På banan igen

Jag hade nästan glömt hur det känns att vinna. Tänk att fyra Leksandsförluster kan radera alla sånna minnen i ett nafs? Inte för att det spelar särskilt stor roll nu, men tanken väcks i alla fall om att man skulle kunna spela bort exempelvis Södertälje från elitserieplats i sista omgången. Vem vet?
Igår kväll såg vi en annan förlustmatch när Isas handbollslag spelade dubbelmatch. Men det är befriande att se att de har kul i alla fall. Det är så mycket mer än vinsterna som räknas.

Dagens kommentar för att få sina syskon ur balans kom inte helt otippat från Anton redan kvart i åtta.
"Isa, jag har redan borstat tänderna så nu kan du inte ens säga åt mig att göra det innan jag går, haha"
Behöver jag säga att storasyster inte bevärdigade honom med en blick ens?