Jag vill också vara så lång att jag slipper stå och vingla på pallen jämt!
Jag känner mig alltid som i den där reklamen för vad det nu är..där hunden tittar på korvarna i taket.
Unfair. Det är vad det är.

Men är man kort, får man gifta sig långt. Det finns en strategi i det!

Innan kvällen måste vi ha tapeter i hela hallen. Så är det bara. Innan dess ska jag också ha lagt undan fotbollsbenskydd och skor som tar en massa plats där.
Vi tycks ha säsong året runt!

Anton hade i alla fall den mest intressanta kommentaren igår. Han gick förbi den färdigtapetserade delen av hallväggen och sen kom den oslagbara repliken.
’Wow, har ni sett vad fint det har blivit i hallen’

Eh, JA, min son…det är liksom dina föräldrar som har slitit med det där ett antal nätter, så vi har liksom sett den där till döden!
Han kanske tror på tomten i alla fall?

’ Då var det lördag igen och där satt jag och deppa’ Kommer osökt att tänka på någon gammal svensktoppslåt från när jag var ’ung’. Det var på den tiden dansbanden låg högt på listorna.
Märkligt vad texter sätter sig i skallen på en. Jag undrar hur mycket onödig information i form av låttexter som jag har i skallen?
Fortsättningen på den där låten var i alla fall ’Jag tyckte alltid verka meningslöst. Men just då kom då kom en rar liten flicka, och mitt problem var löst’
Det är väl knappast något som Svenska akademin skulle ge stående ovationer för?

Ja hur som helst så är det väl inte en särskilt deppig dag, bara lördag. Den vanliga helgmenyn har påbörjats.Det vill säga matsäck i alla olika former. Jag har redan hunnit fylla vår ’korvtermos’ eftersom Anton har handbollsturnering hela dagen. Nu är de hemmamatcher så det blir till att åka som en skottspole mellan Norrskenshallen och hemma. Det finns för mycket att göra i huset för att jag ska tro mig att vara social dryga timmen mellan matcherna.

Imorgon har båda sönerna hockeymatcher, så det blir en späckad helg. Igen.

Bland tomtar och tärnor gick min egen Stjärngosse. Den enda killen i kören. Och definitivt den mättaste.

Det är inte lätt att få någon tid vid datorn när det är Luciatider. Jag tycker det är ett evigt strykande av skjortor, letande efter glitter och klippande av ljusmanschetter.
Men i ärlighetens namn är det lite trevligt också.

Igår hann jag och Sofia med båda småsykonens Luciatåg. Först i kyrkan på morgonen, där högstadiet hade sitt och sedan i Oasen en timme senare med lillebror på Kyrkovallen. Sen skulle alla tågen vidare till äldreboenden, dagcenter, servicehus och liknande i en strid ström. Och som vanligt var Luciatågen så vackra att man nästan grät. Ja storasyster klämde faktiskt fram en tår på mellanstadiets uppvisning.

Eftersom Anton är ensam kille i kören, så pratade vi om varför inga andra killar var med. Varför inte undrade jag.
’Nja, de tror att man ska vara med bara för att missa lektioner’ svarar sonen.
’Jamen vad var det bästa med Luciadagen idag då? undarde jag när vi summerade dagen.
’ Det var att man fick FYRA lussefikan. Fattaru mamma, vi fick huuuuuuur mycket knäck vi ville på ett ställe’

Han kommer aldrig att svälta ihjäl, den saken är säker.

Jag fick åka ut på en brand idag. Det är en rätt så komisk situation att stå där med två av sina närmaste grannar som båda är brandmän. Jag brukar säga det när alla bolag åker runt och knackar dörr för att sälja brandsläckare.
’Jag har grannar som fixar det där med stora bilen och långa slangen ni vet’

Vi grannar träffas nästan aldrig under vinterhalvåret när altanperioden är över. I bästa fall hälsar man genom isade bilrutor. Men nu stod vi där alla tre utanför det rökskadade huset.
"Det är visst bara på sånna här tillställningar vi ses nuförtiden" sa en av dem.
Han har helt rätt. Rena kvartersfesten. Våra ’kvartersfester’ borde därmed klassa in under epitetet ’heta’. Och hur var det nu då? Är inte brandmän framröstade till landets sexigaste yrkesmän eller?

Jag fick åka ut på en brand idag. Det är en rätt så komisk situation att stå där med två av sina närmaste grannar som båda är brandmän. Jag brukar säga det när alla bolag åker runt och knackar dörr för att sälja brandsläckare.
’Jag har grannar som fixar det där med stora bilen och långa slangen ni vet’

Vi grannar träffas nästan aldrig under vinterhalvåret när altanperioden är över. I bästa fall hälsar man genom isade bilrutor. Men nu stod vi där alla tre utanför det rökskadade huset.
"Det är visst bara på sånna här tillställningar vi ses nuförtiden" sa en av dem.
Han har helt rätt. Rena kvartersfesten. Våra ’kvartersfester’ borde därmed klassa in under epitetet ’heta’. Och hur var det nu då? Är inte brandmän framröstade till landets sexigaste yrkesmän eller?

