Julen är för kort. På tok för kort. Och just därför tycker jag att devisen "julen vara fram till påska' är något man kan försvara sig med när man inte vill plocka bort julpyntet. Tyvärr delar inte resten av familjen min uppfattning.
Så i helgen har jag tagit mig i kragen och börjat fylla lådor. Det här är vardagsrummets och hallens julpynt.

Men helt effektivt blir det ju inte eftersom vi dels har några extrabarn i helgen och jag var iväg på 40-årskalas igår eftermiddag.
Dessutom hade jag bjudit främmande till lördag kväll, utan en tanke på att vardagsrummet möjligen kunde vara belamrat med lådor. Det fanns heller inte i min sinnesvärld just då att vi inte skulle ha gardiner i kök eller vardagsrum. Och försök själva springa framför TV:n med gardiner under Skellefteå-Rögle. Det måste vara som att passera ett minfält i krig.

Så idag ska jag försöka putsa fönster och hänga upp gardiner. Ingen kommer nämligen att skrika för att jag springer fram och tillbaka framför TV:n.
Ungarna är i skidbacken med maken och storsonen är på väg till Piteå för bortamatch med hockeyn.
Till storslalomlopp och skidsprint och långlopp ska jag stryka gardiner och känna mig harmonisk!