Sjukt trött eller sjukt sjuk?

Av , , 2 kommentarer 19

Det är inte nog med att man ska brottas med sig själv varje morgon. Man ska dessutom gå i klinch med lillsonen som är konstant trött, bedrövad och belamrad med smärtor av alla möjliga slag från huvudvärk till spetälska.
Och det värsta är att man kan inte göra en adekvat bedömning av hans hälsotillstånd förrän han varit uppe en halvtimme, fått i sig frukost och pratat om något roligt, innan man ser varthän det barkar. Han tillhör nämligen sorten som kan få precis hela världen att gå under när han är trött. Dessutom är det ju den tiden på året när man snorar lite själv och halsen ömmar och var går egentligen gränsen för sjuka barn och vuxna?

I morse hade jag all möda i världen att inte slå gröt-tallriken i skallen på honom och börja skrika en massa förbjudna saker. Jag biter ihop så käken går ur led, för att inte hamna i den fällan. Jag tittar på klockan och räknar sekunderna tills han är ute ur huset och på väg med ryggsäcken. Ja, och så inväntar jag den obligatoriska tillbaka-springningen 30 sekunder senare när han på väg förbi postlådan kommer ihåg något han har glömt.
Sen kan man ta itu med sitt eget dåliga morgonhumör och vänta tills han kommer från skolan som en ny, glad människa.
2 kommentarer

Glad eller vad?

Av , , 3 kommentarer 16

Det är något som ligger i luften. En sorts allmän trötthet. En sorts oro. Jag vet inte om det är hösten? Man är less och slut innan saker ens har dragit igång. Ungarna är trötta och småhängiga. Är det bara jag eller är det såhär överallt, funderade jag häromdagen.

Och så dyker det upp ett sms från en gammal vän som jag inte pratat med på flera månader. Där står det ”jag känner mig aldrig riktigt glad numera”.
När jag ett par timmar senare är ute och handlar träffar jag en annan gammal bekant som berättar om allt roligt som ska hända i höst. Nytt roligt jobb, resor, en ny tid i livet. Men så kommer de där orden. ”Men jag känner mig aldrig riktigt glad längre”
 
När jag för tredje gången samma dag hör exakt samma ord yttras av en kvinna i min egen ålder börjar jag fundera. Är detta något allmänt? Den medelålders kvinnans lott i livet att aldrig känna sig sådär himlastormande glad? Eller har det med tiden att göra? Jag menar, glad kan man vara, men sådär vansinnigt, himlastormande jättelyckligt glad då?
 
För drygt tre år sedan hade den där diskussionen med min man. Om när man var riktigt, riktigt lycklig senast. Jag minns vad han svarade.
” Det var när Drake (Berekowski) avgjorde mot Leksand i kvalserien i fjol”
Den repliken ligger definitivt på topp tio över vad du som äkta man inte ska svara på en sådan fråga.
 
Men frågan kvarstår. Är det slut på riktigt himlastormande ruskänslor numera? Eller är världen bara i en liten svacka just nu? Eller är det bara att vänta på att hockeyn ska dra igång?
3 kommentarer

Efter en hetsig diskussion om vilka som vann…

Av , , Bli först att kommentera 15

Från mobilen

Efter en hetsig diskussion om vilka som vann brännbollen och huruvida tjejer kastar sämre än killar så äter vi i alla fall surströmming och alla är glada ni sams!

Bli först att kommentera

Den årliga syskonbrännbollen som inleder…

Av , , Bli först att kommentera 17

Från mobilen

Den årliga syskonbrännbollen som inleder surströmmingshippan är ingen lek om ni trodde det!Det är vid dessa tillfällen vi ser att vi har förökat oss något kopiöst!För småttingkusinerna är det här en av årets höjdpunkter.inga ledband avslitna och inga hjärnskakningar än….däremot brände vi just ut brorsans lag och storkusinerna protesterar mot att vi har småkusinerna som hinder överallt!

Bli först att kommentera

Alkostämpeln

Av , , Bli först att kommentera 20

Vi har som bekant ena bilen på verkstaden. Den andra hade sonen tagit till Sunnansjö och nu tyckte min man att han kunde pallra sig hem tidigt för att det skulle hinna handlas öl på systemet innan stängning. Vi ska nämligen på surströmingsskiva ikväll. Jag förstod liksom inte problemet. Vi har ju inte sju mil till bolaget och det finns ju faktiskt cyklar. Men min man var fullt tydligt inte sugen på cykelhandling.

Så på lördagmorgon ( ja eller det jag betraktade som morgon) satte jag mig på hojen och trampade iväg mot systemet. För att slippa ha en massa brukar som skvalpade omkring i cykelkorgen släpade jag dessutom med mig en liten mjuk kylväska till ölen.
 
Det var när jag svängde in på systemparkeringen som jag plötsligt fick en flashback från när folk i samhället trodde jag hade tappat körkortet för att jag just inlett en manisk cykelperiod och cyklade överallt.
Hur såg det här ut nu då? Cyklande till systemet en lördagmorgon med sånna där karaktäristiskt döljande väskor så att folk inte skulle se vad jag handlat? Det fattades bara solglasögon och keps. Jag vet ju vad jag tänker själv ibland.
Jag riktigt såg alkostämpeln i pannan på mig!
 
Men nöden har ingen lag. Så jag cyklade hemåt med tio öl, sex cider och en flaska Nyköping i den rutiga kylväskan. Så nu vet ni.
Och ja, jag hade kunnat köra bil om jag hade haft någon och nej jag har inte förlorat körkortet.
Däremot ska jag cykla ikväll, men det är en helt annan historia.
Bli först att kommentera

Självbedrägeri

Av , , Bli först att kommentera 21

Klockorna har stannat. Ja eller i alla fall den ena av våra köksklockor. Den som jag alltid tittar på. Det intressanta är att varje gång jag tittar på den nu på morgonen, och ser att den står på halv nio, blir jag jätteglad. Plötsligt känns det som att jag har tid att göra en massa annat än det jag måste.

