Anton sitter i köket med matteläxan.
"Vad är åtta gånger åtta" undrar han.
"64" svarar Isa blixtsnabbt och tittar överlägset på mig.
"Jag hade tänkt att han skulle få tänka själv" säger jag som tyckte jag hade en pedagogisk finess med att inte svara.

Det är tyst några minuter.
"Vad är sex gånger sex" fortsätter han obekymrat.
"36" svara Julia nu blixtsnabbt.
"Vi skulle ju inte svara, han skulle ju tänkas själv sa mamma" säger Isa.
" Jag ville ju bara glänsa, I want to shine" säger Julia belåtet.
'Jag läser ju ingen matte längre' fortsätter hon.
"Anton KAN du verkligen inte det där" undrar Isa.
"Jo, men jag vill ju inte göra mer arbete än nödvändigt" svarar Anton.
"And I want to shine! Its the perfect combination" utbrister Julia triumferande.

Tydligen.

Jag reprisar måndagens morgoninlägg. En läsare påtalade att hon inte kom åt inlägget för det gick inte att backa så långt bak.
Jodå, det går. OM man går in på www.vk.se och klickar in under Nordmaling så finns det en bloggbild på mig när man scrollar ner en bit på sidan. Klickar man under den bilden kommer man hit till bloggen och kan både se och skriva kommentarer också. Dessutom kan man backa långt bak om man har för gott om fritid.
Men för säkerhets skull reprisar jag i alla fall just nu.

måndag 29 september 2008 kl 11.44

Partaj i dagarna tre
Det har varit en fullständig partyhelg. I fredags kidnappade vi svägerskan som fyllde 40 för ungefär hundra år sedan och sen dess har vi haft partaj i dagarna tre. Det finns mycket skoj att berätta därifrån, men jag får nog ta det i småbitar.

Eftersom hon är lärare och rektor på Hörnsjö Friskola bestämde vi oss för att klä ut oss till skolflickor och dyka upp på hennes jobb sista timmen. I plisserade kjolar, knästrumpor och lackskor. Min 16-åring skrek rakt ut.
'Usch ! Det finns väl inga manliga lärare där hoppas jag'

Alltså, jag vill inte höra var hon har sina associationer ifrån. Kan vi inte nöja oss med att en skolflicka är vanlig elev i det jag kallar vanlig skola? Sen ville hon veta vilken skola vi skulle till och lugnade sig lite när det visade sig vara landsbygd och kanske inte tusentals människor som skulle få se hennes mamma i den utstyrseln.
Min 12-årige son kom hem med en kompis och tvärnitade på hallgolvet när jag dök upp. De såg mycket skeptiska ut. Då hade de ännu inte sett min syster i tandsvärta och banlonpolo.

Roligt blev det i alla fall, men en rejäl firarhelg. Vi åt tunnbrödsnittar och drack bubbel på Blomboden i Nordmaling innan vi drog vidare till Övik och hotell. Middagssupé på Olearys som hade 30+-kväll och liveband. God mat och ösigt band. 'Ebba Gold med 800 procent Thåström' som bara körde gamla Ebba Grön och Imperiet-låtar, ja och en och annan Cosmic Cowboys för oss som minns den eran med Micke Hagström och Thåström.
Det var faktiskt sjukt roligt och nästan så man kunde förflytta sig till sporthallen i Umeå 1980 (tror jag det var) när jag såg Ebba Grön för första gången. Sen har det blivit en del Thåström, ja faktiskt senast i somras på Peace And Love i Borlänge, även om jag fortfarande ser Ebba Grön som det mest minnesvärda han har gjort.

Frukost på Focus och en heldag på relaxen på Paradisbadet med bland annat lunch i japansk miljö och Floating i mörk tank för födelsedagsbarnet följdes av grillfest hemma på kvällen. Sen somnade vi sött för att återvända nästa morgon och fira hennes son som fyllde 21. Som sagt, kalas i dagarna tre.

Lika häftigt som debatten blossade upp, lika snabbt tog den slut när ordförande Christer Bäckman, fp, klubbade igen mötet.
Kommunkanslisten Kerstin Hörnqvist, som nog har sett det mesta i sånna här sammanhang genom åren, fick som vanligt vänta på att jag skulle packa ihop datorn så att hon kunde släcka och låsa.

Nu ska jag hem och kasta i mig lite mat innan jag sätter igång med att skriva det som ska in i tidningen i morgon. Det kan bli långa dagar ibland.

Nästa fullmäktige är 1 december. Någon som ska haka på då?

Kommunalrådet Ingemar Sandström, c, bröt mot delgationsordningen och anställde en konsult på eget bevåg till en kostnad på knappt 40 000 kronor. Det menar Ulla-Maj Andersson, s.
Bakgrunden är den så kallade 'spanargruppen' I Utvecklingsrådet, där ideella krafter från olika föreningar, företag och grupper från olika sektorer i Nordmaling har samlats för att spana efter trender i Nordmalings kommun. Ingen av dem uppbär ersättning från kommunen.
- Vid ett möte i Oasen 16 september betonade du Ingemar Sandström att deltagarna endast fått sallad vid arbetspassen för sitt arbete och inget annat. Är det riktigt sant? undrade Andersson.

Vid en närmare koll visade det sig att kyrkans företrädare, Nordmalings präst Nils J Lundgren, får närmare 40 000 kronor, beviljat av Ingemar Sandström.
- Han har arvoderats för sin roll som processledare i gruppen och ingår inte som en frivillig ledamot, säger Sandström.

Det här upprör Andersson som anser att Sandström på eget bevåg brutit delegationsordningen.
- Eller ännu värre, du kanske läste den men sket i den? säger Andersson.
- Vid inköp av tjänster är det alltid arbetsutskottet som tar beslut, det är inte enskilda politiker. Den regeln finns för att ingen ska kunna handla och vandla vind för våg efter sitt eget huvud, säger Andersson.

