Våtkalla omslag är melodin idag. Axel Levander ska hålla huvudet kallt!

Okej, det blir tydligen värmerekord här idag. Matchen idag klockan 08.00 var snudd på olidlig. Det är redan upp emot 30 grader. IFK Rundvik vann och är vidare i slutspelet med nästa match klockan 14.00 idag. Gissa hur varmt det kommer att vara då? Det gäller att hålla sig kall liksom?.

Ett ganska utmattat grabbgäng laddar så gott de kan inför match i 30 graders värme. Vattenhinkar, svampar, skugga, bananer och vila. Det är högprioritet under de här hysteriska fotbollsdagarna.

Det är strängt förbjudet att klaga på sommarvärme. Jag bara konstaterar att vi har fått en massa av den i Piteå där Piteå summergames i fotboll pågår. Det var en ganska tärd skara gossar som spelade första matchen klockan åtta i fredags morse. Natten kanske inte hade varit ultimat och att sen ta sig upp klockan sex för frukost för att sedan direkt plåga sig igenom 40 minuter i tropisk hetta, tog musten ur dem ganska rejält.
Men det är ju kul! Det är inget fel på humöret i alla fall.

Jag och postchefen var ganska nöjda med att äta en grekisk sallad och ligga på en skuggig altan hemma hos min kompis särbo. Vi sover dessutom på ett svalt källargolv. Det är inte synd om oss.

I mitt garage ligger nu ett kök i lådor. Fina platta paket med en tillhörande fraktsedel som var ungefär tre meter lång. Jisses vad med prylar det är!
Euforin har däremot inte infunnit sig alls.
För varje gång jag tittar på skåpen i mitt gamla kök ser jag genast hur ordentligt fastspikade de är och hur enormt svårt det ska bli att riva ut skiten. Här snackar vi "gruvensamt".

Efter helgen finns dock ingen återvändo. Vi måste ge järnet om vi inte vill hålla på med köket när lillebror med familj kommer och bor här i tre veckor. Dessutom kommer äldsta dottern hem och sommarjobbar juli och augusti, liksom extrabarn.
Nämnde jag att vi har en konfirmationsmottagning då också?
Vill man vara utan kök då, när man har en 40 middagsgäster?
Det känns inte så.

Point of no return.

Jag hann aldrig ge ungen smörj. Han straffades dubbelt av ett par getingar som förirrade sig in i vårt vardagsrum mitt i hans Xboxspelande mellan turerna till skaterampen. Hips vips var han getingstungen på flera ställen på halsen!
Tur i hans otur var att hans ambulansmoster var här och tog det säkra före det osäkra och petade i gossen kortisonpreparat, eftersom han ju dessutom är överkänslig och allergisk mot en del saker. Getingstick ovanför bröstvårtorna ska man tydligen vara försiktig med.

Han blev betydligt bättre omhändertagen av sin moster än vad han skulle ha blivit av sin mor, det är ett som är säkert. Han är lite svullen på halsen men i övrigt i fin form.

Själv har jag röjt garage med min man fram till nu. Imorgon är det tänkt att en lastbil ska backa in och leverera vårt kök i platta kartonger som måste hysas någonstans till de ska sättas upp. Som vanligt gör man ju inga saker förrän man är absolut tvungen och nu var garage-deadlinen very close. Men nu är det gjort.

Jag har just avslutat liverapporteringen från fullmäktige och ska plocka ihop dator och ge mig till skrivbordet och knåpa ihop resten för morgondagens tidning.
Jag är helt slut! Man blir det när man sitter på helspänn och ska skriva rappt under tiden som man lyssnar. Det gäller att ha lite simultanförmåga.

Den förmågan sträckte sig inte så långtsom till mina tefoner som låg och blinkade sms-mottagning. Nu har jag kollat av dem. Tre stycken på varje telefon från minsta sonen som är i Umeå.

Först ett MMS på den nya skateboarden som han tydligen har investerat i idag, nyrik som han var efter burkpantning och jobb i midsommarhelgen. Pengarna bränner verkligen i fickan på den ungen.

Nummer två var ett sms med nån , i hans tycke, snygg symbol. Goblet on fire.

Nummer tre innehöll följande text : Det här är ett bra sätt att underhålla idioter.

Jag ska dra in hans månadspeng och ge honom smörj när jag kommer hem!

De som ville hoppade hängivet loss i Små grodorna kring den fantastiskt lämpliga midsommarstång som ungara hade gjort.

Dagen efter kvällen före som man brukar säga. Eller Bak i natta som en del släktingar i Norrbotten kallar det. Kort natt och lite trötta huvuden idag. Anton är piggast och flitigast idag. Han är städansvarig och plockar och sorterar glas, plast, konserver och pantflaskor mot betalning. För övrigt är de flesta på gott humör medan vissa får ta sin del av det som just har döpts till den "offentliga skammen".

Halva gänget är på konstutställning, andra snickrar lite, plockar i rabatter eller cyklar och paddlar. Vi har just plockat fram en gedigen lunch på rester från igår och ikväll blir det stor grillfest. Det är inte synd om oss.
.

