Alkostämpeln
Vi har som bekant ena bilen på verkstaden. Den andra hade sonen tagit till Sunnansjö och nu tyckte min man att han kunde pallra sig hem tidigt för att det skulle hinna handlas öl på systemet innan stängning. Vi ska nämligen på surströmingsskiva ikväll. Jag förstod liksom inte problemet. Vi har ju inte sju mil till bolaget och det finns ju faktiskt cyklar. Men min man var fullt tydligt inte sugen på cykelhandling.
Så på lördagmorgon ( ja eller det jag betraktade som morgon) satte jag mig på hojen och trampade iväg mot systemet. För att slippa ha en massa brukar som skvalpade omkring i cykelkorgen släpade jag dessutom med mig en liten mjuk kylväska till ölen.
Det var när jag svängde in på systemparkeringen som jag plötsligt fick en flashback från när folk i samhället trodde jag hade tappat körkortet för att jag just inlett en manisk cykelperiod och cyklade överallt.
Hur såg det här ut nu då? Cyklande till systemet en lördagmorgon med sånna där karaktäristiskt döljande väskor så att folk inte skulle se vad jag handlat? Det fattades bara solglasögon och keps. Jag vet ju vad jag tänker själv ibland.
Jag riktigt såg alkostämpeln i pannan på mig!
Men nöden har ingen lag. Så jag cyklade hemåt med tio öl, sex cider och en flaska Nyköping i den rutiga kylväskan. Så nu vet ni.
Och ja, jag hade kunnat köra bil om jag hade haft någon och nej jag har inte förlorat körkortet.
Däremot ska jag cykla ikväll, men det är en helt annan historia.
Senaste kommentarerna