Sandström hävdar att han fick mandat av kommunstyrelsen och att det måste innefatta även att han har rätt att köpa tjänster.
- Ulla-Maj har minne som en häst, men hon verkar ha lika lätt för att glömma, säger Sandström.
- Ulla-Maj och övriga får vidhålla vad ni vill, jag fick ett godkännande att vidta operativa åtgärder och om man inte tror att det ska kosta ett öre har man sovit sig igenom möten, säger Sandström.
- Åtgärderna skulle redovisas i kommunstyrelsen. För mig innebär det att jag kan ta in en konsult som här och redovisa det sedan.

Enligt Andersson handlar det inte om att det inte får kosta pengar.
- Det handlar om hur man i en demokratisk församling låter bli att följa demokratiska beslut. Det finns en stor fara i det. Du hade kanske kunnat få ett godkännande för det här i arbetsutskottet, men du kan inte gå förbi delegationsordningen och ta saken i egna händer utan att fråga, säger Andersson.
- Ingen kommunstyrelseordförande har någonsin haft mandat att köpa in konsulttjänster, säger Andersson.

Det är en het debatt med mycket upprörda känslor. Vem som har rätt eller fel håller kommunchef Magnus Haglund på att försöka ta reda på genom en ordentlig läsning av kommunallagen. Det här kan bli en ny följetong i politiken i Nordmaling.

Kommunalrådet Ingemar Sandström, c, registrerar inte alla handlingar som lämnas till honom anser Ulla-Maj Andersson, s. Vid ett möte framkom att en av de privata fastighetsägarna i Nordmaling lämnat över en skrivelse till kommunalrådet, där man försökte hitta lösningar på bostadsproblematiken i Nordmaling genom att kommunen eventuellt skulle sälja ut några av sina äldre fastigheter, för att på så sätt lösgöra kapital och kunna nyproducera.

Vid kommunstyrelsens möte 22 september frågade Andersson efter skrivelsen eftersom man diskuterade kommunens fastighetsbestånd.
- Till min förvåning sa du att du inte registrerat handlingen, konsekvensen var att den inte finns hos kommunen, säger Andersson till Sandström.
- Anser du att det var rätt att inte registrera en skrivelse som berör kommunens verksamhet? undrar Andersson i en interpellation.

Ingemar Sandström hävdar att han inte fått skrivelsen i egenskap av kommunstyrelsens ordförande.
- Jag kan skilja på mina roller och den här skrivelsen lämnades mer som ett diskussionsunderlag i Utvecklingsrådet, där ska inte allt stämplas in, säger Sandström.
- Ska vi inte kunna väcka frågor i Utvecklingsrådet utan att det ska vara kommunens egendom? Allt som kommer i min hand ska inte stämplas in, säger en irriterad Sandström.

Ulla-Maj Andersson däremot hävdar att eftersom Sandström faktiskt sitter i Utvecklingsrådet på uppdrag av kommunstyrelsen så är han där i egenskap av kommunstyrelsens ordförande och inget annat. Därmed ska också de skrivelser han får stämplas in hos kommunen.
- Det är DU som kallar till utvecklingsrådets möten. I det här fallet fick du som ordförande i kommunstyrelsen en skrivelse från de privata fastighetsägarna som i det hä fallet var något jätteintressant för kommunen, säger Andersson.
- Vi kommer att återkomma i den här frågan. Vi ställer ett misstroende mot dig, säger Andersson.

Ulla-Maj Andersson, s har ställt en interpellation till socialnämndens ordförande Ingalill Jonosson, m, om varför man inte har anställt en ny IFO-chef, dvs chef för idivid- och familjeomsorgen.

- Att ingen innehar tjänsten är inte ett sätt att spara pengar, säger Jonsson i sitt svar.
Förra IFO-chefen slutade sin anställning 30/4 med sex månadslöner efter att han inte var överens med personal och ledning. Sedan dess har förvaltningschef och personal haft ansvar för att verksamheten bedrivs rättssäkert.
Två annonseringar har gjorts eftersom den första gett ett tunt reslutat. Det har inneburit annonskostnader för 10 000 kronor. Sista ansökan på den andra annonsen var 19 september.
Innan rekryteringsprocessen är klar har det säkert gått tre månader till. Det innebär att man trots allt sparat 80 000 kronor på att man ännu inte har någon lönekostand för en ny chef.
Däremot är det helt klart att förvaltningen inte klara sig utan IFO-chef. Tjänsten är budgeterad för 2009.

Walther Holmgren, s, blir ny ordförande i kommunrevisionen. Han blir också revisor i NordmalingsHus AB.

'Det är inte lätt att ha behov i Nordmaling' konstaterade Ulla-Maj Andersson angående att föräldrar i kommunen inte får barnomsorg på obekväm arbetstid. I en interpellation till barn och utbildningsnämdens ordförande Christer Bäckman vill hon veta vad man gjort åt detta sedan hon ställde frågan i våras.

Bäckman berättade att en enkät skickats ut men att den behövde kompletteras. Sista svarsdag var 18 spetember så den har inte hunnit analyseras än. I frågor som kräver organisatorisk upbyggnad för att lösas ch kräver ekonomiska resurser är det naturligt att se över lösningar i samband med den ordinarie budgetplaneringen, säger Bäckman.
Han vet inte hur det ska lösas, men är öppen för att hitta en lösning.

