Rött är alltid rätt?

Det är nära att jag såg rött. I alla bemärkelser. Efter att ha gjort ena väggen i köket röd, tänkte jag att vi kunde piffa upp de gamla grå handtagen lite. Hur svårt kan det vara att måla dem i en klatschig signalröd färg?
Hur svårt som helst, skulle det visa sig.

Jag gick igenom färgkartan hos min privata färgblandare Samuel. Han brukar ha synpunkter på mina färgval, inte minst när jag målade mina trädgårsdmöbler neongröna för tre år sen. Eller när jag målade garderoberna i sovrummet i guld i fjol. Och nu skulle jag alltså ha något riktigt rött. Han såg mycket skeptisk ut men blandade snällt ihop färgen som var de rödaste röda vi kunde hitta.

När jag hade målat ett par varv kunde jag konstatera att den där drog mer åt korall. Jag är inte knusslig men en svagt rosa ton på kökshandtagen skar sig nåt kopiöst mot det mer roströda på tapeten. Så jag åkte tillbaka till stackars Samuel som engagerade sig i min färgblandning. Det visade sig nämligen att rött är den svåraste av alla färger att få till. Och jag trodde ju det var den lättaste.

Efter att ha gått igenom några hundra färger konstaterade vi att det inte fanns en enda sketen färg som passade. Inte EN!
Har man målat de där pillriga femtioelva handtagen tre gånger (ja jag grundade också) är man inte sugen på att måla dem tre varv till. Blanda en egen då, tyckte jag.
Kunden har alltid rätt så Samuel stoppade in en färgburk i apparaten och började trycka på lite knappar.
"Jag minns inte riktigt vad det var vi använde förut i det andra färgsystemet jag jobbade med men?" sa han och duttade i lite gult och lite ockra och lite ..svart? Ja, alltså, jag är inte riktigt säker, men han skakade burken, öppnade och jämförde med min koralliga, hällde i lite mer, skakade och öppnade osv. Till slut enades vi om att den där färgen möjligen kunde funka. Det är ju omöjligt att se när den inte är torr dessutom. Det fanns bara en hake.
" Kom för guds skull inte hit och be om en burk till, för jag har ingen aning om hur vi blandat. Du kan aldrig få den färgen exakt igen" sa Samuel.

Jag åkte hem och målade en natt till. Och jisses så snyggt det blev. Handtagen var absolut perfekta. Ja färgen var så perfekt att jag målade hyllorna i ett flygande fläng. Ungefär halvvägs in i hyllpartiet insåg jag att färgen inte kommer att räcka. Jag fuskade lite och målade bara synliga delar, och så kan jag ju alltid traska in till Samuel och be om en burk till på de osynliga partierna?jag menar..han har ju färgminne, nog kommer han ihåg ungefär hur han har blandat?tänkte jag.

Lagom till jag var helt nöjd med lösningen inser jag plötsligt att den breda kakellisten ovanför långa diskbänken i köket ska målas i samma färg. Helst. Och den är väldigt, väldigt synlig.
Så nu sitter jag här och biter på naglarna och undrar om jag vågar gå in till Samuel och be om en burk till i alla fall. Han kommer att slita sitt hår och föreslå guld eller neongrönt eller vad som helst!