Morsan skulle till frissan i Nordmaling igår. Alltså tänkte hon passa på att hälsa på när hon ändå var i faggorna. Nu är min mamma definitivt av den sorten att inget får förfaras. När hon hörde att barnen börjat lessna på äppelkaka och min man blir hysterisk över småflugor som just nu bildar koloni bland mina inplockade äpplen, tog hon saken i egna händer.
Här skulle kokas äppelmos.
Min flugkoloni får söka sig ett annat boende. Igår var morsan här och beordrade moskokning av deras mysiga hem, mina trädgårdsäpplen..
Själv har jag faktiskt inte gjort det på flera år. Vi har haft kvar mos i frysen,till viss del beroende på den överdos av äppelmos mina barn fick som små, när vi kånkade hem lådvis av äpplen från min mans föräldrar. Jag tycker det är trevligt med fruktträd och buskar, men jag kokar inte sylt och saft om ingen äter eller dricker det.
Nu, som på beställning, frågade storsonen om vi aldrig hade äppelmos numera.
Så nyfriserad och snygg hasade sig morsan ut i duggregnet för att plocka äpplen. Ja, jag följde förstås med. Sen sköljde, klyftade, kokade och passerade vi äpplen hela eftermiddagen. Närmare 20 liter passerat råmos. Hälften till mig, hälften till mamma och så klarar vi oss båda hela vintern tänkte jag.
När vi höll på som värst kom en annan bekant och undrade om vi ville ha mer äpplen. Hans träd hade gott om och han äter inga själv, inte mos heller.
Sa morsan, nej tack det räcker?
Svar nej.
Så vi åkte dit och plockade några IKEA-kassar till som hon tog hem för mera moskok. Säkert 30 liter till åt tacksamma barn, barnbarn, grannar och vänner.
Själv letade jag upp en miljon småbyttor för att frysa in det osötade moset i lagom stora burkar. De håller sig ju inte så länge när man väl tar upp dem.
Sonen kokade min man några burkar sockrat mos till, medan jag målade spegelramen med svarta lackfärgen.
Morsan åkte hem med sina äppelkassar och en kittel färdigpasserat mos. Och har hon inte hunnit färdigt, så står hon säkert vid äppelklyftorna fortfarande…. Snipp snapp snut.
Senaste kommentarerna