Och häcken växte kämpahög…

Av , , 1 kommentar 0

Slutavverkning på Trädgårdsgatan. Nu har vi ny utsikt- och framför allt insikt!

Man skulle kunna tro att Törnrosa bott hos mig. Vår amerikanska hagtornshäck har vuxit sig rätt stabil de senaste åren. Ingen prins har dock kommit till skada. Det är bara brorsan som fick en tagg i benet en gång i vår barndom, när han slog vad om att han skulle kunna hoppa över häcken.
Efter mycket vånda bestämde vi oss i samförstånd med grannen om att ta ner häcken ordentligt och låta den börja om på nytt. I måndags var det dags. Morsans sambo kom ner med alla sågar och satte igång. Vi kan kalla det slutavverkning.

Kvar är bara en del stubbar, en himla massa fjolårslöv och kvistar och en jädra massa taggar. Och chockade barn som tycker att alla som går förbi på gatan ser rakt in i deras rum.

Hade jag fått tillstånd av brandchefen hade jag utan tvekan upplåtit min gräsmatta för eldning av en miljon kubikmeter ris och ordnat en alldeles egen majbrasa. Nu får man inte det i tättbebyggt område. Inte ens om man som jag bor granne med två brandmän.
Så vi går ner till majbrasan på kajen som vanligt och tittar på när andra eldar.

1 kommentar

Kanon eller kalkon

Av , , 1 kommentar 0

I natt åkte New York Rangers ur NHL-slutspelet. Det är ingen tvekan om vem jag lider mest med. Henke Lundqvist. Anton sa samma sak i morse. Han är själv målvakt och vet hur det känns. För det är en gång för alla så att som målvakt står du särskilt ensam i de här situationerna. Oavsett NHL, allsvenskan, division 1 eller U13. Och som målvaktsmamma vet du det.
Det gör så ont att se sitt barn i de här situationerna. Att vara firad hjälte ena dagen och inget värd nästa. Se på Tommy Salo.

Nu gjorde Henke en fantastisk match i natt. Men fem minuter innan slutsignalen så släppte han ändå den där pucken som ingen öppet lastar honom för – utom han själv.
‘Jag har tagit flera sådana skott’ säger han. Och alla andra nickar och håller med. För visst, han har ju det, det är bara det att han inte gjorde det när det som bäst behövdes.

Målvakter är speciella. Tro mig, jag vet efter ett decenniums erfarenhet i inte minst min egen familj. Målvakter lever ett eget liv i laget. De måste ha ett psyke som står pall för påfrestningen från publik, egna spelare, motståndare, tränare. De måste tidigt lära sig se sin egen insats i förhållande både till andra laget och sitt eget. Och de måste ha i åtanke att tränare som regel vet väldigt lite om målvaktsspel. Det är bara att läsa hockeyförbundets utredning som exmålvakten Stefan Lunner gjorde.
En målvakt kan förlora med 1-9 och ändå ha gjort en riktigt bra match. Man kan vinna med 5-4 och ha gjort en riktigt dålig match. En målvakt kan få gå av isen efter tre snabba baklängesmål, även om det varit mer eller mindre otagbara skott till följd av gigantiska försvarsmissar. Man vill ha en förändring i laget. Vilken bra forward plockas av isen för att han missat tre drömlägen i rad? Förmodligen ingen.

Jag har varit med om att utespelare skrikit i omklädningsrummet efter en förlust ‘det är bara för att vi har så värdelös målvakt’ i en match där målvakten trots allt tog 82 skott men släppte tre mål. Då gäller det att man som målvakt kan rannsaka sin egen insats och förstå att man har varit briljant även om inte medspelarna kan se sin egen del i en sån förlust.

En pappa sa en gång att hans son inte tyckte det var roligt att spela hockey när man förlorade med en massa mål i match efter match. Det där skulle legalisera att toppa laget för att vinna matcher. Frågan är om det är pojken eller pappan som tycker så?
Och frågan är om den här killen tycker det är roligt med hockey om det är han som byts ut och inte får spela?
Hur svårt kan det vara som förälder att förklara det där för sitt barn? Att resultatet är ovidkommande? Jättesvårt tydligen. Och förmodligen mest för att man som vuxen är den som inte förstått utan bryr sig mest om resultatet.

