturligtvis är jättetråkigt och drabbar individer som satsat mycket eget kapital extremt hårt, så kommer det att dyka upp nya. Jag har svårt att se en stadsbild med enbart kedjor. Även giganterna vill vara verksamma i välmående städer, i städer som utvecklas och växer. Det innebär att jättarnas etableringar endast fortsätter där unika och lokala butiker också kan överleva. Umeå är definitivt en sådan plats. För trots stöket i stan, trots irritation över otillgängliga parkeringar och butiker, så har vi engagerade invånare i Umeå. Vi har en stad som vill framåt och anpassas efter ökad befolkningsmängd. Och vi har vinnarskallar. Alla dessa ingredienser gör och kommer att göra att centrum fortsätter leva.

Nästa gång du besöker oss, tänk på att alla verksamheter pågår precis som vanligt, även om byggstöket är utbrett och kan verka avskräckande. Tänk på att även om det är jobbigt med en extra sväng runt ett stängsel eller en grusgrop, så är det faktiskt för att Umeå är en stad i förändring. Tänk på att butiksinnehavaren med en byggskiva som farstukvist till entrén kämpar och sliter för att få till en inbjudande butik trots de yttre omständigheterna. Det är en stor utmaning för oss alla, men jag är övertygad om att vi som jobbar i centrum, vi som lever och verkar i den här delen av staden och alla ni andra som besöker oss, kommer att bidra till en levande, varm och attraktiv stadskärna även i framtiden!

PS: Just nu önskar jag och många med mig, att vi efter Nya Rådhustorgets invigning kanske kunde få lite andrum innan projekten med Vasaplan och Renmarkstorget tar vid. Vi skulle behöva ett år med återhämtning och kunna njuta av framkomlighet, naturliga flöden och vackra stadsrum. Vem törs ta det beslutet?

I handeln diskuteras ofta exponering av varor och att man delar upp dam respektive herravdelningar är inget konstigt, ej heller att ungdomsplagg separeras på olika ytor. En för tjejer och en för killar. Men så fort man kliver in på barnavdelningarna så börjar diskussionerna komma. Det här med att dela upp pojke, flicka, blått och rosa. Syftet är naturligtvis att det ska vara lätt för kunderna att hitta, både storlek och typ av plagg. Det ska matchas och hängas rätt så man bara MÅSTE köpa skjortan som hänger alldeles bredvid de coola små jeansen, tillsynes av en slump. Men så är det naturligtvis inte. Allt är mycket noggrant genomtänkt och uträknat av ett specialteam på något huvudkontor någonstans.

Många kunder tycker såklart att det är skönt att veta vart man ska gå då man desperat letar nya mjukisbrallor till dagis då alla befintliga paren hips vips blivit 5cm för korta eller har så många hål på knäna att det faktiskt är billigare med nya byxor än lagningslappar. Och visst är det bra att alla prinsessklänningar hänger på ett och samma ställe, för då kan man helt sonika välja att inte gå förbi dem (för att slippa tjat) eller så förenklar det då man faktiskt är ute efter ett sådant plagg eftersom det är det enda som står på önskelistan inför födelsedagen hos vissa.

Jag förstår butikerna. Enkelhet och lätt att navigera ger kunderna mer tid till att plocka på sig varor. Jag har jobbat många år i butik och där hände det ofta att man i kassan fick frågan -Är detta byxor till pojkar eller flickor? (om tex ett par mellanblå jeans i rak modell) Jag brukade svara att det är unisex. Eller om personen framför mig inte verkade veta vad unisex betyder så nåt i stil med att det funkar vilket som! En del nöjde sig med svaret, medans vissa andra verkligen ville veta vilken avdelning byxorna kom ifrån. För det vore ju helt förkastligt att dra på sonen ett par tjejjeans!?