Begreppet interpellation kanske inte är något som alla människor kan och därför kan en förklaring vara på sin plats.
En interpellation (fråga) riktar sig till ett kommunalråd eller någon nämndordförande och ska helst gälla ärenden av större intresse för kommunen. Interpellationen ska alltid besvaras skriftligt. Alla ledamöter i fullmäktige får möjlighet att delta i debatten .En interpellation leder inte till något beslut i fullmäktige.

Det blir ingen folkomröstning om konkurrensutsättning vid Tallbacken och Strandholmen i Nordmaling. PRO hade lämnat in ett medborgarförslag med krav på folkomröstning, men kommunfullmäktige avslår förslaget efter votering som slutade 15-15. rdföranden Christer Bäckman fick utslagsröst.
Eftersom den borgerliga majoriteten redan har backat i frågan om konkurensutsättning, får beslutet ingen egentlig betydelse rent praktiskt.
Inte annat än att man vid en folkomröstning hade fått se svart på vitt vad folk i Nordmaling tycker om konkurrensutsättning förstås.

Frågan om tillsyn av försäljning av nikotinläkemedel återremitteras. Det innebär att man skjuter upp att ta beslut om den och skickar tillbaka den för en bättre beredning. I mars 2008 trädde en ny lag i kraft om detaljhandel med nikotinläkemdel. Förr fick bara apoteken sälja dem, men nu är det fritt för andra att sälja. Det får bara säljas till personer över 18 år. Det är kommunen som tar emot anmälan från den som vill sälja nikotinläkemedel.

Conny Backman, fp, tycker att det borde vara tillåtet för detaljhandel som exempelvis får sälja folköl att även sälja nikotinläkemedel. Detta för att kommunen enkelt ska kunna kontrollera den som säljer. Nu visar det sig att Nordmalings kommun inte samkör kontrollen av alkoholförsäljning och kontrollen av cigarett- och snusförsäljning. Det sker vid olika tillfällen. Nu tycker fullmäktige att det måste gå att köra de båda kontrollerna samtidigt och dessutom lägga till en kontroll av nikotinläkemedel i så fall. Saken måste dock utredas och sen kommer frågan tillbaka för ett beslut senare.

Nu diskuteras den lokala ordningsstadgan. Nordmalings politiker verkar vara ett nyktert och skötsamt släkte för just nu ifrågasatte Conny Backman, fp, avsnittet om alkoholförtäring på allmän plats.
"Spritdrycker, vin, starköl och öl klass III får ej förtäras på offentlig plats i de centrala delarna av Nordmaling" står det i förslaget.
- Men är inte starköl och öl klass III samma sak? Undrar Backman.
- Det måste väl i så fall vara folköl som också avses?
Det hummades lite i lokalen och någon undrade om det verkligen inte fanns en ölkännare på plats som kunde bekräfta vilken öl som var klass III?
Socialnämndens vice ordförande Tage Björk, s, tog i alla fall till orda.
- Conny Backman har rätt, det är klart att starköl är öl klass III, sa Björk.
Sen uppkom frågan om folkölet. Ingemar Sandström undrade om det skulle läggas till folköl i förbudstexten.
- Det är väl knappast tillåtet att sitta och halsa folköl på offentlig plats? säger fullmäktiges ordförande Christer Bäckman.

Nej, det är det naturligtvis inte. Och därmed klubbades det nya förslaget om den lokala ordningsstadgan igenom.

Socialnämndens ordförande Ingalill Jonsson, m, ifrågasätter varför det bara är socialnämnden som ska ha måluppföljelse.
- Varför finns det inga sådana krav på smahällsbyggnadskontoret? undrar Jonsson som också fick förklara en del vad gäller personalnedskärningarna inom socialnämnden och varför vissa beslut tar tid.
- Det har blivit en långbänk på grund av flera saker. Vi har personalorganisationer att ta hänsyn till, vi har Las-listor och det är inte helt lätt att räkna ut om det är hon i Lögdeå som har jobbast längst tid eller om det är hon i Norrfors.

Tomas Johansson, s, som sitter i barn-och utbildningsnämnden irriterade kommunalrådet Ingemar Sandström, c, med att ifrågasätta kommunens budget.
- Du säger hela tiden "som det nu är" men det ska fan inte fortsätta som det nu är, säger Sandström.
- Kommunens intäkter är fastställda och vi kan hoppas och tro hur mycket vi vill, men det här är de pengar vi har. Annars får vi diskutera en skattehöjning och det tror jag inte det är någon som vill, säger Sandström.
- Verksamheterna måste sätta sig ner och fundera över hur de ska göra för att bedriva en kvalitativ verksamhet för de pengar de har, säger Sandström.

Tomas Johansson replikerade med att vända lite på steken.
- Vi har ju vissa förvaltningar som bevisligen går bra, som har pengar över. Kommunstyrelsen får gärna gå 20 miljoner kronor i vinst, vi är mottagliga för att pengar kan fördelas därifrån. Alla verksamheter måste nog se över hur vi kan hjälpas åt med den totala ekonomin, säger Johansson.

- Klart pengarna ska till nämnderna, säger kommunalrådet Ingemar Sandström, c.
- Jag vill bara ha en redovisning av nämnderna exakt vilka kostnader som man har fått, jag nöjer mig inte med att de klumpar ihop det som någon slags schablonbelopp.

Vad ska han då göra åt underskottet?
- Jag har ingen egen pengakista på kommunen och jag har inget sedeltryckeri i källaren så det här är en svår situation. Men så sent som förra veckan gick vi igenom det här och jag konstaterar att det här är ramar som är mycket tydliga och som fastställdes redan under din mandatperiod Ulla-Maj. Om verksamhetsmålen och de ekonomiska målen inte överrensstämmer är det de ekonomiska målen som ska gälla, säger Sandström.
- Visst finns det en massa mysiga verksamheter som man skulle vilja ha kvar men finns det inte pengar så går det inte.
- En förvaltningschef har att se till att följa sin budget, punkt slut.