Och skulle någon målvakt då någonsin ställa sig i mål i ett lag där man på förhand vet att man kommer att förlora. Visst, inga matcher är omöjliga, men det finns trots allt sannolikhetslära.
Vill man som 12-åring frivilligt ställa sig i mål, när man vet att man måste ta 63 skott i nästa match för att utespelarna ska tycka det är kul att spela hockey?
Som Henke mot Washington. Klart han tog chansen. Han visste att han måste prestera över alla rimliga nivåer för att Rangers skulle ta sig vidare. Han gjorde det också i ett par matcher. Spelade som en Gud. Han spelade mer normalt ett par matcher och då pratade man om kollaps.

I natt var Henke grym igen. Men han släppte en puck. En puck som ingen kräver att han ska ta. Men som alla vet att han KUNDE ha tagit. Och mest av allt vet Henke det själv. Det där enda skottet han minns, bland alla han räddade.
Nä, idag är det inget roligt att vara Henke. Och det är med all säkerhet precis lika jobbigt att vara målvaktsmamma till honom.

1 kommentar

Lövenkändisar

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag blev full i skratt igår åt ett roligt minne. När jag såg matchen mellan Sverige och Lettland i hockey-VM igår, var det helt omöjligt att låta bli att småle åt en händelse vid sidan av isen, när det lokala hockeylaget LN91 för några år sedan skulle spela jippomatch mot Björklöven.
LN91 skulle få förstärkning av sina gamla spelare i form av Modos Peter Öberg och Christoffer Norgren som då spelade i Linköping. Dessutom skulle man i den här matchen få låna tillbaka de spelare som då spelade i Löven: Nicklas Johansson och Jimmy Blixt. Daniel Johansson från allsvenska Sundsvall var också med.

Förväntningarna inför matchen var gigantiska i lilla Nordmaling. Lövens supportrar Green Devils åkte till Nordmaling några helger innan för att scouta ishallen under en av LN91:s seriematcher och gjorde en riktigt kul grej av det på sin hemsida.
Biljetterna såldes slut i ett nafs. Det var rena OS-yran i Norrskenshallen.

Jag var där i mycket god tid och stod nere i foajen när jag det började droppa in folk.
Tänk er scenariot. LN91 spelar träningsmatch mot Björklöven. Biljetterna är slutsålda sen länge. Alla har fått order om att vara noga med biljettkontrollen som den här dagen hålls precis innanför entrédörrarna till anläggningen.
Det är då han dyker upp. En vanlig kille i svart jacka.
Han går rakt förbi biljettkontrollen och blir haffad av LN91:s gamla trotjänare Monica Hörnlund.
- Ursäkta mig, har du biljett? undrar hon vänligt.

Killen ser frågande ut. Monica ställer om frågan, men han svarar inte utan börjar gå förbi henne. Det är nu Monica tycker det är dags att agera. Ingen smiter ostraffat in. Så hon hugger tag i armen på killen, spänner ögonen i honom och frågar än en gång om han har biljett.
Han tittar förvånat på henne, rycker på axlarna och säger "only english".

Nu hör till saken att Monica är engelsklärare, så hon byter rappt språk och frågar på prydlig engelska om han har biljett. Till svar får hon en axelryckning och ett "uuh?".
Hon försöker igen och frågar om han ska se matchen. Killen svarar med samma "uuh?" och ser aningen villrådig ut, där han står med sin arm i ett fast grepp i den här damens hand.
Med en ängels tålamod frågar Monica igen på engelska om han ska se matchen mellan LN91 och Björklöven.
- Ehhh, I´m gonna play, svarar Björklövens Lettiske VM-spelare Mikelis Redhlis lättat innan han försvinner mot omklädningsrummet.
I mörkret är alla katter grå. Och utan utrustning är alla hockeyspelare vanliga människor.
Kanske är Redhlis mer välkänd i det Lettiska VM-laget som slog Sverige igår.

