Repris

Av , , 1 kommentar 10

Ja så var det dags igen. Jag skulle ha behövt en sån där bitgrej när jag satt i fotvårdsstolen igår. Jag insåg det redan natten innan, när tån var så öm att jag inte ens kunde ha täcke på foten. Tappa var ur tår är aldrig skoj.
Den var så öm att det inte gick att nudda den utan att det gjorde ont som f-n.
Under kvällen vid rinkside på ishallen fick jag därför traska omkring i yllesockor och ett par alldeles för stora foppatofflor, för att jag skulle få in tån med bandage någonstans. Vad göra?

Jag är så otroligt less på mina tår och detta ständiga irriterande nageltrång. Jag har  gjort allt jag kunnat. Går aldrig i finskor som klämmer mot tån, alla jag köpt har numera öppen tå. Jag tvingas köpa skor som är ett par nummer för stora för att de inte ska komma åt tårna. Jag klipper inte ens tånaglarna själv, utan går till proffs och betalar för det. Jag smörjer, badar och mjukar upp mina tår dagligen.

Nu är jag desperat. EN gång har en läkare försökt skära loss sidan av nageln. Det gick fint tills den växte ut igen tyvärr. Jag tänker inte gå och lägga om foten dagligen i sjukvården i vinter. Jag vägrar!

Amputation? Någon?

1 kommentar

Varför, varför, varför

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag håller på att fylla i en ledighetsansökan för Isa och Anton. Oh gosh vad jag blir less på att allt ska ifrågasättas ibland. Särskilt när det är morgon och jag är medvetslöst trött.

 
Jag: Du ska skriva under den
Isa: Varför det?
Jag: Ja…eh..därför att man ska det.
Isa: Det har väl ingen betydelse egentligen.
Jag :Skriv där!
Isa: Är det för att inte en av föräldrarna ska kunna kidnappa barnet?
Jag: Jag vet inte.
Isa: Men tänkt om ni hade tänkt ordna en överrasknings-resa till mig? Då kan jag ju inte skriva under, för då blir det ju ingen överraskning.
 
Så sant. Tänk att jag aldrig har tänkt på det!
Och tänk vad bra det är att man har barn som ifrågasätter allt hela tiden. Det håller i alla fall ens egen hjärna igång.
Bli först att kommentera

Kusligt eller husligt?

Av , , Bli först att kommentera 22

Min man och mellandottern hamnade i någon sorts konsekvensdiskussion i soffan igår kväll.

Maken: Du har ju inte varit någon särskilt bra dotter på sistone!
Julia: Nähä??
Maken: Du har inte varit särskilt huslig!
Julia: Går ”huslig” och ”bra dotter” hand i hand eller?
Maken: Alltså..
Julia: Vad har jag gjort? Eller inte gjort???
 
Jag förstår precis vad han menar. Ska vi ut och övningsköra med henne vareviga stund som passar henne, så får hon dra sitt strå till stacken och ta över någon syssla här hemma som vi egentligen skulle ha gjort den där övningskörningstiden. Som att tömma diskmaskinen, hänga en tvätt eller laga middag. Inte bara sjunka ner framför datorn och TV:n med uppehåll för powerwalks med sin lillasyster eller timslånga telefonsamtal.
 
Och samtidigt förstår jag Julia. Hon går upp sex varje morgon utan att någon av oss bryr sig och hon kommer hem vid fem på eftermiddagen. Då är hon ganska slut. Jag fattar att man behöver säcka ihop i soffan en stund innan man tar itu med alla läxor och hemuppgifter som ska göras. Det är inget slapparliv de lever på gymnasiet direkt.
 
Jag tycker däremot att hennes fråga om ”huslig” och ”bra dotter är samma sak, är lite intressant. Jag tror nämligen att det är lätt att man mixar ihop de två begreppen till ett, även om man tänker att det ska vara lika för pojkar och flickor. Skulle vi ha använt samma term på Petter? Eller hade det hetat ”hjälpa till hemma” då? Det kanske är samma sak, men begreppet huslig har för mig lite 50-talsklang med förkläden och rosiga kinder på hemmafruar.
 