Sandström hävdar dessutom att Andersson är en ryktesspridare som anför rena lögner i flera olika medier.

Mitt tips är att det kommer att bli heta diskussioner längre fram under fullmäktige. Kanske gäller ordspråket 'What goes around comes around' eller möjligen 'Man ska inte kasta sten om man sitter i glashus' om man får tro Ulla-Maj Anderssons sista replik om frågor som ska diskuteras längre fram under fullmäktige idag.
Det här blir spännande.

Oppositionsrådet Ulla-Maj Andersson, s, ställer en del frågor till kommunalrådet Ingemar Sandström, c angående delårsrapporten.
- Ordförande har i sitt arvode att följa upp vad som händer i nämnderna och besöka förvaltningarna för att hålla sig ajour med vad som händer. Gör du det? undrar Andersson

Dessutom konstaterar Andersson att större delen av det överskott som finns hos kommunstyrelsen är pengar man fått från Migrationsverket för att ta emot flyktingar.
- Varför sitter kommunstyrelsen på de här pengarna? Det finns verksamheter som har kostnader för flyktingarna, som barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden. Varför delar vi inte ut pengarna där de hör hemma? Det kan väl aldrig ha varit Migrationsverkets mening att kommunstyelsen ska sitta på en guldpåse med pengarna?

Så har Ordförande Christer Bäckman, fp öppnat kommunfullmäktige och ropat upp alla ledamöter. Eftersom ekonomichefen Rolf Eriksson är sjuk får revisionens Karl-Gunnar Westman redogöra för revisionens syn på hur kommunen sköter sina åtaganden.

Han konstaterar att delårsbokslutet är upprättat enligt god redovisningssed men att det finns brister på en del punkter. Det tar för lång tid mellan politiska beslut och verkställande av dem. Budgetdisciplinen beträffande löner är besvärande dålig. Kommunen kommer att gå med ett plusresultat men med stora budgetöverskridanden av barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden på 4, 6 miljoner kronor respektive 3, 2 miljoner kronor. Redan tidigare har kommunstyrelsen varit rätt så sträng mot nämnderna och krävt att de har bättre koll på vart det barkar iväg med ekonomin. Ser man att det fattas pengar måste man sända snabba signaler till politikerna för en diskussion om budgeten anser man i kommunstyrelsen.

Idag är det kommunfullmäktige i Oasen i Nordmaling på eftermiddagen. Det är något jag rekommenderar alla att ta en sväng förbi på, när ni traskar hem från jobbet idag.
Fullmäktige är ju faktiskt i princip det enda tillfället kommunmedborgarna har att sitta med "live" och höra vem som verkligen säger vad i vilka sammanhang vad gäller beslut. Och det är rätt så intressant. Jag tror det är många som skulle förändra sin uppfattning om ett och annat om man kliver in och lyssnar.

Det är klart man kan läsa tidningarna och få en bild av vilka beslut som tagits och i viss mån vem som ansett vad, men självklart är det som skrivs kortfattat och nedhugget.
Lita på att våra politiker hinner säga åtskilligt mycket mer på de minuter de pratar. Ibland allvarligt, ibland rent nonsens och ibland så roligt och sarkastiskt att man faktiskt skulle kunna hiva upp dem på en Stand up comedy-scen var som helst.

Själv ska jag försöka uppdatera min blogg hela eftermiddagen med axplock av det roliga som sägs, eller om någon försöker bita örat av den andre.
Jag gillar fullmäktige jag. Klockan 15 smäller det.

Det har varit en fullständig partyhelg. I fredags kidnappade vi svägerskan som fyllde 40 för ungefär hundra år sedan och sen dess har vi haft partaj i dagarna tre. Det finns mycket skoj att berätta därifrån, men jag får nog ta det i småbitar.

Eftersom hon är lärare och rektor på Hörnsjö Friskola bestämde vi oss för att klä ut oss till skolflickor och dyka upp på hennes jobb sista timmen. I plisserade kjolar, knästrumpor och lackskor. Min 16-åring skrek rakt ut.
"Usch ! Det finns väl inga manliga lärare där hoppas jag"

Alltså, jag vill inte höra var hon har sina associationer ifrån. Kan vi inte nöja oss med att en skolflicka är vanlig elev i det jag kallar vanlig skola? Sen ville hon veta vilken skola vi skulle till och lugnade sig lite när det visade sig vara landsbygd och kanske inte tusentals människor som skulle få se hennes mamma i den utstyrseln.
Min 12-årige son kom hem med en kompis och tvärnitade på hallgolvet när jag dök upp. De såg mycket skeptiska ut. Då hade de ännu inte sett min syster i tandsvärta och banlonpolo.

Roligt blev det i alla fall, men en rejäl firarhelg. Vi åt tunnbrödsnittar och drack bubbel på Blomboden i Nordmaling innan vi drog vidare till Övik och hotell. Middagssupé på Olearys som hade 30+-kväll och liveband. God mat och ösigt band. "Ebba Gold med 800 procent Thåström" som bara körde gamla Ebba Grön och Imperiet-låtar, ja och en och annan Cosmic Cowboys för oss som minns den eran med Micke Hagström och Thåström.
Det var faktiskt sjukt roligt och nästan så man kunde förflytta sig till sporthallen i Umeå 1980 (tror jag det var) när jag såg Ebba Grön för första gången. Sen har det blivit en del Thåström, ja faktiskt senast i somras på Peace And Love i Borlänge, även om jag fortfarande ser Ebba Grön som det mest minnesvärda han har gjort.