Bli först att kommentera

Det som göms i snö

Av , , Bli först att kommentera 0

Okej det är vår. Skönt. Tänk att sitta i en stol i solen och blunda och inte låtsas om att hela gräsmattan är full med gammalt skräp som halvpunkterade fotbollar, förlupna plastpåsar, inblåsta petflaskor, trasiga klädnypor, plastbitar från allehanda sönderfrusna, sköra plastsaker för att inte tala om nerblåsta kvistar, grenar, tonvis med halvt förmultnade löv och så vidare.

Jag älskar våren och sommaren. Verkligen. Men jag kan inte komma ifrån det faktum att en sån här dag i februari hade jag tittat ut över gräsmattan och sett det där helande vita snötäcket som effektivt döljer allt. Sen hade man kunnat åka på ishallen och njuta av hockey.

Nu funderar jag mest på om det skulle vara möjligt att hitta något liknande snö fast i gräsform? Som man liksom bara bredde över skiten (observera att det skulle göras utan underarbete) och sen såg allt ut som en golfgreen?
Jag har förresten redan tidigare gjort försök med att täcka halva tomten med presenning. Jag vet inte hur det gick till, men det tycks liksom ploppa upp saker under den ändå.

I väntan på det där döljande grästäcket ska jag gå ut och sätta igång en ordentlig brasa och se om jag kan elda upp något av allt det där som yr omkring mig. Sen kan man ju alltid grilla korv till middag.

Bli först att kommentera

VG+

Av , , Bli först att kommentera 0

Vårtecknen haglar över mig. All skit tinar fram. Ett annat säkert tecken är att föräldramöten och utvecklingssamtalen haglar över en. Men nu plötsligt så insåg jag att vi har inte så många utvecklingssamtal alls längre. Vi närmar oss liksom normalen, med bara tre barn i skolan.

I veckan var jag på samtal för min åttondeklassare. Det är inte särskilt mycket att gruva sig för. Hon har MVG i nästan allt. Hon hade till och med fått MVG+ av vissa lärare som tydligen inte tyckte betygskalan räckte till. Vad ska man säga? Tacka Gud för att du har fått gåvan att både älska lärande och ha lätt för det?

Däremot är betygssättningen av MIG på de där samtalen aldrig MVG. Ja inte från hennes mentor då, utan från barnet självt som hävdar att utvecklingssamtalen skulle gå på några minuter som vi inte skulle avhandla så mycket oväsentligt.
Isas mentor är kommunpolitiker. I måndags när jag kom hem från ett rätt så turbulent kommunfullmäktige spände dottern ögonen i mig och sa: Jag vill inte höra ETT ord politik på mitt utvecklingssamtal i morgon!

Jag ansträngde mig så mycket jag kunde och vi avhandlade kommunpolitiken i korridoren på väg in i lärarrummet. Jag fick åtminstone VG+ av rackarungen.

Bli först att kommentera

Klotterflaggan

Av , , Bli först att kommentera 0

Anton tittde på ett av morgonprogrammen i morse och var upprörd över konstfackeleven Oscar Guermouche som är i blåsväder för att han skrivit på svenska flaggan. Jag förstår hans upprördhet, men måste ju ändå hålla mig till uppfostringsplikten och berätta att det är förbjudet att skriva på svenska flaggan.

Anton: Det är ju helt sjukt.
Jag: Jag håller med. Men det är bara kungen som får skriva på flaggan.
Anton: Det är också helt sjukt.
Isa: Är det så?
Anton: Det är ju orättvist.
Isa: Om jag var kung skulle jag börja signera flaggor och sälja.

Det kanske är en ny innovativ väg för att låta kungen tjäna ihop sitt apanage på annat sätt?

Förresten är det inte helt rätt det där med att kungen får skriva på flaggor. Ingen får göra det. Men eftersom kungen har så kallad straffrättslig immunitet så kan han inte åtalas för det.
Eller som Jakob Heidbrink , juris doktor och verksam som lektor (forskare och lärare) vid Internationella handelshögskolan i Jönköping, uttryckte det "Han får alltså glatt skriva på flaggan, eller för den delen strypa någon med flaggan, utan att rättsväsendet har makt över honom. Sådan är monarkin"

Bli först att kommentera

My skateboy

Av , , 1 kommentar 0

Anton och min man spelar något Xboxspel som min man inte har kört förut. Han ska tydligen åka skateboard. Han använder en del kraftuttryck där i soffan. Sonen håller som bäst på att instruera honom i hur han ska ta sig upp på brädan och ta sig iväg.
Jag tror att min man är ganska illa skadad, det ser så ut härifrån köksbordet, för han har knappt tagit sig ner från trottoarkanten utan att slå i backen en enda gång.