Jag har tvillingar, en pojke och en flicka. De är så stereotypa att jag knappt törs berätta det högt. Trots att de vuxna runtomkring dem är upplysta moderna personer, trots att de lever i en regnbågsfamilj och trots att vi verkligen försökt låta dem välja fritt vilka färger, former och utföranden av plagg och leksaker de föredrar mest. Ändå. Blått respektive rosa, eller lila. Batman respektive Elsa i frostfilmen. Fotboll respektive balett. T-shirt med tryck respektive klänning. De väljer helt själva. Någonstans längs vägen har man väl säkert sagt tuff och gullig på ”fel” ställe. Men jag är övertygad om att det är djupt inbyggt i vissa individer. Det här med flickigt och pojkigt. Dottern proklamerade högt härom veckan att pojkar faktiskt inte kan ha långt hår och flickor faktiskt inte kan kissa i skogen för de har ingen snopp. Nähä? Jag har inte hunnit dit i utbildningsplanen än! Hjälp! Jag vill ju lära dem jämställdhet och allas lika värde. Att alla människor oavsett kön, religion, sexuell läggning eller ursprung kan göra vad hen vill! Att pojkar visst kan ha långt hår och att flickor visst kan kissa i skogen.

Eftersom de ska fylla 4år i höst, så är superhjältar ett stort intresse hos åtminstone pojken. Vad han än leker så finns det inslaget där. Hans syster brukar delta i detta emellanåt men problemet är att hon inte kan identifiera sig med så många karaktärer. Jag har försökt med Wonderwoman, Catwoman (som dock är en tjyyyv) och Superwoman. Inget fungerar. Jo! Hon gick med på att vara Stålkvinnan, men förklarade för mig att det faktiskt heter StålMANNENkvinnan. Under utvecklingssamtalet på förskolan så uppfattade jag också att deras inställning är att hålla superhjältarna stången, det blir lätt buffliga och hårdhänta lekar då pojkarna går in i dessa karaktärer. Inte alla såklart, men många. Det är vapen, styrka och fightingspirit. Jag tänker direkt på krig, våld och huliganer. Nu tror jag inte man kommer runt problemet genom att förbjuda Spindelmannen eller tröjor med Marvelfigurer på. Nä, bättre att fråga barnen vilka superkrafter varje karaktär besitter och vad man kan göra för gott med dessa! Konstruktiva lekar. Tjejerna vill säkert vara med om det handlar om vad man kan göra med spindelnät eller förmågan att flyga. De är sällan intresserade av styrkemätningar och vem som dödar vem.

Undra hur världen skulle se ut om förebilderna och hjältarna i tidig ålder hade en annan framtoning. Om inte gränsen mellan Turtlepower och My Little Ponys magiska krafter var så stor. En Turtleprinsessa med glittrande vingar och biceps stora som handbollar kanske!? Om det på riktigt var varannan damernas i superhjältevärlden. Som det är nu går det en handfull män på varje kvinna med någon sorts övernaturlig kraft.

Jag har förståelse för uppdelningen av blått och rosa utan att jag för den delen tycker att det är rätt. Jag kan även förlika mig med att det ibland finns en inbyggd nedärvd inställning som gör pojkar och flickor fundamentalt olika. Men jag tror verkligen att mycket skulle vara annorlunda om Batmans trikåer var rosa och de färgglada små ponnyerna räddade världen med kung fu, muskelstyrka och supersnabba bilar som sprutar eld.

PS: Heja Åhléns, som från och med i höst kommer att navigera sina barnavdelningar utifrån storlek i stället för genus.

Så har då handelsområdet på Söderslätt landat, klippt sina band och öppnat sina entréer för tusen och åter tusen personer som längtat och längtat. Köerna ringlade långa, både utanför IKEAs portar och på Avion då de öppnade en knapp månad senare. Media har gjort sitt för att öka hajpen med direktsändningar och övervakning av trafikläget. Intervjuer med befolkning från när och fjärran, från fjäll till kust. Jag läste någonstans att IKEA inte etablerar i Umeå för att vara snälla, eller för att de värnar om regionen. Givetvis inte. De vill tjäna pengar och det kommer dem att göra. Upptagningsområdet är enormt. Köpviljan är stor. Och kunder med inkomster över medel finns det också gott om. Men regionen och Umeå kommer likafullt att må bra av deras närvaro på åkern!