Frukost på Focus och en heldag på relaxen på Paradisbadet med bland annat lunch i japansk miljö och Floating i mörk tank för födelsedagsbarnet följdes av grillfest hemma på kvällen. Sen somnade vi sött för att återvända nästa morgon och fira hennes son som fyllde 21. Som sagt, kalas i dagarna tre.

Det krävdes en sovmorgon inför dagens fullmäktige. Det är ett som är säkert.

Idag har jag än en gång försökt öppna ytterdörren genom att trycka på bilnyckeln. Det värsta var att jag gjorde tre försök utan att lyckas och var nära att byta batteri i nyckelj-veln. Det brukar vara ett dåligt tecken. Lika dålig som när man letar fjärrkontrollen till TV:n när telefonen ringer. Eller värre - när man letar mobiltelefonen som man just pratar i.
Dags för lite avslappning?

Förresten borde man skaffa kodlås till ytterdörren. Tänk vad praktiskt egentligen.

Jag har konstaterat att vissa av mina barn har egenskaper som jag inte kommer i närheten av. Som nu, när jag tillbringar några dagar med min dotter som flyttat till Stockholm. Jag bestämmer mig för att göra mina moderliga plikter och ta med mig dottern och "storhandla" på Willys i Älvsjö nu när vi ändå har bil.
"Jag skulle vilja ha ärtsoppa, det är bra snabbmat. Men det hade de inte i butiken jag handlade i sist, de kanske inte äter sånt i Stockholm" säger dottern.
"Jodå, det är klart de har ärtsoppa" säger jag och letar på hyllorna.
Till slut hittar jag en tub ärtsoppa och visar dottern.

Jag: Där har du ärtsoppan.
Sofia: Okej, men den var ju så dyr!
Jag: Dyr? Den kostar 7,50?
Sofia: Ja, det är väl dyrt?
Jag: Det kan väl inte vara dyrt med 7,50 för en måltid?
Sofia: Jamen när jag köpte den på Coop i Umeå kostade den fem kronor!

Alltså, här står vi och dividerar om 2,50 för en lunch. Det är som att handla med min mormor. Var har min dotter ärvt detta ekonomiska sinnelag? Jag har kompisar med döttrar som gladeligen lägger ut 4000 spänn på en hårförlängning. Och själv kan jag slösakigt köpa Yes diskmedel med rosendoft som är tre spänn dyrare per flaska. Jag kanske borde lära mig av barnen.

Petter har halsfluss. Eftersom han så sällan är sjuk innebär det en nära-döden-upplevelse för honom som regel. Det normala är att han syskon är sjuka och att han helst vill sätta dem i karantän för att ingen ska kunna smitta honom. Fick han bestämma skulle ett febersjukt småsyskon aldrig få lämna sitt rum och helst få in maten på en bricka som en annan farlig livstidsfånge. Allt för att ingen ska kunna smitta Petter.

Så nu sitter han vid middagsbordet och kan inte begripa hur HAN har kunnat få halsfluss, medan övriga familjen är i stort sett frisk.
"Hur kan ingen annan vara sjuk och bara jag" säger han.
"För att du har streptokocker och ingen annan" säger pappa utan medlidande.
"Jamen jag måste ju ha fått det någonstans ifrån. Någon annan MÅSTE ju vara sjuk" envisas Petter.
Det blir tyst en hundradels sekund. Sen bryter det lös.
"Pernilla" utbrister Anton, Isa och pappa med en mun, som om de hade övat på det länge. Och de är mycket roade.
Pernilla är nämligen flickvännen och huruvida hon har halsfluss eller inte vet jag inte, men han är i alla fall smittfri innan de ses igen.
Petter grymtar något grumligt nerifrån sin såriga hals.
No mercy in the family. Inte ens om man är sjuk.

Jag har tillbringat fredagkvällen utslagen i TV-soffan framför Sundsvall-AIK. Det gick väl inte direkt som jag ville. Isa har suttit med sin bärbara dator i soffan och hållit mig sällskap. Hon hade vissa synpunkter på intervjuerna. Särskilt den med Sundsvalls sportchef där tjejen som intervjuar säger "Ska vi titta på lite höjdpunkter från den andra perioden".

Isa: Vilken värdelös fråga!
Jag: Vadå?
Isa: Ska vi titta på lite höjdpunkter. Som om han hade något val?
Jag: Det är väl sånt man säger.
Isa: Vad händer om han säger "näeee, det vill jag verkligen inte?
Jag: Det blir rolig TV-underhållning.
Isa: Jag satsar på att hon visar höjdpunkterna i alla fall.

Tja, vad skulle hända om någon agerade som Magnus Wernblom brukar göra i intervjuerna? Bara tjura och försöka säga emot? Eller utmana ödet?
"Ska vi titta på lite höjdpunkter från den andra perioden?"
"Nej, skjuter hellre i mig lite amfetamin och ser Star Wars 4"

Det är tur att jag inte är den som blir intervjuad.

Det är mycket hockey i hjärnan idag. Man går igenom Leksandsmatchen i huvudet och funderar och analyserar. Läser bloggar och hockeysidor. Och så måste man ju hålla koll på Nordmalingsspelarna i allsvenskan. Mamma Johansson fick en ny mardrömsöppning på serien när sönerna Nicklas och Daniel möttes i första matchen. Daniel i Mariestad och Nicklas i Sundsvall. En passningspoäng på Nicklas och därmed vinst för lillebror och hans Sundsvall.
Åh, vad jag skulle lida av att möta brorsan och förlora. Hur ska man kunna fira jul ihop?!?!

Jag jobbade igår kväll och var inte bara lite bitter över att Leksands premiärmatch i årets Allsvenska visades på TV. Men, men, det får man ju råda bot på tänkte jag och beordrade sonen att spela in den och i det närmaste markerade vardagsrummet med polisens avspärrningsband ifall någon skulle komma på idén att byta kanal. Alla eventuella TV-tittare hänvisades till övervåningen.

