Pottfrillan

Av , , 1 kommentar 16

Anton har fått i läxa att göra sitt släktträd. Eftersom det är femte gången ( femte barnet, alla ska denna stigen vandra enligt läroplanen) det här kommer i hemläxa skulle man ju kunnat tänka sig att jag lärt mig vad min mans farfarsfar hette. Det vet inte min man heller. Faktum är att han var osäker på närmare släkt än så. Det var jag som visste vad min mans morfar hette, eftersom vi faktiskt har en son som är döpt efter honom!

Well, det här fick till följd att Anton plockade fram mina gamla fotoalbum och blev varse en massa gamla bilder från min skoltid. Bilder på flera av hans nuvarande klasskamraters föräldrar bland annat. Mest förtjust var han över att hitta sin gamla fröken Lollo på en bild, uppgifter som han direkt spred vidare till sina kompisar i bilen på väg ner till ishallen.
 
Anton: Visste ni att Lollo har haft pottfrisyr??
Noel: Va? Vad hemskt!
Anton: Ja det såg verkligen inte klokt ut.
Tom: Jamen…jag har också haft pottfrisyr.
Anton: Va???? När då?
Tom: Ja, när jag var kanske tre år eller nåt.
Anton: Jamen det räknas inte, då kan man ju liksom inte hålla DIG ansvarig.
Noel: Nej, då får man ju inte bestämma själv. Hur gammal var Lollo?
Anton: Typ 15.
Noel: Åhhh…DÅ har hon ju bestämt det själv!
 
Jag har en bestämd känsla av att min frisyr från åttonde klass också faller under kategorin pottfrisyr.

Pottfrilla… eller är det bara en kort page jag har på skolavslutningen i åttan?
1 kommentar

Torka kantareller och blöta ben

Av , , Bli först att kommentera 14

Det är hockey ikväll. Leksand mot Örebro. Inte den match som hockeykanalen väljer att visa direkt. Inte heller den match jag  väljer att se i hackig modell i min sega dator.
Så istället ska jag gå på vattengympan efter att jag konstaterat att Leksand har en betryggande ledning efter den första perioden. Så kan jag följa slutet online när jag kommer hem.

Innan dess hoppas jag att en STOR påse kantareller är rensade och infrysta av min man. Jag gjorde min del när jag letade myggfönster och gillrade torkanordning till en ännu större påse trattkantareller. Det är fantastiskt vad man kan komma över ibland. Helt utan att ha gått en meter i skogen!

Bli först att kommentera

Karriären är över för min favorit. Mats Sundin…

Av , , 1 kommentar 11

Från mobilen

Karriären är över för min favorit. Mats Sundin lämnar hockeyn. Däremot kommer han att hänga kvar på min köksvägg!

1 kommentar

Pappa goes graffiti

Av , , Bli först att kommentera 16

 

Jag ser att Umeå kommun tänker sätta upp en ny graffiti-vägg i centrum.En bra idé tycker jag.

Graffiti är verkligen något som man tänja på generationsgränserna.
Min man började till exempel med det i helgen,när han skulle måla väggarna gula i Antons rum.

 

Bli först att kommentera

Konsumschemat

Av , , Bli först att kommentera 14

Igår när jag körde förbi Konsum fem i nio stod det sex pensionärer där utanför och väntade på att affären skulle öppna. Jag funderade på om jag också kommer att bli sån när jag närmar mig 80?
Kommer jag, som då har hela dagen fri, att stå och hänga på låset till Konsum istället för att ligga kvar i sängen och titta på Rachel Ray, Oprah  och God morgon-TV?

 
Vilka är det egentligen som handlar när på dagarna? Jag menar, jag ser ju bara dem som går i samma hjulspår som jag själv förmodligen. Vi som trängs vid middagstid, eller snarast fem i åtta i ett rusningsvarv genom butiken innan de stänger.

 

Jag jobbade på Ica Liljedahls när vi började med söndagsöppet i Nordmaling. De första tio söndagarna tror jag att jag hade en kund i timmen ungefär. I bästa fall.
I söndags skulle jag snabbspringa in på Konsum och handla en laktosfri grädde. Framför mig stod sexton personer i kassakö, fördelat på två kassor. Tiderna har förändrats.
 
Jag tänker kartlägga när det är absolut mest effektivt att handla. Nu vet jag att 9.45 en tisdag är ett lyckokast. Rakt genom en lugn butik till en ledig kassa. Det gillar jag.
Bli först att kommentera

Rösta rätt eller rätt röst?

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag tycker att man ska rösta om man nu fått förmånen att ha rösträtt. Det gäller även kyrkovalet. Det där försöker man ju i mesta möjliga mån föra över på sina barn. Alltså åkte äldsta dottern tillbaka till Stockholm på valdagen, för att hon skulle hinna rösta i kyrkovalet i Huddinge. I första hand för att inte Sverigedemokraterna skulle få behålla sitt mandat i kyrkofullmäktige där.

Men det är lite lurigt det där med kyrkoval.
 
Isa: Men får Petter rösta i kyrkovalet?
Jag: Det är ju klart han får.
Isa: Men han är ju inte konfirmerad?
(Här gapskrattar hennes storasyskon)
Jag: Nej men han är ju medlem i Svenska kyrkan ändå.
Isa: Men hur blir man medlem då?
Jag: Man föds in i det, sen får man gå ur om man inte vill vara med.
Isa: Fast om föräldrarna är muslimer då? Då kan väl inte barnet födas in i Svenska kyrkan, det låter ju helt sjukt?
 