Det har på något sätt blivit inne med handel samtidigt som världen verkar kajka ihop av all överkonsumtion. Det är lite märkligt. Men det är också väldigt märkligt att 95% av de människor man ”möter” på stan, håller en skärm framför näsan, under hakan, mot örat….eller bara håller i, som vore det livet självt. Och nej, jag är inte ett dugg bättre och har tusen olika ursäkter för att fippla med min mobil i tid och otid. Jag tror däremot inte vi kan värja oss, vare sig mot konsumeringen eller vårt sätt att umgås och kommunicera. Har kommit på mig själv med att känna mig lite värdelös (eller möjligen gammalmodig) för att jag inte är aktiv på Twitter, Snapchat (kunde inte ens installera denna app, måste fråga någon som begriper….någon runt 10 bast sådär) och Pinterest.

Det jag ville komma till är att konsumtion och att sätta värde på ”nya” prylar, är något vi får lära oss att hantera. Tillsammans. På bästa möjliga sätt. Vi kan arbeta för hållbarhet och minimal miljöpåverkan. Vi kan arbeta för bättre arbetsmiljöförhållanden i produktionsländer. Vi kan arbeta för att konsumenterna ska kunna göra medvetna val i våra butiker och på handelsplatser. Vi kan komplettera med ett begagnat plagg till vår nya vår-outfit. Man kan helt enkelt påverka konsumtionen på det sätt man anser vara lämpligast! Multinationella företag jobbar stenhårt med att utöka sina insatser i ämnet, det är naturligtvis viktigt på en global nivå. För mig som bor och handlar i Umeå så är det lätt att glömma bort att vara supernoga i mitt urval av produkter. Ibland blir det ekologiskt, närodlat, närproducerat, svanen märkt och fair trade. Ibland tillhör jag den mörka sidan som handlar storpack jättebilligt och fokuserar mer på hushållsekonomin än på miljöaspekter.

Det viktiga är att valen finns där och blir fler. Sedan är det upp till varje konsument att göra detta medvetet. Ta cykeln eller bussen till stan nästa gång. Se till att ditt kaffe är fair trade märkt. Lämna in dina begagnade kläder i någon butik som har ett återvinningssystem. Skänk pengar till en organisation som ligger dig varmt om hjärtat eller som gör världen till en bättre plats att leva på för någon. Låt oss göra medvetna val tillsammans, så är jag säker på att konsumtionen kommer att påverka hela vår värld mer rätt än fel i framtiden!

Tiden rusar framåt och jag har varit på min position som Centrumledare för Utopia i dryga halvåret nu. Första halvan av 2015 kan kort beskrivas så här för min del, nytt boende (eller nytt och nytt, huset är från -77) för min härliga brokiga familj. Nytt arbete och mitt livs första byte av arbetsgivare (Tack H&M för att ni fostrat mig i 17år) Spännande, läskigt, euforiskt och utvecklande, men jag hoppade och har inte ångrat mig en dag!

Under sommaren försökte jag göra mig hemmastadd på Utopia och lära mig benämningar på trapphus, hissar, butikslokaler och skillnaden mellan PR, reklam och mediebyråer. Läsa in mig på budget, avtal och säkerhetsföreskrifter. Möten med nya människor ägde rum titt som tätt utan att jag kunde förmå mig att minnas ett enda namn. Arbetet med, för handeln ett viktigt datum, skolstarten trappades upp och kom att bli min första riktiga aktivitet. Ett samarbete med PMU där vi samlade in skolmaterial, kläder och sportutrustning till barn som flyr undan kriget i Syrien. Bara veckor efter vår kampanj, så drog den stora flyktingkatastrofen igång och tusentals människor påbörjade insamlingar över hela landet.

Umeå Pride blev nästa stora handling. Vi ville ge HBTQ-rörelsen i Umeå en scen och vara en megafon för dessa frågor och uttryck. Kiss Homophobia Goodbye blev omskrivet i många medier både rikstäckande och utanför Sveriges gränser. Tack till Queerförvaltningen för att ni lärde mig massa nya saker. Och Tack till Er som ställde upp med bild på våra entrédörrar, ni gjorde skillnad och hjälpte till att lyfta fram ett viktigt budskap -Alla människors rätt till kärlek! Umeå Pride fick stort medialt utrymme och det mynnade bla ut i att Norra Skogsägarna skänkte 10 regnbågsflaggor att använda på kommunens stänger.

Trots att det varit full fart och massa nya intryck så har ändå den ständiga frågan från människor jag mött varit: Hur ska det gå? Alltså, nu när IKEA och IKEA Centres flyttar hit? Blir det någon citydöd i Umeå eller?