Sen begav jag mig till ishallen för att skriva hockey.
Jag hade all möda i världen att låta bli mobilen för att surfa in på onlinerapporteringen och i paus vågade jag inte gå i närheten av cafeterian ifall nu någon annan skulle ha den dåliga smaken att upplysa mig om något tillfälligt resultat. Det höll fram till andra perioden när någon ropade från läktaren
"Öh, Monkan, hörde du att Leksand leder med 6-0"
Min uppsyn gick nog inte av för hackor när jag väste ( hur man nu kan göra det med så hög röst) att jag absolut INTE ville höra några resultat eftersom jag spelade in matchen.
"Jag hoppas du har rätt, men ändå inte" fortsatte jag till den förvirrade och skräckslagne mannen som för övrigt är en av mina gamla klasskompisar.

Jag höll mig ännu mer på min kant ända till slutsignalen. Då skulle jag gå ner i spelargången för intervju och då går man en liten bakväg där inga andra går. Utom vaktmästaren och ordföranden då.
"Ja du är väl glad nu i alla fall när Leksand va??"
Mer hann han inte säga innan en av tränarna avbröt honom med ett
"Hon spelar in matchen, hon ska se den sen"
Piteåspelarna var däremot inget hot. De ville bara veta hur det hade gått för Löven, vilket ingen hade en aning om därnere. En himla massa spelare som kickades från Löven spelar i Piteå nu.

Väl hemma ringde jag mitt livs kortaste samtal till VK-sporten och pratade oavbrutet innan jag lade på, allt för att ingen skulle hinna upplysa mig om något mer.
Sen såg jag hockey halva natten. Leksand vann med 9-2. Vilken överraskning!

En av Isas klasskompisar kom förbi i morse på väg till skolan. Anton högg henne direkt. Och jag fick en ny upplevelse av att jag lever i en helt annan värld.
"Hej T, du kan få en orange dräkt av mig" säger han utan att hon har hunnit ens säga god morgon.
Vad har han för orange dräkt hinner jag tänka. Jag funderar så frenetiskt jag kan på alla upptänkliga dräkter han har i sin garderob och några till, men nej.
"Jag har några över, jag köpte åtta stycken" fortsätter han.
Jag är fortfarande för trött för att förstå, men börjar ana oråd. När skulle han frivilligt ha köpt något annat än Real Madrids fotbollsdräkt?
"Man behövde ju bara en, jag trodde man skulle ha flera"

Där föll poletten ner. Det är naturligtvis ett av de där dataspelen som just nu befolkar världen på Trädgårdsgatan. Uppenbarligen hör jag inte riktigt till den. Dessutom är jag inte så klädd i orange.

Förresten hade killen på skolan mycket riktigt brutit benet. Och ambulansen fick hämta honom till sist, för han hade så ont att det inte gick att köra honom i bilen, enligt min son som kom hem uppdaterad.
Jag hoppas han kryar på sig gossen och att han vet att hela skolan och förmodligen också en massa föräldrar tänker på honom.

Jag har varit på älgjakt idag. Ja med en massa förväntansfulla barn alltså. När jag skulle gå igenom namnen på barnen som eventuellt fanns med på bilderna så slog det mig med en väldig tydlighet att jag börjar bli gammal. Barnen idag heter helt enkelt inte som de gjorde förr. Och naturligtvis vill jag kolla av den saken med mina barn.

Jag: Det är rätt många ovanliga namn på barnen i treårsåldern.
Anton: Jaha, vilka då?
Jag: Tja, Ikaros, Trinity, Nicholas och Liam till exempel.
Anton: Jaha?
Jag: Ja, jag menar, de heter ju inte Pelle, Olle och Kalle direkt.
Anton: Nej mamma, DET vore konstigt.

Det är bara att konstatera. Jag ÄR gammal.

Isa bröt benet för några år sedan när hon var i fjällen med sin kompis och hennes mamma som är idrottslärare. Idag hände det en olycka på skolan.

Anton: Det var en kille som bröt benet på skolan idag
Jag: Ojdå, hur gick det till?
Anton: Han stegrade med mountainbiken tror jag.
Jag: Kom ambulansen dit?
Anton: Nej, hans mamma hämtade honom och de skulle till vårdcentralen.
Jag: Men är du säker på att det var brutet då?
Anton: Idrottsläraren sa det i alla fall.

Det är då Isa ropar från köket
"Ja, hon borde veta. Hon har ju skaffat sig en del erfarenhet av benbrott"

Kan man stryka ett streck över en del dagar? I så fall skulle jag vilja stryka den här redan innan den har börjat. Sen skulle jag också vilja ha hit film- och arbetsteamet från Extreme Home Makeover. Programmet går ut på att ett team på bara en vecka ska riva ner ett helt hus och bygga upp ett nytt igen.
Nu är ju programidén mer ädel än så. De väljer ut familjer som drabbats av något, sjukdomar, näras bortgång och som har behov av ett nytt boende, men inte klarar av att skaffa det själva.
Så nu fick jag dåligt samvete för att jag ens tänkte tanken. Jag betvivlar att jag kvalar in där. Eller kan trötthet i kombination med ett kaosartat hus räknas som giltigt?

Jag har just insett fördelarna med att inte höra något på vänster öra. Det kom lägligt tills jag skulle se film med barnen hemma i fredags. Ibland är det sånt tempo i deras prat att min hjärna faktiskt inte hänger med. Möjligen för att den också tvingas hålla reda på saker som tvätt, middagsmenyer, räkningar och bensintankar och inte bara kan koncentrera sig på vad som är "classic", "ut-ägt", "chill" eller "SÅ fiiiint" och sjunga mellan meningarna så det inte uppstår minsta sekunds tystnad.