Så nej, huslig och bra dotter är inte samma sak. Fast det gör inget om man kan kombinera egenskaperna!
 
Bli först att kommentera

Mosigt

Av , , Bli först att kommentera 18

Morsan skulle till frissan i Nordmaling igår. Alltså tänkte hon passa på att hälsa på när hon ändå var i faggorna. Nu är min mamma definitivt av den sorten att inget får förfaras. När hon hörde att barnen börjat lessna på äppelkaka och min man blir hysterisk över småflugor som just nu bildar koloni bland mina inplockade äpplen, tog hon saken i egna händer.

Här skulle kokas äppelmos.


Min flugkoloni får söka sig ett annat boende. Igår var morsan här och beordrade moskokning av deras mysiga hem, mina trädgårdsäpplen..

Själv har jag faktiskt inte gjort det på flera år. Vi har haft kvar mos i frysen,till viss del beroende på den överdos av äppelmos mina barn fick som små, när vi kånkade hem lådvis av äpplen från min mans föräldrar. Jag tycker det är trevligt med fruktträd och buskar, men jag kokar inte sylt och saft om ingen äter eller dricker det.

Nu, som på beställning, frågade storsonen om vi aldrig hade äppelmos numera.
 
Så nyfriserad och snygg hasade sig morsan ut i duggregnet för att plocka äpplen. Ja, jag följde förstås med. Sen sköljde, klyftade, kokade och passerade vi äpplen hela eftermiddagen. Närmare 20 liter passerat råmos. Hälften till mig, hälften till mamma och så klarar vi oss båda hela vintern tänkte jag.
När vi höll på som värst kom en annan bekant och undrade om vi ville ha mer äpplen. Hans träd hade gott om och han äter inga själv, inte mos heller.
Sa morsan, nej tack det räcker?
Svar nej.
Så vi åkte dit och plockade några IKEA-kassar till som hon tog hem för mera moskok. Säkert 30 liter till åt tacksamma barn, barnbarn, grannar och vänner.
 
Själv letade jag upp en miljon småbyttor för att frysa in det osötade moset i lagom stora burkar. De håller sig ju inte så länge när man väl tar upp dem.
Sonen kokade min man några burkar sockrat mos till, medan jag målade spegelramen med svarta lackfärgen.
 
Morsan åkte hem med sina äppelkassar och en kittel färdigpasserat mos. Och har hon inte hunnit färdigt, så står hon säkert vid äppelklyftorna fortfarande…. Snipp snapp snut.
 
Bli först att kommentera

Änglar i H-vetet

Av , , Bli först att kommentera 20

Efter en dag i h-vetet där man just så pass hann släcka elden runt fötterna fortsatte kvällen med skit, skit och åter skit.
Lagom till min man skulle på hockeymöte och träning så flödade vattnet friskt över golvet i badrummet (ja utan att någon duschade.. det kallas för vattenläcka) så vi fick stänga av vattnet i hela huset.

Ungefär samtidigt skulle en bil transporteras till mekaniker för ett lätt jobb- byta glödstift.
Jag hade jobb upp över öronen, sonen skulle hämtas på träning och nu blev det dessutom att försöka fixa en rörmokare på kvällstid. Alla som vet hur det står till i den branschen vet att man i normalfallet får vänta i månader! Och det bär mig verkligen emot att ringa och plåga folk på deras fritid.
Som kronan på verket så är det väl någon manlig konstruktör som satt ihop en chryslermotor utan tanke på funktion och tillgänglighet. Eller möjligen med tanke på att man ska kunna ta in så många verkstadstimmar som möjligt?
 
Denna dag i h-vetet räddades av några änglar.
Ängel A, min långhårige lillebror, fick i princip lyfta ur ta mig f-n hela motorn för att lossa de där små ynkliga stiften. Nästa gång skrotar jag bilen.
Ängel B, Nordmalings händigaste man tror jag, lämnade sina isracingmotorcyklar i verkstaden och kom hit och räddade vattenläckan istället, med en alldeles egen lösning.
 