Jag kan nog bara sammanfatta detta på ett enda sätt, det kommer att gå alldeles utmärkt och någon citydöd är vi inte i närheten av! Tack vare alla fantastiska handlare, entreprenörer och eldsjälar i Umeå, både i centrum och i ytterområdena, kommer vi växa enormt som shoppingdestination. Omsättningen och arbetstillfällena i handelssektorn i Umeå kommer att öka makalöst mycket. Självklart kommer området på Söderslätt vilja ha sin beskärda del av kakan, men hela handeln i Umeå kommer att leva. Det finns en massa spännande samarbeten att se fram emot, kommunen fortsätter utveckla centrumfyrkanten, med nytt torg, nya grönområden och så småningom ett modernt och bättre anpassat Vasaplan än idag. Restaurangutbudet har aldrig varit bättre och Umeåborna är stolta över och värnar om stadslivet vi byggt upp. Det kan förvisso låta kommersiellt och ytligt, men faktum är att varje handling vi gör, leder till något nytt och bättre. Vi behöver en välmående kommun, levnadsglada innevånare, en stabil ekonomi och ett icke avstannande utvecklingstänk. Vi behöver det för att kunna hjälpa andra som inte är lika lyckligt lottade som vi. Vi behöver det för att kunna sätta Umeå, Västerbotten och Norrland på kartan.

Jag kommer att fortsätta leta samarbeten med föreningar, företag och organisationer som ser att vi behöver utveckling och nytänkande i Umeå. Hållbart, medvetet och långsiktigt. Tillsammans kan vi engagera oss i samhällsfrågor, vara brobyggare, beröra och röra om.

Slutligen vill jag säga tack till min nya arbetsgivare Balticgruppen som givit mig ett fantastiskt uppdrag som Centrumledare för Utopia. Tack alla nya kollegor och arbetskamrater för ert välkomnande.Tack Mia E för att du är handlingskraftig, nytänkande och banar väg. Tack Anna H, gänget på Visit Umeå, Stefan, Matte, Petra och en massa andra människor som jag lärt känna och numera även kan namnen på. Jag ser med glädje fram emot fortsatt samarbete och nya tag 2016. Jag vet att vi tillsammans kan göra Umeå till en ännu bättre plats att leva på. Och sist men inte minst, Tack Sara för att du står vid min sida och gör mitt liv komplett.

God Jul!

Det är snart dags igen. Handelns utredningsinstitut, HUI, ska utse årets julklapp under november. Lågoddsaren i år verkar vara en drönare eller quadrocopter, övriga tips på listan över potentiella vinnare är iPhone 6s, iPad Pro, Apple Watch, actionkamera, 3D skrivare, smarta träningskläder, De nya sedlarna eller nåt heeelt annat!

Julhandeln 2015 väntas slå rekord igen. Sedan 1991 har decemberhandeln minskat endast tre gånger. ”Julhandel för 75 miljarder väntas”  skrev DN i en artikel förra veckan och man menar på att den starka svenska ekonomin och de rekordlåga räntorna ligger bakom ökningen på fem procent mot föregående år.

Jag skulle vilja se en annan Årets julklapp. Medmänsklighet. Kärlek. Mod att stå upp mot de mörka makter som dödar och driver människor på flykt världen över. Mod att stå upp mot de kalla främlingsfientliga vindar som blåser i vårt land. Julen är svenskens viktigaste och mest traditionsenliga högtid. Vi ska ta tillvara på den och vara tacksamma över att få spendera tid tillsammans med nära och kära. Men låt oss också nyttja den till att räcka ut en hjälpande hand till omvärlden med en skänkt slant, skor eller värmande kläder som vi inte längre behöver. Vi får aldrig vika ner oss. Vi får aldrig ge upp hoppet om en värld där alla barn får växa upp i trygghet.

De som vill köpa en drönare ska naturligtvis göra det! Men för mig känns det sjukt att det som i många länder är förenat med krig, övervakning och död, blir en leksak och ett nöje för oss som har råd och råkar bo i ”rätt” del av världen. Årets julklapp enligt mig, borde vara något som alla har möjlighet att köpa, eller något som verkligen behövs och gör skillnad.