Om man dessutom varit i relativt lugn miljö med bara vuxna en vecka, så är det som att komma från stiltje till orkan när man kliver in genom dörren här hemma. Spännande och roande, fast ibland lite tröttsamt. Det är då man skulle ha haft en av-och-på-knapp. Som nu. Man vänder bara vänster öra åt dem.
Det kanske var mitt undermedvetna som kapade bort hörseln samma dag som jag skulle hem?

Plopp. Ungefär så låter det varje gång jag sväljer. Jag trodde ett tag att det var massagen som hade frisläppt nån muskelknuta i örat eller något. Men när man är på sånna här ställen så blir man snabbt slussad mellan vårdinstanserna. Alltså blev jag skickad raka vägen från blodtryckskollen till öroncheck.
Naturligtvis hade jag öroninflamation. Gud vad himla less jag blir. Min kropp vill inte vara med längre, det är helt klart.
Jag som var nog irriterad över att blodtrycket plötsligt har seglat iväg igen. Jag VILL inte äta mer betablockerare. Skit också.

Jag har varit på massage. Det var ett vågspel eftersom jag fortfarande är så öm i kroppen efter infektionen i våras. Allt eller inget. Vinna eller försvinna liksom.

Njutningsfullt? Inte på enda fläck. Men tydligen väldigt nödvändigt.
Sen idrottsmassören hade satt händerna i mig igår var jag lika yr som efter ett helrör av nån alkoholdryck. Inte en enda vägg var på rätt plats när jag skulle ta mig därifrån med mina uppmjukade muskler, som enligt massören liknade cement till en början.

Det höll i sig nästan hela dagen i dag också dessvärre. Så eftermiddagen tillbringades nerbäddad på värmedynor för att lindra smärtan i min ömma kropp.
Nu börjar det kännas lite bättre, men inte ser jag fram emot att lägga ner skulderbladen mot madrassen.
Det ska bli bättre på sikt. Det vet jag också. Men just nu är det bara ont, ont, ont.

Det måste ju vara det ultimata att först partaja och kolesterolbomba en hel helg och sen åka iväg på "avgiftning" ? Alltså är jag borta den här veckan och bryr mig om mig själv som det så vackert heter. Äter nyttigt, tar ut mig maximalt på vattengympan och bäddar in mig bland filtar och värmedynor mellan varven. Och inte blir det mycket dator heller. Precis som det ska vara.

20-årskalaset gick förresten fint. Sonen fick bland annat ett förkläde av tjejens föräldrar och syster och ett medföljande rim som löd ungefär "Man måste hålla stilen när man har en kokbok i mobilen".
Jag: Vem f-n har en kokbok i mobilen.
Sonen: Jag.
Jag: DU? ! ? !
Sonen: Ja, jag har fått den.
Jag : Av vem då?
Sonen: Din lillebror i Göteborg.

Plötsligt föll alla bitar på plats. Naturligtvis. Det finns ingen annan som skulle komma på idén tänker jag. Min bror lagar mat med kokboken på notställ i köket och vårdar sina knivar och sin spiskummin som om det rörde sig om spädbarn. Fast kockmössan tror jag inte han använt på sistone. Om han är kock? Nä, han är kemiingenjör. Fast det är kanske nästan samma sak?

Numera har jag också en kokbok i mobilen. Den kom per sms. Tydligen har den spridit sig i Sunnansjö innan dess. Är det en ny trend?

Idag fyller svägerskan Petra 40 år och kvällen är definitivt vikt för fest i hennes garage. Jo, det blir fest där, i stommen till det som så småningom ska bli garage snarare. Nygjutet golv, tre väggar och ribbtak i trä med plast spänd över. Helt perfekt, plant, stort, ljus och regnsäkert och definitivt japaninspirerat tyckte jag.
När vi igår natt hade pyntat klart och tänt alla ljus för en "lightcheck" eller vad man ska säga, så var det så fantastiskt fint!
Sen kom min bror och undrade om vi skulle ha seans. Inget sinne för romantik just då inte.

Det hände en mycket märklig sak i morse också. När vi klev upp var vi ensamma i huset. Fatta. Sofia var i Umeå på middag igår kväll, Petter var på partaj med sina kusiner, Julia var på tjejfest och Isa sov över hos en klasskompis. Anton var den enda som var hemma i natt, men han åkte på fotbollscup till Vännäs tidigt i morse.
Det är näst intill spöklikt att vara två vuxna ensamma i ett stort hus bara sådär. Det är svårt att tänka sig att det kan bli ens vardag så småningom.

Dagen är ganska späckad. Jag har hunnit med en vigsel vid lunch, nu ska jag jobba på hockey om en halvtimme och sedan blir det 40-årskalas natten lång. Ja eller i alla fall till midnatt som Petra sa. För sen går dagen över till den 7 september och då fyller Petter 20 år. Så det kanske blir dubbelparty där då.
Vi lär ha dagen räddad i morgon också med dubbla fotbollsmatcher och 20-årskalas. Men oj vad kul det ska bli!

Isa kom hem från skolan i förrgår med sin kompis E.
"Vi ska laga lunch" förkunnade hon innan de satte igång.
Reglerna i mitt hushåll är att skolmat är till för att ätas, men de dagar det är gröt kan jag tänkas göra ett undantag när de slutar skolan efter lunch. Jag har lite svårt att se gröt som mat jag också faktiskt. Julgröt en dag om året, visst, men sen undviker jag nog det.
Hur som helst så bläddrade hon upp hemkunskapsboken.
"Fatta vilken skatt det här är" fortsatte hon medan de ivrigt bläddrade fram receptet på ostsås.
De hann bara till inledningen innan de stötte på patrull.
"Har vi något redningskärl?"
"Ett VAD?" undrade jag.
"Ett redningskärl, man ska ha det till att blanda redningen"

Alltså. Jag anser mig vara åtminstone normalt matlagningskunnig. Men jag kan aldrig erinra mig att jag har använt begreppet redningskärl? Vad är det för fel på skål, glas, kopp, mugg, bunke? Varför ska man krångla till det så förbaskat och särskilt i en lärobok för 14-åringar?
Behöver vi lära oss ordet redningskärl i svenska språket?

