Systersarvet

Av , , Bli först att kommentera 21

Fredag eftermiddag och alla fem barnen är hemma! Sofia har tagit sitt storasysterliga ansvar och varit och hälsat på sina gamla lärare i Antons klass. Mest på grund av att min lille son var lite upprörd för att hon skämt bort hans lärare med en massa handskrivna sidor i både svenska och engelska. Och är det något han INTE är förtjust i så är det just att skriva.

” Nu tycker de ju att jag ska skriva typ tio sidor som du” sa han surmulet vid kvällsfikat igår.
Därför tyckte han att hon gott kunde komma till hans lektion, jag vet inte om han hade tänkt sig det som någon sorts upprättelse eller straff?
Det är inte lätt det där med att vara sist av fem syskon som ska passera genom samma skola.
 
Hon konstaterade i alla fall att högstadieeleverna är väldigt små.
”Jag som tyckte jag var så vuxen när jag började sjuan”
Livet är fullt av insikter.

Pay back time

Av , , 1 kommentar 22

Jag är sjukt trött. Och allt är mitt eget fel. Ja eller i alla fall delvis. Sent i säng och på det en vakenperiod där vid fyra. Och just då kom jag på att min kompis skulle jobba en enstaka natt i natt så jag kunde ju alltid smsa och fråga om hon höll sig vaken, tänkte jag.

Jodå, hon höll sig vaken. Och mig också i förlängningen.För självklart hamnade vi i en intressant sms-utläggning om livet vilket definitivt gjorde att jag inte kunde sova. För visst tänker man bra på nätterna när man ligger vaken?
Så jag sov inte. Förrän ungefär en halvtimme innan klockan ringde förstås. Då sov jag som stenad. Och när klockan ringde blev jag galet irriterad på min man som inte stängde av sitt mobilalarm – tills jag upptäckte att det var mitt mobilalarm.
Och nu fick sonen ingen gröt till frukost enbart för att jag var för trött för att lyfta grötkastrullen.
Han grät ju inte direkt för det.
 
Sofia kom hem igår från Stockholm och stannar hemma till söndag. Vi ska tydligen ha familjehelg eller i alla fall familjemiddag, för ikväll är även Petter hemma.
Just därför har jag baxat in ett nytt badrumsskåp och tvättställ med underskåp, nytt golv och färg till vår lilla toalett. Strategiskt placerat i hallen, så man i princip snavar över det. Nu när man har arbetskraft hemma tänkte jag.
Lika bra de vänjer sig. Innan de vet ordet av är jag riktigt gammal och sjuklig och då är det pay back time varje gång de kommer hem!

Strider på flera fronter

Av , , Bli först att kommentera 21

Det gick ju fint det här. Vinst mot Västerås i den allsvenska premiären, med en liten nätt marginal. Vinstmål med dryga minuten kvar av matchen, när Västerås hade spelar powerplay i ungefär hela perioden (det kändes så i alla fall). Jag fick bara ett utbrott och det var när datorn hängde sig och jag blev utan sändning mitt i ett boxplay.

Jag mådde lite illa av att se nordmalingspojken Peter Öberg på isen i Västeråströja, men det är smällar jag kan ta just nu. Jag träffade förresten hans pappa när jag var och handlade golv idag. Han undrade om jag tagit lugnande inför kvällen. Med facit i hand skulle jag ha behövt det, så hade min man klarat sig lindrigare undan.
 
För när jag hade jublat klart förbyttes allt det glada i oro när min man ringde från ishallen och inte hittade sonen, trots genomletning av hallen. Orolig mamma blev sen varse att sonen gått de fem kilometrarna hem i kolmörker vid niotiden, mörkrädd som han är, i kortärmad tröja för han hade ingen jacka med sig. Träningen var förkortad, mobilen låg hemma, vaktmästaren hade släckt och gått och cafeterian var stängd.
Så han började gå, för han tänkte att han nog skulle möta pappa på vägen.
Det var bara det att pappa blev sen och tog till råga på allt elände en annan väg till ishallen.
 
