Utvecklingssamtal

Jag har varit på Isas första utvecklingssamtal på högstadiet. Det var inget jag gruvade mig sådär väldigt för. Allt som passerar hennes medvetande tycks fastna i huvudet, oasvett om hon vill eller inte. Eller om jag vill eller inte.

Ibland är det nämligen ingen hejd på hennes ordförråd, varken på svenska eller engelska. Det där med att prata hemlisar över huvudet på henne, på engelska eller amerikansk slang, det är bara att glömma. Den tiden är definitivt förbi.

Så idag när vi satt där frågade hennes mentor hur det kunde komma sig att hon hade så oerhört lätt för att lära sig allt.
’Jag har bra gener’ svarade Isa.

Jag undrar om hon hade tänkt sig högre månadspeng, eller om hon instinktivt kände på sig att det snart vankas julklappar och att det möjligen kan löna sig att vara snäll i slutet av året?