Vi har ingen tradition med snaps och drinkar på julafton hemma hos oss. Vi firar alltid en "vit" jul, men inte av några principskäl. Varken jag eller min man har den traditionen med oss från våra respektive hem. Men det finns det ju många som har, det slog mig när jag gjorde min egen omtalade julskiva.

Jag råkade nämligen av misstag lägga till en riktigt usel jullåt med John Denver. Och naturligtvis är det den som satt sig bäst på hjärnan hos ungarna. Min man är inte särskilt förtjust i texten.
För nu sjunger de hela tiden "Please daddy, don´t get drunk this Christmas, I dont wanna see my momma cry.
Dessutom är det en sån där countryversion så man riktigt hör hur tårarna rinner på de stackars barnen som får se pappa full på julafton.
De sjunger den onekligen med stor inlevelse mina barn.

När jag städade skafferiet häromdagen hittade jag en påse med julsnapskryddor.
Jag: Kanske vi skulle göra julsnaps i år?
Maken: Och varför då? Vi dricker ju aldrig snaps till jul.
Jag: Jamen man kunde ju dricka den till nyår då?
Maken: Vi dricker aldrig snaps till nyår heller.
Jag: Midsommar?
Maken: Du kan väl inte göra en julsnaps nu som du ska ha stående till midsommar?
Jag: Jomen det kan man väl?
Maken: Det är väl själva vitsen att en julsnaps ska drickas till jul, eller?

Det är då vi hör barnen från vardagsrummet. "Pleeeeeeeeeease Daddy don´t get drunk this Christmaaaaaaaaas"

Han har det inte så lätt alla gånger, min man

Jag sitter i fullmäktige idag och försöker reda ut vilka beslut som fattas, så att folk i allmänhet ska kunna hänga med i demokratin i Nordmaling. Fullmäktige i Nordmaling är lite speciellt har jag förstått. Debatten kan bli både lång och hetsig och idag har den varit ganska intressant. Det är ingen risk att man somnar, trots att man suttit här i fyra timmar redan.

Faktum är att folk skulle bli förvånade om de hörde intensiteten i debatterna. Att vara här är ibland som att vara på bästa Stand up-comedy för inläggen är ofta både giftiga och sakliga. Från alla håll. Det finns en del riktiga agitatorer som kan det här med talteknik.
Det har varit en hel del voteringar och reservationer idag och i ajourneringarna skriver jag blogg!

Dagens kommentar var nog ändå den jag hörde från en i fullmäktige när en från ett annat parti oroade sig för att det drar ut på tiden så hemskt idag.
A: Jaså har du också bråttom hem? Ska du också på möte?
B: Näää, jag ska se reprisen av Top Model.

Han blev lite förvånad A. Ochm ja, jag vet att B skämtade, men han kan se sådär allvarlig ut när han säger sånt där. Jag lämnar inte ut några namn. Diskretionen är total.

Oopps, nu kör vi igång igen. NU gäller det att var med på noterna.

De sista dagarna är det flera för mig helt okända människor som stött på mig ute och frågat hur det gick med den där röda färgen jag skulle försöka blanda mer av. De hade läst ett tidigare blogginlägg om mina kökshandtag och sov nästan inte på nätterna för att de inte fick veta hur flmen slutade. Jag vet inte om det är flera som ringt Färg-Samuel också?

Nåja, han såg inte så glad ut, Samuel, när jag kom med en snart tom burk Monica-rött. Jag sa självmant att jag VISSTE vad han sagt om att aldrig blanda till den nyansen igen, men som sagt var, kunden har alltid rätt.
Så Samuel började blanda, och blanda och blanda. Jag lovar att jag har länets mest välskakade burk. Och för varje droppe han satte i, han tog det försiktigt den här gången, så gjorde han en notering på papper.

Och hips vips så kunde vi droppa en droppe färg från den ena burken i den andra utan att se någon skillnad och då var färgen klar.
SÅ nu har jag både färg och dessutom en klisterlapp som berättar exakt hur stora mängder det är av varje färgtillsats för att den ska gå att blanda identiskt igen.

Jag har sagt att han ska ta patent på Monica-rött, men han såg inte så imponerad ut. Jag vill bara påpeka att om två år kommer alla att ha guldfärgade garderobsdörrar och om tre år kommer min röda färg att vara högsta mode. Precis som det blev med mina limegröna trädgårdsmöbler.
Jag är helt enkelt före min tid. En trendsetter!

Söndagens jobb fördelades utan att jag ens var med på noterna. Julia pustade fönster, Anton bakade pepparkakor och jag gick på hockey. Visst lät det okej?
Nu är det ju en del kringarrangemang där förstås.

Och inte fasen har vi tapetserat. Idag ska jag däremot måla lite, för nu brinner det snart. Och tapeten SKA upp idag.

Jag svämmar över av små sms från alla mina bekanta som tycka ha dragit till Thailand nu såhär innan jul. Och lämnat mig hemma. Syrran och hennes familj åkte i lördags och min bästis åkte i fredags.
Men vem skulle vilja byta bort minusgrader och snorhalka mot palmer och bad i varmvatten?
Helt ärligt så är jag lite kluven. Jag vet inte om jag skulle vilja åka bort den här tiden. Å andra sidan vore det skönt att slippa en del av julförberedelserna och inte minst att göra hallen klar!