Jag vill också kunna sånt där! Men det enda jag kan är att skriva något fint om dem. Och om min man förstås som inte ens fick se Skellefteås elitseriepremiär igår.
Jag är i alla fall glad att jag bor i en liten håla där folk känner folk när det krisar. Man står aldrig riktigt ensam.
Bli först att kommentera

Hunk-magistern?

Av , , Bli först att kommentera 22

I fredags fick Isa sina skolfoton och eftersom samtliga av mina döttrar var hemma plockades förra årets skolkatalog från högstadiet fram för granskning. Det vill säga, man går igenom alla klasser för att se vilka killar som är "fiiiiiina".

Min snart 18-åriga Julia gjorde en intressant reflektion.
”Man inser att man börjar bli gammal när man börja titta på personalen i skolkatalogen”
Bli först att kommentera

Stänga världen

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag stängde av omvärlden klockan 16.00 idag. Jag trodde nämligen inte att Bofors-Leksand visades i direktsändning, men visste att den skulle sändas klockan 22.30. Alltså har jag inte tordas slå igång datorn, kolla mail eller okända sms på hela kvällen. Jag har förbjudit barnen att se på någon TV-kanal som kan tänkas visa hockeyresultat och vägrat dem att ens slå igång en radio. Jag har inte svarat i telefon. Och jag har noga sett till att inte slå mig i slang med människor jag träffat under eftermiddagen. Inte ens valförrättarna.

 
Det brukar alltid falla på någon detalj. Någon man inte räknat med som kläcker ur sig något. Men idag lyckades jag hålla mig från resultatet och fick se matchen med det spänningsmoment jag ville.
Spänning blev det. Kvittering av Leksand med sex sekunder kvar. Oavgjort i förlängning och så avgörande på straffar. Leksand fick med sig en poäng och det får jag nog vara nöjd med idag trots allt.
Golvet ligger dessutom på plats inne på toan och spegelramen är målad. Tack vare att jag inte såg hockey förrän nu.
Bli först att kommentera

Det är valdebut för Julia som fyller 18 i…

Av , , Bli först att kommentera 17

Från mobilen

Det är valdebut för Julia som fyller 18 i höst. Lillebror är peppad på röstning.Mest kanske för att vi firar alla valdagar med att gå ut och äta efter röstningen.

Bli först att kommentera

Check

Av , , Bli först att kommentera 19

Toaväggarna rensade. Check
Toaväggarna spacklade: Check
Toaväggarna målade: Check.
Lister tvättade:Check.
Lister Grundade: Check
Toaväggar målade igen: Check.
Lister målade: Check.
Dator uppdaterad:Nej.

Hade jag bara fått skära till golvet också så hade jag varit helt nöjd.
Istället har jag sett Björklöven-Sundsvall på TV följt av reprisen av Leksand-Växjö.
Den som ser hockey syndar icke. Fast han arbetar inte heller.

 

Bli först att kommentera

Rastlös och färgglad

Av , , Bli först att kommentera 21

Det är lördag och jag får sova hur länge jag vill. Tydligen var det till sju i morse. Då vaknade jag med en värkande axel och kunde inte somna om. Men det råder ju ingen brist på sysselsättningar så jag rotade fram ett lila tyg till 21-åringens insparksmössa och plockade fram symaskinen. Röjde fredagsdisken och sorterade tidningar. Lät pigg när kompisens mamma ringde och undrade om jag kunde transportera ner lingonsylt till Stockholm om ett par veckor. Laddade bakmaskinen och kaffebryggaren. Lagade kläder.

Kände mig märkligt energisk. Eller snarare rastlös tror jag.
Nu har övriga familjen hunnit till frukost och diskuterar dagens fortsatta äventyr.
 
Det kliar i hela mig efter att sätta igång och måla inne på lilltoan. Inte för att jag älskar att måla, enbart för att jag vill ha det klart. Min man har helt andra planer. Han vill ominstallera lite program på min dator och ”fixa” lite.
Jag har sagt blankt nej. Jag vet nämligen vad det innebär. När han väl satt sig med det så swooosch så rinner fem timmar iväg. Jag har varit med förr!
Just nu vill jag hellre ha toan färdig än en snabbare dator. Jag vill hellre ha hjälp med takmålning än med Officepaket.
Bli först att kommentera