Änglar och Månster

Idag fyller Månstret 8 år. Månstret, det är min systerson Måns som lite kärleksfullt blev omdöpt till det av sina storkusiner. Alltså skulle vi åka på kalas ikväll tänkte vi. Men som alltid dyker det upp det här oförutsedda som man egentligen borde ha koll på.

Lillsonen spelar ju hockey och hans kompis som nyss flyttat till Sverige ville så gärna börja spela hockey också. En utrustning gick ju fort att plocka ihop ur vårt källarförråd ( skridskor fixades på ishallen) men det följer ju med så mycket annat om man ska ha barnen i en idrottsförening.
Bland annat ska föräldrarna stå i cafeterian några gånger per termin.
Och hur lätt är det att stå i en kassa och servera, svara på frågor, redovisa pengar och sånt om man just har flyttat till Sverige och inte lärt sig svenska så man känner sig säker? I synnerhet som man står där ensam under vardagkvällarna. Och man ställer inte gärna en 12-åring ensam där.

Men ska nu pojken spela hockey och komma in i vår svenska kultur bland sina kompisar, så måste någon ta hans pass i cafeterian. Annars får han inte spela.
Så vi har tagit några av hans pass och i kväll var det dags igen. På Månstrets födelsedag. Dessutom jobbar min man sent och kommer hem först efter att cafeterian skulle ha öppnat.

Det är då de dyker upp ibland. Änglarna. Idag i form av en postchef i Umeå som också tillbringar kopiöst mycket tid med ideellt arbete, men som ändå tycks ha tid att måna om andras barn. Ja vuxna också för den delen.

Jag fick ett sms idag med innebörden
"Jag tar hans pass i cafeterian ikväll. Åk på kalas med familjen"
Åh, vad glad jag blev. Och vad härligt det är att det finns människor runt omkring en som tänker på andra än sig själva.

Så nu åker vi till Månstret och äter tårta tack vare Ängeln Malin.