Men trots läget som råder i världen så laddar handeln inför årets viktigaste månad. Oavsett om man säljer mode, inredning, teknik eller presentartiklar. Det är en hektisk tid som väntar med stort mediebrus och fokus på pris och produkt. Långa köer, ansträngda betalkort och kassasystem, listor som skall bockas av och önskningar uppfyllas. Det finns dock en viss tjusning med kommersen i december och den är en del av traditionen. Om vi bara tar en liten gnutta av vår dyrbara tid och tänker på dem som inte har en trygg eller varm plats att gå till, så håller vi ändå modet uppe och viljan att förändra världen till det bättre levande. Kanske kan vi tillsammans se till så att Årets viktigaste julklapp 2015 blir något som verkligen har betydelse! Något som gör skillnad för dem som behöver vår hjälp som mest.

Den senaste tiden har vi kunnat följa den enorma vågen av flyktingrelaterade katastrofer och människoöden som pulserar genom allehanda mediekanaler. Insamlingar, swishkonton, galor, kändisar och okändisar. Alla vill hjälpa till. Alla har en åsikt. Det är många som öppnar sina plånböcker, sina hem och avvarar materiella ting för att hjälpa så många människor som möjligt. Det är fantstiskt och vi gör det gärna tillsammans, men bakom mycket av engagemanget finns en stark individualism. Det betyder absolut inte att det är hittepå, jag tror och hoppas verkligen att alla handlar med hjärtat, men det stärker bilden av hur vi vill att andra ser på oss. Hur många publiceringar av skärmdumpar på swishade summor har ni inte sett? Hur många likes och delningar av nyheter och inlägg i ämnet? Kändisar som plötsligt syns och hörs i varenda program. Man vill visa att man bryr sig. Det stärker ens personliga varumärke.

Vi är våra egna brands och det är det som sägs om dig när du inte hör, som är det viktiga.

Inom handeln pratar vi ofta om det personliga mötet och vikten av det. Det är där vi slår våra konkurrenter på fingrarna och kan göra skillnad.De flesta kedjor på marknaden jobbar med dessa frågor löpande, se kunden, säg hej, le och var uppmärksam. Men det är inte alltid så lätt att leva upp till och blir lätt blasé. Det är lätt att glömma bort sin egen person, sitt eget ansvar, när man stressar runt i en butik en löningslördag. I stället för att göra mitt yttersta för att kunden ska komma ihåg mig som ett fantastiskt möte (och en anledning att återkomma) så hamnar man i en roll som stressad anställd på butik x med för få kollegor på plats i förhållande till arbetsbelastningen. Tänk om vi engagerade oss och lade lika mycket tid på att vårda vårt personliga varumärke i verkligheten, som vi gör när vi sitter gömda bakom en smartphone. Om jag skulle se mig själv som ett varumärke och ”lansera” mig därefter, så skulle jag garanterat vara vänligare, mer lyhörd och mer tillmötesgående vid många fler tillfällen, både privat och på jobbet. Jag skulle sträva efter att folk snackade bra grejer om mitt varumärke bakom min rygg! Att mediesäljaren väl tillbaka på kontoret efter vårt möte, hyllar mig för sina kollegor och det är INTE för att jag köpt annonser för tusentals kronor. Vi människor vill vara bra. Vi vill vara reko och hyfsat omtyckta. Vi vill vara hållbara och trovärdiga i allt vi tar oss för. Låt oss vara det. Men inte bara på sociala medier och bland vänner. Låt oss vara det mot varandra, känd som okänd, i alla sammanhang och i alla situationer.

Det stärker både ditt och mitt varumärke.

Det håller inte längre. Den bild som nu sprids av bland annat Expressen på treåriga Aylan är så stark att det inte går att blunda längre. Jag ska egentligen skriva om något helt annat på den här bloggen, men dagar som dessa går det bara inte. Jag bara måste utnyttja min möjlighet att förmå dig att skänka en slant. En väldigt enkel och i mitt tycke bra insamling har startats upp de senaste dagarna, den heter ”Vi gör vad vi kan” och där kan du snabbt swisha pengar och göra en liten skillnad. Ser att Expressen skriver om insamlingen och här kan du läsa mer om vigorvadvikan.com.

Insamlingen har Swish 0702 09 33 03 eller bankkonto i SEB: 5694 05 824 28.

Tillsammans kan vi ju faktiskt göra lite skillnad.