Så när gråtande, nedkyld unge landade innanför dörren hemma fick jag ett totalt frispel på min äkta hälft. Vilket han givetvis tyckte var vansinnigt orättvist.
Så nu sitter han uppe vid sin dator och kokar (förmodar jag), medan jag sitter nere vid min dator och försöker lugna ner mig. Det värsta har väl redan brunnit ut, jag har kort brinntid men är mer lättantändlig. Sonen sover nerbäddad mellan dubbla täcken. Ner med stridsyxan med andra ord.
 
Och Leksand vann ju som sagt.

Hål, hål mera hål

Av , , 4 kommentarer 23

Gissa vem som kom hem från skolan nyss? Gissa vem som har ”hål”??

En lärare är borta, en frånvaro som är planerad sedan länge. Men ingen vikarie. Eleverna har alltså ”hål”.
Jag undrar om jag måste börja bokföra de ”lärarlösa lektionerna”.
 
Dagens ”lärarlösa lektion” tycks bli dataspel som inte har nämnvärt många spanska termer.
Däremot hörde jag en del engelska svordomar nu när hans tangentbord strejkade.
Och möjligen blev det lite "Idrott "när han slog sin lilla näve i bordet i ilska.

Hål

Av , , 1 kommentar 20

En av fördelarna med att jobba hemifrån är att man har bra koll på vad som händer hemma på dagarna. Något som också är en nackdel när man har två barn på högstadiet. För bor man nära skolan som vi gör, är det självklart här man ska spela Guitar Hero på håltimmarna.

Och det där med håltimmar är något som jag redan är less på.
Vissa dagar hinner jag knappt få iväg unghögen innan delar av den är tillbaka. Som en bumerang. Och oftast då i utökad skara.
 
Kommunens spariver med vikariestopp har nämligen fått högst påtagliga effekter för undertecknad. I flera dagar har båda mina högstadiebarn haft en jädra massa sånna där ”hål”. De går liksom i skift, det är aldrig tomt här. Det är sjuka lärare, bortresta lärare, lärare som är hemma med sjuka barn, lärare på utbildning.
Helt i sin ordning, men jag önskar det fanns vikarier. Och vad händer om det blir en rejäl influensapandemi?
 
Nu är ju inte barnen alls ledsna för det. Tvärtom. De tycker i vanlig ordning att jag lägger mig i när jag är på väg på föräldramöte och säger att jag ska ta upp det där med lärarlösa lektioner.
Men faktum är att jag funderar över hur ungar som inte har det så lätt i skolan hinner med att göra det man ska om det går bort alltför mycket undervisningstid?
 
I fredags hade Isa sovmorgon för att läraren första timmen skulle vara borta. Anton traskade iväg för att ha lektion med en lärare som varit sjuk i ett par dagar, och som han på grund av (min tolkning) / tack vare ( Antons tolkning) fått extra X-box-tid för hemma i sköna soffan under sina ”hål”. Han kom tillbaka hem tio minuter senare, sur som bara den för att han inte hade fått sovmorgon nu när läraren ändå skulle vara borta även denna dag. Isa kom hem efter halva dagen eftersom hon har samma lärare som Anton och sålunda fick en ledig fredag eftermiddag.
 
Lärarna kan inte göra mycket, det vet jag. I ”vår” klass högg vi rektorn på föräldramötet, som bedyrade att ingen undervisning skulle vara i fara. Man har bara inte fått in rutinerna än.
Men nog tänker jag hålla ögonen på det där. Eller rättare sagt, det blir svårt att undvika eftersom jag har full koll på när de passerar hemma.
 
Idag kom Isa tillbaka hem efter första lektionen. Jag störtade ut i hallen.
”Hjälp” sa hon när hon tittade på mig med en blick som om jag vore ett psykfall.
”Nej, vi har INTE hål” fortsatte hon innan hon störtade förbi mig.
”Jag hade bara glömt en sak” sa hon innan hon försvann lika fort igen.
 
Jag misstänker att de snart sätter sig i garaget under sina håltimmar, så att jag inte märker att de har ”hål” igen.