Förresten blev såsen god enligt utsago.

Jag kommer hem och barnen ligger i soffan framför TV:n. Något är det som luktar i huset.
Jag: Det luktar bränt
Barnen: Va?
Jag: Det luktar bränt, säger jag.
Julia: (mycket släpigt från soffan) Det är väl någon som har tänkt.

Isa ligger på stranden och löser korsord.
"Plågar make? På sex bokstäver" säger hon fundersamt innan hon börjar bokstavera.
"M-O-N-I-C-A"
Jag höjer inte ens på ögonbrynet. Skitunge.
"Näe, det stämmer inte. Det är några bokstäver fel" säger hon.
"Försök med ANNICA" säger jag surt.
Det finns en poäng med det. Annica är nämligen min syster och huruvida hon plågar sin make eller inte ska jag egentligen låta vara osagt.
Jag vet bara att på alla hennes födelsedagar står det långskaftade röda rosor värda en normal mat-veckohandling för en hel familj, på hennes köksbord. Min man tittar skräckslaget på dem varje år och jag vet vad han tänker.
"Stackars svåger! De där rosorna är värda två månaders canal+- abonnemang"

Och kanske var det rosorna som min man hade i bakhuvudet den gången för en massa år sedan, när vi hade ett riktigt praktgräl. Jag måste ha retat honom något kopiöst för till slut hade han liksom helt slut argument. Med mördande blick stirrade han på mig innan han väste.
"Det finns bara en som kan vara värre att vara gift med än DIG! Och det är din syster!"

Alltså, jag vet fortfarande inte riktigt varför det där om syrran flög ur honom. Men det lät så roligt att jag började gapskratta. Och givetvis var jag tvungen att berätta det där för min syster senare.
Lika självklart ställde hon min man mot väggen.

Nu hör till saken att min man gillar min syster. Det finns inga hard feelings där. Men jag trivs onekligen med att påminna henne då och då om vem som är den värre av oss att vara gift med. Det är alltid skönt att inte vara värst i någons ögon i alla fall.

Varje morgon när klockan ringer försöker jag närmast medvetslös hiva fötterna över sängkanten för att ta mig till badrummet. Nu har det uppstått problem. För lika punktligt som min klocka ringer, lika punktligt hör jag badrumsdörren låsas!

Jag har levt i tron att varje morgon kunna gå till mitt badrum när jag vill. Alla har haft så olika tider.Men nu har vi en kollision.

14-åringen är lika punktligt uppe varje morgon. Vid exakt samma tidpunkt varje dag kliver hon in i duschen. Och det är vid exakt samma tidpunkt som jag vaknar av klockan och inser att jag är fruktansvärt kissnödig. I flera dagar har jag klockat henne och räknat fram att det tar ganska exakt en kvart innan det är ledigt igen. Inte mycket tid egentligen, men är man kissnödig är det närmast ett ljusår. Dessutom blir jag ganska exakt en kvart sen ner till grötkoket, innan jag har vaskat av mig. Hela min tidsplan spricker. Så vad gör jag nu?

Antingen utnyttjar jag min föräldramakt och tvingar henne att ha dörren olåst medan hon duschar eller så tvingar jag henne att gå upp tio minuter tidigare. Eller, hemska tanke, så tvingar jag upp mig själv en kvart tidigare? Så jag hinner kissa innan hon duschar!

Jodå, vi har fler toaletter i huset. Men finns det något värre än att vara kopiöst kissnödig, hålla ihop benen när man ilar nerför trappan för att rycka i toahandtaget på bottenvåningen, konstatera att det är låst och meddelas:
'Jag skiter. Det kan ta ett tag'

Idag firar jag och maken 24-årig förlovningsdag. Det är några år det.
"Va, var ni förlovade så länge innan ni gifte er" utbrister 12-åringen som tycker det är en eon mellan 1 september och 5 januari.
"Va, var ni bara förlovade ett halvår innan ni gifte er" utbrister 14-åringen två minuter senare vid frukostbordet.
Sen följer en lång diskussion om förlovnings- och vigselringar och sedvänjor i olika länder.
Att pappa var tvungen att förlova sig för att få åtminstone en ring. Orättvisan över att jag har två. Här är det stora reformer på gång direkt vid frukostbordet. Det är inga små kravs som ställs på en stackars morgontrött mamma som ni ska citera vigsellöften och reda ut begreppet 'vårdtecken'.

Och jag som är lika trött som vanligt kan inte koncentrera mig på två saker samtidigt utan häller i hastigheten röd quinoa i havregrynsgröten när jag ska hälla i linfrö. Jag har alldeles för många olika sorters frön i mitt skafferi. Jag ska skicka ett klagomål till hälsokostföretaget som inte kan göra påsarna lite mer olika.
Efter att ha skrapat bort det mesta av quinoan är gröten i alla fall inte särskilt god och jag förstår om båda barnen plötsligt är "mätta" eller "har för ont i halsen för att äta gröt idag".
Jag konstaterar dessutom att mjölken har utgånget datum och funderar på pannkaka till middag. På min 24-åriga förlovningsdag. Är det då man kan säga att det har blivit vardag i relationen? ! ? Eller ska livet inte vara mer glamouröst än så här?