Tidsstudie

Det där med tid är alltid ett intressant begrepp. Eller snarare hur man uppfattar tid.
I bilen får mina barn ofta de där filosofiska snilleblixtarna. Som i lördags på väg till Jämtland.
12-åringen: Hur länge är det tills vi är framme?
Jag: Tre timmar.
12-åringen: Men Ååååååh, vad dryyyyyygt.
Jag: Det går fort. Det finns ju en massa att titta på efter vägen.
12-åringen: Vi har åkt den där vägen förut och det tog HUR lång tid som helst!

När 12-åringen har gnällt lite till lägger sig storebror i konversationen för att övertyga lillebror om att det som kändes som en evighet för tre år sen, går i en grisblink numera.

19-åringen: Jamen tänk när du var liten. Då gick en vecka hur sakta som helst.
12-åringen: Jaha
19-åringen: Nu när man är äldre går en vecka hur snabbt som helst.
12-åringen: Ja i och för sig.
19-åringen: Tänk då om du var 5000 år, fatta vad fort tiden skulle gå då?

En insikt så god om någon. Det kanske är därför vi inte har evigt liv här på jorden?