En av julens Marior

Appropå julmusik. Jag hasade mig iväg på musikskolans julkonsert igår kväll, fullmatad med alvedon. Varje år blir jag så gravt imponerad av musikläraren Maria Mörtzell som får alla sina barnkörer att låta som om de kom från Adolf Fredriks musikskola. Det är faktiskt sant.

Jag fattar inte hur hon lyckas få stämsången så perfekt hos småttingarna. Det var så vackert igår att man blev tårögd faktiskt. En annan sak som är så roligt med Maria är att hon också vågar välja speciella sånger.
Tro mig, när man som förälder till fem barn har övervarat alldeles för många luciatåg, så är det faktiskt en fröjd att gå på skolans Lucia i Nordmaling. Maria får nämligen alltid ihop den där helt perfekta blandningen av gammalt och nytt. Hon vågar alltid introducera sånt som man aldrig har hört förut, nyskrivet och jättefint. Fast ändå behåller hon liksom den där gamla själen. Klassikerna som man måste ha. Varje gång jag sitter där är jag lika förväntansfull som vilket småbarn som helst, just för att jag inte vet riktigt vad som ska komma. Och alltid är det så himla bra.

Jag undrar om folk förstår vilken själ Maria själv lägger ner på sina elever. Och jag undrar om folk förstår hur hennes liv ser ut månaden innan jul, med alla julkonserter, alla luciatåg, alla skolavslutningar. Jag menar, vi vanliga dödliga tycker det är stressigt. Följ med Maria en vecka och du kommer att inse att du har rena semestern i jämförelse.