Inta sitt hem

Får man tycka att det är skönt att skolan har börjat igen? Att det är slut på sommarlovet.
Jag måste säga att jag tror känslan för mig är densamma som för engelsmännen när de landsteg i Normandie under andra världskriget. Känslan av att inta något. Känslan av att regera igen!

Här handlar det om att inta mitt hem, eller vårt hem om man ska vara noga. Det hem som de senaste månaderna har ockuperats av sommarlovslediga tonåringar med stora fötter och slapp hållning. Sådana som hävdar att regn ute sätter igång något sorts obehaglig process i dem som bara kan hejdas genom att man ser på MTV. Eller möjligen spelar Xbox.

Okej, det kan tyckas lite ogint, men när massor av barn huserar i huset från morgon till kväll blir man till slut less på att när man kommer hem på eftermiddagen ser ingenting ut som när man lämnade huset på morgonen. Eller också ser det ut som det gjorde när man gick och la sig efter att ha gett upp hoppet om att få se TV i lugn och ro.
Framförallt är det skönt att dygnet vrids tillbaka rätt ordentligt.
Det går onekligen lättare att förhandla om sänggångstider om man kan bevisa att de små liven är trötta in till döden på morgonen.