Mina barn och andras….barn

Ibland är det som att många tror att allt jag skriver diskuteras vid middagsbordet hemma hos mig. Hur många av era ungar vet precis vad ni gör på era jobb på dagarna?
Det händer rätt ofta att vuxna kommer med kommentarer till mina barn om saker jag skrivit som mina ungar inte har en aning om. Jag vet inte hur många av era tonåringar som läser tidningen varje dag? Mina gör det definitivt inte.

Så när jag i helgen fick i uppdrag att granska en rektor informerade jag naturligtvis inte mina barn. Vi pratade helt enkelt aldrig om det, eftersom jag vill att mina barn ska kunna komma till skolan på samma premisser som andras barn, utan en massa belastning från mig om vad jag har fått fram för fakta. Jag vill helt enkelt att de ska utvecklas till kritiskt tänkande människor. De ska inte sitta inne med en massa vuxeninformation som inga andra barn tvingas ha.

På förmiddagen i måndags fick jag ett sms från min sjundeklassare.
"Vad du än har skrivit så tack. Bla din artikel har fått lärarna att kalla till ett möte så vi har håltimme. Vad är det om?"

Det känns ganska skönt att hon, som ändå är ganska uppdaterad på saker runt omkring sig, faktiskt är en rätt så vanlig tonåring som i hennes ögon har en rätt så vanlig mamma. Samtidigt undrade jag förstås hur lärare och rektor gått ut med informationen till bland annat min dotter. Hade de sagt på första lektionen att nu har Isas mamma skrivit en artikel så vi måste ha ett möte?

Den enda skillnaden mellan mina barn och andras kan nog vara att de får redogöra lite mer ordentligt för den här typen av möten, för där vill jag naturligtvis veta precis ALLT om hur de uppfattat situationen och hur informationerna gått till på skolan. Å andra sidan – hade jag inte haft egna barn och deras kompisar att fråga hade jag naturligtvis frågat några av era.