Jag blev faktiskt tvungen att kolla det där. Jag hade helt glömt att man inte längre blir medlem per automatik när man föds. Det ändrades ju vid millennieskiftet. Nu blir man som regel medlem genom dopet.
Först tyckte jag det där med konfirmationen och rösträtt lät som en kul grej bara, men egentligen så tänker Isa kanske rätt. För att kunna konfirmeras så måste man vara döpt. Och egentligen så borde kanske konfirmationen vara det slutgiltiga beviset på att man är röstberättigad medlem i Svenska kyrkan? Först när man har gått igenom alla existentiella frågor under läsningen är man mogen att rösta?
Ja, det där var morgonens filosofiska resonemang.
 
Bli först att kommentera

Vämjeligt

Av , , Bli först att kommentera 17

Det enda som är roligt med att riva tapeter är att man hittar en massa gamla vämjeliga tapeter under. Eller så hittar man sådant som plötsligt är modernt igen.
Dock känns det som att det tar ett tag innan våra gamla toatapeter är inne igen.
Den blå-lila blomsterängen med sekelskiftesdamer, klatschigt accentuerat med syrenlila lister och inredningsdetaljer var säkert väldigt fint på tidigt nittiotal.
Sista åren har jag helst velat kräkas på dem.

Nu har jag i alla fall börjat dokumentera en del av våra gamla avskyvärda tapeter. Sådär som en påminnelse om jag någon gång får för mig att sätta upp något liknande.

Julia och hennes bästis Tinika grät dock en symbolisk tår när deras favorit-tapet nu försvann. De hade tillbringat sina barnaår med att fantisera att de var flickorna på ängen tydligen.
Eftersom min man nu har målat väggarna vita föreslår jag att de istället kan tänka att framtiden ser ljus ut. Eller nåt.

Ljuva nittiotal ! Fllickorna har fått se ljuset i tunneln och är numera vitmålade.

Bli först att kommentera

Regnbågen

Av , , Bli först att kommentera 12


Regnbåge över E4. Den ger mig alltid en sån lyckokänsla.

Förra veckan när jag körde in mot stan för att hämta en ledsen människa dök regnbågen upp framför mig på E4. Jag vet inte vad det är med regnbågar, men den fick mig i alla fall att tro att saker och ting alltid ordnar upp sig. Är det färgerna, eller är det alla historier om den där guldskatten vid regnbågens slut, som gör det?

Färg har alltid varit viktigt för mig. När jag var liten var det två färgkombinationer som jag blev särskilt lycklig av. Gothnells möbelhus i Vännäsby var det vackraste hus jag visste. Den där lysande gröna färgen i kombination med den lika lysande blå. Ett stort nej-nej i skolans färglära.
Det andra var klänningen på min första barbie-docka, som hade böjbara ben. En cerise och orangerutig klänning i neonfärger. Julen efter fick jag en rosa tröja med orange-cerise ärmar på, av min farmor. Jag tror jag har kvar den än i någon låda på vinden. Jag kan inte förmå mig att slänga den där glädjetröjan.
 
Idag kan jag i alla fall konstatera att mina armar går i regnbågens alla färger efter måleriet. Gult och blått blandat med grön-lila blåmärken av allt kånkande och bärande. Det kanske inte riktigt ger mig lika mycket kick som regnbågen, men det är faktiskt lite energigivande att se sina arbetsarmar som ett bevis på att gamla golv och väggar få nya färger. Och så kan vi se det som ett annorlunda deltagande i Umeå-priden.
Bli först att kommentera

Pass

Av , , 1 kommentar 11


Bara att skriva sin namnteckning inom given ram på den där skärmen kan framkalla värsta flamset.

Är det någon som försökt skaffa pass till ett barn? För enkelhetens skull ska båda vårdnadshavarna och barnet i fråga följa med. Jag tycker inte man ska behöva ta ledigt från jobb och skola för att åka och skaffa ett pass. Det innebär att det har tagit oss i princip ett år, innan vi fick till två lediga föräldrar, ett ledigt gymnasiebarn och polisens öppettider samtidigt.
 
Gamla passet har gått ut, hon har ingen godkänd legitimation och man ids ju inte skaffa nytt ID när hon snart har ett körkort.
Jag tyckte vi kunde vänta två veckor till. Då har hon nämligen fyllt 18 och kan gå dit alldeles själv. Men det tyckte inte hon.
”Jag kanske ska på krogen kvällen när jag fyller 18 och hur ska jag då komma in om jag inte har leg?”
 
Så, inför den fullt förståeligt trötta damen vid disken, en fredagseftermiddag strax före stängning, flamsade hon och hennes kompis framför kamera, fingeravtrycksapparat och spejsig autografskärm. Jag håller med min man. Det är en situation som triggar igång precis allt flams som finns. Det blev säkert glada miner på passbilderna.

 

1 kommentar

Gult är fult ?

Av , , Bli först att kommentera 12

I ett svagt ögonblick lovade jag sonen att måla väggarna i sitt rum knallgula. Tidsoptismisten trodde som vanligt att vi skulle ha hunit bära ut allt, spackla , slipa och måla ett par varv innan kvällen. Jag är en mästare på att sätta igång projekt.

My ass. Rummet är visserligen tomt, med vita spackelrosor överallt, men det är fortfarande blått. Min man är lite mer intresserad av att göra klart ett rum i taget, men nu har vi plötsligt fem rum parallellt somhåller på att renoveras. Thats me.

Mellan varven har vi flyttat om lite möbler och TV-apparater nu när storsonens rum inte längre är hans egendom. Han hann knappt kallna så att säga…

I morgon blir det gult i alla fall. Tre varv.  Om jag kan gå och stå vill säga. Stortån och knät är inte lika pigga på renovering som jag.

 

Bli först att kommentera