Ja så var det dags igen. Jag skulle ha behövt en sån där bitgrej när jag satt i fotvårdsstolen igår. Jag insåg det redan natten innan, när tån var så öm att jag inte ens kunde ha täcke på foten. Tappa var ur tår är aldrig skoj.
Den var så öm att det inte gick att nudda den utan att det gjorde ont som f-n.
Under kvällen vid rinkside på ishallen fick jag därför traska omkring i yllesockor och ett par alldeles för stora foppatofflor, för att jag skulle få in tån med bandage någonstans. Vad göra?

Jag är så otroligt less på mina tår och detta ständiga irriterande nageltrång. Jag har  gjort allt jag kunnat. Går aldrig i finskor som klämmer mot tån, alla jag köpt har numera öppen tå. Jag tvingas köpa skor som är ett par nummer för stora för att de inte ska komma åt tårna. Jag klipper inte ens tånaglarna själv, utan går till proffs och betalar för det. Jag smörjer, badar och mjukar upp mina tår dagligen.

Nu är jag desperat. EN gång har en läkare försökt skära loss sidan av nageln. Det gick fint tills den växte ut igen tyvärr. Jag tänker inte gå och lägga om foten dagligen i sjukvården i vinter. Jag vägrar!

Amputation? Någon?

Jag håller på att fylla i en ledighetsansökan för Isa och Anton. Oh gosh vad jag blir less på att allt ska ifrågasättas ibland. Särskilt när det är morgon och jag är medvetslöst trött.

Min man och mellandottern hamnade i någon sorts konsekvensdiskussion i soffan igår kväll.

Morsan skulle till frissan i Nordmaling igår. Alltså tänkte hon passa på att hälsa på när hon ändå var i faggorna. Nu är min mamma definitivt av den sorten att inget får förfaras. När hon hörde att barnen börjat lessna på äppelkaka och min man blir hysterisk över småflugor som just nu bildar koloni bland mina inplockade äpplen, tog hon saken i egna händer.

Efter en dag i h-vetet där man just så pass hann släcka elden runt fötterna fortsatte kvällen med skit, skit och åter skit.
Lagom till min man skulle på hockeymöte och träning så flödade vattnet friskt över golvet i badrummet (ja utan att någon duschade.. det kallas för vattenläcka) så vi fick stänga av vattnet i hela huset.

I fredags fick Isa sina skolfoton och eftersom samtliga av mina döttrar var hemma plockades förra årets skolkatalog från högstadiet fram för granskning. Det vill säga, man går igenom alla klasser för att se vilka killar som är "fiiiiiina".

Jag stängde av omvärlden klockan 16.00 idag. Jag trodde nämligen inte att Bofors-Leksand visades i direktsändning, men visste att den skulle sändas klockan 22.30. Alltså har jag inte tordas slå igång datorn, kolla mail eller okända sms på hela kvällen. Jag har förbjudit barnen att se på någon TV-kanal som kan tänkas visa hockeyresultat och vägrat dem att ens slå igång en radio. Jag har inte svarat i telefon. Och jag har noga sett till att inte slå mig i slang med människor jag träffat under eftermiddagen. Inte ens valförrättarna.

Det är valdebut för Julia som fyller 18 i höst. Lillebror är peppad på röstning.Mest kanske för att vi firar alla valdagar med att gå ut och äta efter röstningen.

Toaväggarna rensade. Check
Toaväggarna spacklade: Check
Toaväggarna målade: Check.
Lister tvättade:Check.
Lister Grundade: Check
Toaväggar målade igen: Check.
Lister målade: Check.
Dator uppdaterad:Nej.

Hade jag bara fått skära till golvet också så hade jag varit helt nöjd.
Istället har jag sett Björklöven-Sundsvall på TV följt av reprisen av Leksand-Växjö.
Den som ser hockey syndar icke. Fast han arbetar inte heller.

Det är lördag och jag får sova hur länge jag vill. Tydligen var det till sju i morse. Då vaknade jag med en värkande axel och kunde inte somna om. Men det råder ju ingen brist på sysselsättningar så jag rotade fram ett lila tyg till 21-åringens insparksmössa och plockade fram symaskinen. Röjde fredagsdisken och sorterade tidningar. Lät pigg när kompisens mamma ringde och undrade om jag kunde transportera ner lingonsylt till Stockholm om ett par veckor. Laddade bakmaskinen och kaffebryggaren. Lagade kläder.