Spelarskador

’Maaaaaammaaaaaa!’
Illvrålet från innebandyrummet i källaren når mig. Anton kommer springande uppför trappan med kompisarna Axel och Tom i släptåg.
’Vi har en spelarskada’ säger han myndigt.
’Okej? Någon som blöder’ frågar jag
’Nä, Axel fick en oturlig armbåge i ögat, men vi fixar det själva’ säger Anton och sätter kurs mot köket.

Eftersom Axel inte ser döende ut, varken gråter , blöder eller skriker, så återgår jag till det jag håller på med. Några sekunder senare hör jag frysdörren i köket slå igen.
’Hörni vad gör ni’ undrar jag.
’Vi kyler’ ropar gossarna.
När jag kommer in i köket sitter Axel med en gigantisk bit djupfryst pölsa tryckt mot ögonbrynet.
’Ja vi hade ingen fryst palt’ förklarar Anton.

Axel hämtar sig snabbt från spelarskadan. Tre minuter senare är det match i källaren igen. Fatta om elitlagen visste hur snabbt och effektivt man hämtar sig med hjälp av en bit fryst pölsa.