Pusseldrömmar

Jag var på Carl-Einar Häckners Pusseldrömmar igår. Vilken fantastisk föreställning. Jag skrattade så tårarna rann och jag fick ont i magen. Och mitt i det där att man har skratt-ont i magen så får man eftertänksamhets-ont i magen. Just för att han är så mitt i prick i det han säger många gånger.
Jag gillar de där snabba kasten mellan lek och allvar. Mellan himmel och helvete. Jag som är en sån där berg- och dalbanemänniska.

Och precis så var det i morse när vi låg i sängen min man och jag och pratade om livet och kände att inget låg mellan oss ( ja utom då handbollsföreningens ströplock på SCA idag).
Himmel kändes det som.
Fast sen kom helvetet då, precis som hos Carl-Einar. Min mans chef ringde och beordrade ut honom på övertid idag. Det innebär att han jobbar till i morgon. Och eftersom jobbveckan redan var tufft lagd så känns det givetvis blä, även om det inte är något han kan rå på.
Men jag som är en logisk människa med en viss förkärlek för siffror svart på vitt räknade just ut att av livets kommande dygn, den närmaste veckan fram till nästa måndag morgon så är han mer borta än hemma även om man räknar nattimmarna hemma. Av de kommande totalt 189 dyngstimmarna, så är han på jobbet 112,5. Minst. De tre nätter han är hemma räknar jag med att vi nog måste sova bort en sådär 15 timmar ihop i alla fall. Förmodligen lite till eftersom han kommer att vara ganska slut.

Ja, just nu kändes det onekligen som lite helvete. För de där sju tvättkorgarna som skulle vikas ikväll framför en film, de står ju kvar. Och den där familjekvällen när äldsta dottern för en gångs skull var hemma, den rök ju också. Och alla de där sakerna som vi sköt på igår kväll för att han ändå skulle vara ledig idag och i morgon, ja de rök ju också.

Så vad kan man lära sig av detta? Skjut inte upp till morgondagen vad du kan göra idag?
Eller att livet är á la Häckner?

Alla fick en pusselbit när man lämnade föreställningen. Jag har sparat min. Jag tänker ha den med mig som en påminnelse om Pusseldrömmar.