Sjukt trött eller sjukt sjuk?
Det är inte nog med att man ska brottas med sig själv varje morgon. Man ska dessutom gå i klinch med lillsonen som är konstant trött, bedrövad och belamrad med smärtor av alla möjliga slag från huvudvärk till spetälska.
Och det värsta är att man kan inte göra en adekvat bedömning av hans hälsotillstånd förrän han varit uppe en halvtimme, fått i sig frukost och pratat om något roligt, innan man ser varthän det barkar. Han tillhör nämligen sorten som kan få precis hela världen att gå under när han är trött. Dessutom är det ju den tiden på året när man snorar lite själv och halsen ömmar och var går egentligen gränsen för sjuka barn och vuxna?
I morse hade jag all möda i världen att inte slå gröt-tallriken i skallen på honom och börja skrika en massa förbjudna saker. Jag biter ihop så käken går ur led, för att inte hamna i den fällan. Jag tittar på klockan och räknar sekunderna tills han är ute ur huset och på väg med ryggsäcken. Ja, och så inväntar jag den obligatoriska tillbaka-springningen 30 sekunder senare när han på väg förbi postlådan kommer ihåg något han har glömt.
Sen kan man ta itu med sitt eget dåliga morgonhumör och vänta tills han kommer från skolan som en ny, glad människa.
Senaste kommentarerna