Det tråkiga är bara att jag sekunden efter måste komma ihåg att tänka ”ja visst ja, den där står ju still”. Verkligheten ser lite annorlunda ut. Jag skulle verkligen vilja stoppa tiden.
 
Jag funderar på att ha den på halv nio över helgen i alla fall. Då kommer jag att känna mig pigg och alert när jag stapplar ner till frukosten vid elva.
Är detta den ultimata formen av självbedrägeri?
Bli först att kommentera

Ny penis?

Av , , Bli först att kommentera 16

Könsbyten har varit på tapeten under VM. Eller snarare kanske könstillhörighetsdiskussionen. Är den manhaftiga kvinnliga löperskan verkligen kvinna?

När vi kom fram till finalen av tiokampen, 1500-meterloppet, läste vi på nummerlapparna. Och plötslig är vi framme vid mannen som verkligen måste ha tagit sitt efternamn med eftertanke. Eller inte.
Newdick. Bit i den. Eller gör inte det förresten. Anton och Isa brister ut i frustande skratt medan pappa konstaterar att ”han nog nyss har gått från kvinna till man”.
Jag funderade på om det fanns någon motsvarighet i landet lagom? Det närmaste jag kom var Snorre Sturlason.
 
Newdick. Medge att det sätter sig på hjärnan!
Bli först att kommentera

Tantismen har kopplat sitt grepp rejält om…

Av , , Bli först att kommentera 15

Från mobilen

Tantismen har kopplat sitt grepp rejält om mig. Jag bryr mig inte ens om att klippa mina nageltrångstår själv längre. Eller ska jag vara helt ärlig är inte ens betrodd…jag har en lite vådlig klippstil som gör saker värre liksom.Därför ringer jag i panik till Maria så snart det börjar kännas i min tå.Då får nämligen hon göra vådliga klippningar med sin specialsax och så kan jag skylla ifrån mig när varet börjar bubbla upp runt dessa förbannade tår som jag snart kommer att kräva en amputation av!

Bli först att kommentera

Dagens dubbel

Av , , Bli först att kommentera 13

Nackdelen med dubbelarrangemang hade jag förbisett  när jag radade jupp fördelarna med att ha ungarna på samma utflyktsdag. Visserligen kunde min man göra en stor kycklingsallad som delades i två byttor. igår. Men jag hade inte för ett ögonblick funderat på om vi kunde behöva två utflyktsryggsäckar ( ja ryggsäck är ett måste när man ska gå längs en vandringsled en lång bit)
Det blev jag varse för tio minuter sedan när jag vinglade omkring i trötthetens tjocka dimma och trodde jag hade läget under kontroll. Och när man är trött tenderar små problem att te sig gigantiska.

Well, vi fick vända upp och ner på storebrors ryggsäck och nu är alla nöjda och glada.
Dessutom hade den effektiva sidan av mig pantat samtliga halvlitersflaskor i plast häromdagen. Väldigt dumt insåg jag i morse när jag stod och hällde över saft till burkar för att kunna använda flaskorna.

Jag förstår fortfarande inte hur det kan hänga regntunga skyar över mitt hus, när soluppgången var så fin för tre timmar sen.  Nu ska jag återgå till sängen och sova en timme till så kanske jag är lite klarare i knoppen inför nästa jobb halv tio.

Bli först att kommentera

Det brinner, det brinner

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag hade just somnat när min mobil ringde. Jag insåg i töcknet att det var mitt i natten och hann notera att klockan var strax efter halv två. Och jag hann fundera vad som kunde ha hänt den tiondel det tog att greppa mobilen.

”Det brinner utanför vårt hus, brandkåren är på väg”
Jag slängde på mig kläderna och åkte iväg och nu är jag tillbaka hemma med den karaktäristiska brandrökslukten i kläderna. Soluppgången är lugn och fin, men jag är speedad som man blir när man dragit igång adrenalinruset. Det tar sin tid att varva ner.
 
Speedad var däremot inte min man när jag smög in i sovrummet, för att se om han låg vaken och oroade sig. Han såg inte särskilt oroad ut!
I början när jag hade det här oförutsägbara jobbet var han oftast vaken när jag kom hem från olyckor och bränder som jag kastat mig ut till mitt i natten. Han ville veta att det inte hänt något, med både mig och omgivningen. Nu konstaterar han bara att det är skönt att ligga kvar i sängen när jag slänger på mig kläderna och drar iväg och sen somnar han och sover gott, fjärran från tankar om gasexplosioner eller brinnande fallande bjälkar. Och tur är väl det!
 
Nu ska jag i alla fall försöka få ett par timmars sömn innan jag ska upp och fixa matsäck till två utflyktande barn. De sover också sött. Det gjorde däremot inte dotterns bästis som också ska på utflykt idag. Hon blev uppryckt ur sängen och visste först inte om det brann inne hos henne eller om hon drömde. En rivstart på morgonen kan man säga där vid halv två. Jag erbjöd henne och pappan sovplats hemma hos oss om det kändes jobbigt att sova med ett brinnande hus och fem brandbilar på gården, men de skulle försöka somna hemma nu i alla fall. Det är många tankar som snurrar runt i deras huvuden  just nu tror jag.
"Det är tur att pappa är så lättväckt" sa dottern.
"Det kommer du inte att tycka när du ska börja smita ut på nätterna" svarade jag.
Bli först att kommentera