Nu har 33 av de 34 midsommarfirarna från Trellebrog till Piteå, anlänt till Ängelsberg i Västmanland. Som vanligt är det en blandning av gammalt och nytt folk i alla åldrar. Det som är riktigt kul är att vi får med oss många i 20-årsåldern, som var med när vi började den här traditionen för 15 år sedan, men vars föräldrar har slutat fira med oss. Och det är rätt så snälla pojkar de här 195 cm långa, mycket kortklippta, heltatuerade och piercade stockholmarna.

Vår tradition är att vi hyr ett hus, oftast ett vandrarhem, någonstans i Sverige. I år har vi hela vandrarhemmet i Ängelsberg med tillhörande bastuflotte.
Alla tar med det man vill äta själv, med lite bjudmån. Sen slänger vi ihop allt till en midsommarbuffé och lever i kollektiv hela helgen. Allt mitt är ditt. Vi delar rum, slåss om duschar och hjälps åt med matlagning och grillning.

Vi har inga krav och måsten, alla gör det man vill. Vill man midsommardansa kring stången så gör man det. Vill man inte så slipper man. Vill man bara vara social eller läsa, paddla, promenera eller bada går det också fint.
Vi har inte en tillstymmelse till planering eller tipspromenad. Pokerset brukar dock komma fram senare på kvällarna.
Vi planerar inte heller mat, eller frukostar. Vi tar det som finns och dukar upp bara.
Och det är så jädra kul och avspänt varje år!
Jag tror att för att det ska funka måste det vara ganska generösa människor som verkligen vill umgås med andra.

Nu väntar vi bara på solen så vi kan duka upp midsommarmaten utomhus.Dagen idag brukar bli en orgie i matlagning av alla möjliga sorters mat. Min midsommar börjar när man pladdrar i storköket, med ett vinglas i handen och rör i lite grytor här och där.
Hoppas ni andra får det lika trevligt Glad midsommar på er allihop!

Det kanske inte var det smartaste drag jag gjort, när jag gick med barnen på Titanic-utställningen några timmar innan vi skulle på 24-timmarskryssning med lilla våg-känsliga Birger Jarl till Åland.

Det blev i alla fall en bra tripp även om både Julia och Anton hade sina tvivel så snart de kände av minsta lilla vågskvalp. Sova i innerhytt tyckte de inte heller var någon höjdare just den här kvällen, men det gick till slut att somna även där. Tror det var tur att båten lade till i Mariehamn för natten.

Så nu har vi lastat bilen full med ölflak, snaps och Mintu inför midsommarfirandet i Ängelsberg. Hur vi ska få in resten av väskorna i bilen är en gåta. Tattarfamiljen ska dessutom ha en diskbänk på taket också.
Vi måste leja ut ett par egna barn som får åka med min kompis från Stockholm, eftersom vi har både Petters flickvän och en kompis till Julia som ska åka med oss till midsommarfirandet.

Det ska bli skönt att fördela våra nio personer på lite mer yta än dotterns tvåa i alla fall.
Det är tänkt att vi ska komma i väg kring nio i morgon bitti. Jag tror det när jag ser det!

Vi åt lunch på Tekniska Museet. Mina brutala döttrar stod för efterrätten på Teknorama.

Vykort från Stockholm. Vädret är skit. Vi bor tio personer i en tvåa. Vi har en toalett.
Vi äter frukost i omgångar. Vi slåss om mitt bredbandsmodem till datorerna.
Ändå har vi det alldeles fantastiskt!

Min planerade heldag med grillning i Hagaparken, när vi skulle träffa vårt extrabarn, sket sig ganska fett om vi säger så. Det regnade småspik så istället för att strosa omkring under lönnarna och vissla i Ekotemplet satsade vi på Tekniska Museet med rymdutställning, teknorama och 4D-bion.

Tekniska Museet har alltid varit en av mina favoriter, där vi var ofta när barnen var små.
Det absolut bästa med Tekniska Museet är att de har familjepris. Och då menar jag familjepris. Man går alltså en HEL familj på en biljett. Inte en sån där stympad familj med 2 vuxna och 2 barn som jag irriterar mig på ens får kallas familjebiljett. Hallå, är det en familj så är det väl, oavsett antal?
Men på Tekniska är en familj en familj. Och igår så tyckte tjejen i kassan att extrabarn och son som passerat 20 år också kunde ingå i vår familj. För det var ju liksom det vi var.
Tack, sa jag och sen var vi på så gott humör att vi åt lunch i deras restaurang vilket inbringade dem en sådär 800 kronor istället. Ett smart drag av tjejen i kassan.

Ännu en kort natt. Det har en benägenhet att bli så när man har jobb upp över öronen, ska packa och fixa familjepackningar för en vecka i Stockholm med efterföljande midsommar i Fagersta. I preliminärplanen skulle min man tvätta, packa, fixa hemma guida barnen och sköta merparten av examensfirandet med middag och tårta medan jag jobbade in i det sista, utan stress.
Alltså levde jag lugnt.
Ja, fram till det stod klart att min man var satt ur spel på grund av feber och magsjuka och inte tog sig ur sängen vill säga. Vem som helst kan räkna ut hur det påverkade min situation. Det går helt enkelt inte att tappa sådär sex timmar om dagen.
Men nu har jag slängt iväg sista texterna till redaktionen och ska kasta ihop lakan och madrasser och lite kläder innan jag så småningom hoppas kunna baxa in min man i bilen och slippa stanna på P-platser varje halvtimme. Toapapper skall definitivt medtagas. Det får ta den tid det tar.