Och det blev mörkt…

Det blev ohyggligt mörkt nyss. Strömmen gick och ungarna blev överlyckliga. Plötsligt hade vi tända stearinljus överallt. Jag var inte fullt lika lycklig eftersom jag satt vid datorn och skrev hockey.

Så ploppar det till och det blir ljust. Jag slår igång datorn och hinner skriva ytterligare tre meningar innan det är klippt igen. Ungarna är fortfarande glada och får med sig pappan på sällskapsspel i ljusskenet. Jag är stressad.

Så blinkar det till igen, men jag hinner inte ens slå igång datorn innan huset är mörklagt igen. Förbaskat också. Man har ingen koll på hur länge strömmen ska vara borta heller.

När det har gått tio minuter börjar jag bita på naglarna. Men vänta nu…det piper i kylen? Det kan det väl inte göra om vi inte har ström?
När jag slår igång datorn funkar den utmärkt i det för övrigt becksvarta huset. Mycket märkligt.

13-åringen löser mitt problem.
’Det var så mysigt med strömavbrott så vi släckte alla lampor och allt annat när strömmen kom tillbaka’

Så här har den tillfälligt förvirrade mamman suttit och stressat upp sig i onödan. Livet är hårt – och mörkt