Maken: Men VAD är det nu då??
Anton: Du måste ju trycka på Y.
Maken: Jag gjorde ju det! Jag tryckte på Y och då springer han iväg utan bräda!!

Jag måste medge att det såg ganska roligt ut när han tog sats och sprang med sin gubbe, och sen sprang förbi brädan, fortsatte utan bräda och föll pladask i gatan. Men maken verkar irriterad så jag törs inte ens småle.

Anton: Jag sa "tryck Y och så Y igen när du sprungit upp farten" Du måste ju ha fart om du ska komma iväg med brädan.
Maken: Jaha, men säg det då..
Anton: Nuuuu, tryck Y..Och hoppa!
Maken: Men vad fasen? Det går ju inte! Jag föll ju direkt! ( här är han nära att kasta dosan)
Anton: Du måste ju hoppa över gatan.
Maken: Vadå gatan?
Anton: Du måste ta sats, hoppa upp på brädan och hoppa över gatan.
Maken: Jamen säg det då!
Anton: Pappa det STÅR ju där. Gap over street står det. Då måste du hoppa. Kan du engelska eller?

Det känns som skateboardkarriären tog slut redan innan den började. Han verkar vara invalid efter en kvart. Både fysiskt och mentalt.

1 kommentar

Facebooks släktträd

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag fick just en påminnelse från Facebook om att titta in på sidan med ‘possible relatives’. Möjliga släktingar alltså.
Det där lät ju onekligen lite läskigt. Hur stor koll har Facebook på mitt släktträd egentligen?
Vet de något som inte jag vet??
Tänk om jag går in där och hittar grannen som ‘possible relative’ ?? Eller nåt brevbärarbarn? Hujedamej.

Jag tror jag står över släktforskningen på Facebook!

Bli först att kommentera

Klubban

Av , , Bli först att kommentera 0

Efter ett kommunfullmäktige som gick till historien igår så var mitt huvud helt slut. Jag skrev klart, åkte hem, åt resterna av kall tacomiddag och gick raka vägen i säng. Klubbad som ett fullmäktigebeslut.
Där väcktes jag av min mans väckarklocka någon gång mitt i natten.
Irriterad som fasen hörde jag den pipa långt, långt borta.
Ja, tills jag plötsligt upptäckte att det var min egen vill säga.
Det var dessutom inte mitt i natten, om man nu inte betraktar 7.15 som natt.

Jag fattar inte hur jag kan bli så sjukt klubbad. Visserligen är jag inne på tredje veckan av förkylningen, men ändå. Det mindre roliga är att jag har en riktig grisvecka framför mig dessutom. Bara att bryta ihop, bita ihop och komma igen.

Bli först att kommentera

Bra eller anus

Av , , 2 kommentarer 0

Så blev det jag befarade då bekräftat. Leif Strömberg blir ny tränare i Leksand.
Jag är en positiv människa. Jag vill tänka positivt. Jag vill framför allt ge alla en chans.
Så just nu krigar jag med mig själv om jag ska förfasas eller övertyga mig själv om att det här blir något bra.

Strömberg är en kaxig jäkel som lätt kan få det att klia i fingrarna på mig (för att använda dem i syfte att möblera om hans överlägsna nuna). Han är inte direkt känd för att prestera gladhockey. Ska jag tvingas applådera ett Leksand som spelar defensivhockey och matar tillbaka puckarna från egen blå och sen gör enstaka kontringsförsök med ett och annat kliniskt avslut bara?

Eller ska jag tänka positivt och tro att det här kommer att bli exakt den injektion som Leksand behöver? Kan man behålla det som är bra med Leksand under Strömbergs ledning? Och dessutom ta sig till Elitserien?
F-n vet. Men innan motsatsen bevisats så biter jag ihop och säger "Välkommen till Leksand Strömberg".

2 kommentarer