Tjuvaktiga ungar

Nog är det själva f-n vad man ska ägna tid åt tjafs som man kunde använda till annat. Lillsonen har sovit hos en kompis i natt och ringde hem förtvivlad i morse. Han hade fått ett sms från Apberget som meddelade att de nu utfört en betaltjänst och dragit pengarna från hans konto. När han kollade så var hans kontantkort i mobilen länsat på alla pengar, och inga pengar var insatta på hans apbergetanvändare.

Hans 14-åriga syster hade sina teorier om hur det kunde ha gått till och faktum är att hon hade helt rätt. Man kan alltså sno någons telefon och överföra pengar därifrån till andras konton. Inte bara till det konto som ens egen telefon är kopplad till.

Eftersom vi direkt fick vissa misstankar mot en person, dock inte sonens kompis, så kollade vi hans användare och sen mailade jag support på Apberget direkt och fick snabbt svar.
Jorå, visst hade "någon" skickat pengar från sonens mobil rakt in på denna apan-användare.
Nu får sonen i alla fall tillbaka en del pengar som sätts in på hans apbergetsida, men det är han ju inte särskilt hjälpt av eftersom han aldrig använder den tjänsten – att skicka virtuella saker och presenter via Apberget. Det är pengar rakt i sjön för den här 12-åringen. Pengar motsvarande en halv månadslön för oss vuxna.
Dessutom har uppenbarligen killen ifråga använt min sons telefon till annat de senaste tolv timmarna, eftersom det saknas mer pengar.

Min första impuls är alltid att ta med ett basebollträ och knacka på hos vederbörande. Sånt är straffbart, jag vet.
Så istället ringer jag min man, som känner vederbörande från andra sammanhang, och ber honom i lagom hotfulla ordalag ta itu med ungen och sen prata med hans mamma.

Det som irriterar mig mest just nu är att folk inte kan skilja på mitt och ditt och att man inte ens kan ha sin mobil på ett bord bredvid sin säng när man sover över hos en kompis, utan risk för att något blir stulet.

Det tog en jädra masa energi av mig denna morgon, både rent administrativt med Apberget, tröstande av sonen och den här ilskan över beteendet. Energi jag hade tänkt använda till att städa pannrummet. Jag är fortfarande arg.

3 kommentarer

  1. fyrabarnsmamman

    …nog är det väl själva F-n ändå! Liknande saker har hänt mina barn också. Man blir helt förstörd och bestört! Ibland så kan jag undra varför jag uppfostrat mina barn med moral och etik. Att ta ansvar. Visst – dom får en massa beröm från gamla tanter och andra som har vett att uppskatta sådant. Men så blir dom ansatta på andra sätt av sina jämnåriga. Man får inte vara med sina klasskamrater om man inte vill snatta, snacka skit om andra, har cykelhjälm, håller tider, inte slåss o.s.v. o.s.v… Man undrar i sitt stilla sinne. Är det inte skitungarna som drar det längsta strået ändå? Kanske inte på lång sikt, men vilket barn på 13 funderar på hur pendeln slagit vid fyllda 45?

  2. Thom Zetterström

    …inte många som klarar av att förmedla till sina avkommor idag, tyvärr.

    Hoppas att det reder ut sig och att det räcker med P:s ”onda öga”.

    Hälsa alla!
    /Thom

  3. Helena

    Har också varit med om det där. Äldste sonens kompis NN som vi kände väl och ofta var hemma hos oss hade jag lite funderingar kring. En morgon när det var lov gjorde jag en säkerhetsåtgärd. NN sov över hos oss. Kollade yngste sonens plånbok som jag visste låg hemma.
    Väl hemma igen efter jobbet gick jag till plånboken i skåpet och såg direkt att 200 kr var borta. Blev bestört för jag hoppades att INTE. Pratade med äldste sonen och frågade om några varit här…nää bara jag och NN. Jag ringde direkt till NN och sa, det är bara du kommer hit. Han pallrade sig hit, och satt och grät vid vårt köksbord. Jag var både arg och förmanande och upplyste honom om hans tråkiga situation nu att bli anklagad för allt som försvinner- och rätt och fel, och brott och straff. Äldste sonen var givetvis också bestört eftersom det var sant. Han hade tagit pengar hemma hos oss!!! EN VÄN!!! jag sa till honom att jag inte ännu hade bestämt mig för om jag skulle prata med hans mamma men till slut gjorde jag det i alla fall. För hans skull. Nu är allt det där 5 år sedan och det är frid och fröjd med den pojken. Han är fortfarande hos oss ofta, och hans tjuvaktiga beteende har vänt. Barnen fick tvångsläsa ”Tjuven” av Gunilla Bergström. Det borde alla barn göra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.