Dan före dan…

Av , , Bli först att kommentera 16

Från mobilen
Inredningsporren har fått ge vika för Leksands laguppställning. Åh, vad jag njuter av att bläddra i min "bibel". I morgon är det äntligen dags!


Det har varit väldigt lite hockeysnack här på bloggen ett tag. Det betyder inte att jag liksom har ledsnat. Låt er inte förledas av mitt lugna yttre, mitt disträa sätt som kan förväxlas med ointresse. Jag har bara gått in i min egen lilla värld och lämnat IKEA-katalogen och Hus & Hem bakom miig.

Nu är det helt andra tidningar jag frossar i. Helt andra hemsidor. Och massor, massor av bloggar på olika hockeysajter.
 
Det är dan före dan. Dan före den allsvenska premiären mellan Leksand och Västerås. Det ska bli så sjukt roligt! Mer än ett dygn i förväg är man lite smånervös och förväntansfull. I morgon är jag förmodligen inte riktigt kontaktbar. Då är det full spänning från den sekund man slår upp ögonen.
 
Det blir väldigt tydligt de här dagarna, hur mycket hockeyn betyder för mig. Det är verkligen mitt lyckopiller.
 

En god man

Av , , 1 kommentar 24

I fredags fick min man besök av en god man. En God man i alla avseenden, om jag nu ska vara vitsig.

Helt utan förvarning stod han där på bron denna fredag, med en stor kasse grönsaker från familjens hobbyodling. Squash av olika sorter, mangold, tomater, sockerärtor. Alldeles nyskördat och fräscht.
Till saken hör att varken han eller hans fru är några vi umgås med. Vi stöter ihop i olika avseenden och verksamheter på det sätt man gör när man bor på en liten ort. Just därför blev vi ännu mer överraskade.
Så i helgen har vi ätit kinesisk gryta med svenska grönsaker, ratatouille och ärtskidor bara som de är.
Väldigt god mat. Tack vare en God man och hans fru. Visst blir man glad i hjärtat av sånt?

Svulten

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag ska på provtagning idag, vilket innebär att jag varit fastande sen igår kväll.
Det innebär att jag suttit och tittat på när barnen ätit frukost.
Det innebär också att jag som normalt skulle kunna leva utan mat till fram emot nio på kvällen, plötsligt håller på att svälta ihjäl klockan halv åtta på morgonen för omväxlings skull.
Det innebär också att jag tycker att barnen smackar extra högt vid varje tugga.

Som extra straff ska jag dessutom duka bort den där himla frukosten nu.
Det är förmodligen dagar som idag, denna ilands-problemdag, som mormor skulle ha bett mig tänka på de svältande barnen i Afrika. Skämmes borde man.

Domar-j-vel

Av , , Bli först att kommentera 22

Igår var Anton på föreningsdomarutbildning i hockey på Hotell Dragonen. Min man och jag körde varsin bil in med sju gossar som vill döma hockey i vinter.
Petter kom hem igår också och lillebror sammanfattade domarubildningen med en mening.
"Petter,nu är jag rent officiellt en domarjävel"

Aldrig att han har hört det från mig! Det måste vara i den där Skellefteå-klacken han lär sig sånt.

 

Kurder och småflickor

Av , , Bli först att kommentera 18


 

                                        Hur fasen kunde mitt öga "läsa" så fel?

Det här med rubriker är lurigt. Ögonen faller på något som man inte hade tänkt läsa, och så ”läser” man fel, för att man faktiskt inte ens läst.
Jag vet till exempel inte hur jag kunde få moderaten Anders Ågrens bloggrubrik idag så fel.
Det stod ”Bodström gillar friskolor”
Jag läste ”Bodström gillar småflickor”
 
Hm. Knappt en bokstav rätt där.
 
För en tid sen såg jag en annons som jag blev lite brydd över.
”Vill du också arbeta med de besvärliga kurderna?” löd rubriken.
Hur kunde man få uttrycka sig så i en anställningsannons? tänkte jag upprört.
 
När jag läst hela annonsen fick jag inte ihop bitarna och upptäckte att jag hade läst väldigt fel.
Där stod nämligen inte vad jag tänkt först utan
 ”Vill du också arbeta med de besvärliga kunderna”