Husmorssemester

Av , , Bli först att kommentera 18

Efter en förmiddag i mycket makligt tempo åkte jag och väninnan till IKEA på eftermiddagen igår och där var det lite ösigare. Men har man varken man eller barn med sig som suckar och pustar så spelar det mindre roll. VI hade inte bråttom!Dessutom hade jag en mycket distinkt lista över vad som skulle inhandlas och det blev inga impulsköp.

Tillbaka på basen såg jag Borås-Leksand på TV, förtärde spanska köttbullar och rödvin som uppladdning för El Clásico mellan Barcelona och Real Madrid och läste tidningen. Vi jublade åt Zlatan, drack glögg och åt lussebullar mellan slumrande perioder i soffan.
Efter att ha kollat av döttrarna på olika ställen i stan somnade jag sött till kvällstidningarnas söndagsbilagor.
Det känns som en gammal god husmorssemester! Ja ,i alla fall som en husmorssemester med mina intressen.

Vilken energigivande gudstjänst! En jättebra…

Av , , Bli först att kommentera 16

Från mobilen

Vilken energigivande gudstjänst! En jättebra predikan och skön musik. Extra glad blir jag av de sånger som mormor lärt mig,de som hon alltid sjöng vid spisen. Gå sion din konung att möta är en sån. Jag och min väninna tände ljus för alla vi tänker på. Det blev många ljus… Efteråt gick vi på kyrkobasaren och fyndade några julklappar innan vi gick till galleriet i Fullersta gård och tittade på konst och drack kaffe. En ganska händelserik morgon men ack så avkopplande.

Första advent i Huddinge kyrka. Här är man…

Av , , Bli först att kommentera 11

Från mobilen

Första advent i Huddinge kyrka. Här är man morgonpigga och börjar redan klockan tio.Novemberdiset har lättat och det var en skön söndagspromenad hit i försiktigt solljus. Prästen går runt och småpratar med alla och trumpetaren kör en liten trudelutt mellan varven. Jag känner mig glad och lugn och hoppas att de som förmodligen behöver syndernas förlåtelse efter nattens krogsväng får det i alla fall.

Halva familjen i Stockholm, men på tre olika…

Av , , 1 kommentar 14

Halva familjen i Stockholm, men på tre olika adresser. Jag sitter med fötterna i högläge djupt ner i soffan hos min kompis medan barnen är utepå party lite överallt. Vi åkte strax efter sex i morse och fram till Härnösand fick jag utstå Julias musik i bilen. Från någon sorts depressiv lugn smörmusik fram till Lögdeå övergick de till Best of Disney. Jag som trodde min tid med Tummelisa,Svanprinsessan,Ringaren i Notre Dame och Skönheten och Odjuret var passerad för ett decennium sedan! Ingen verkade det minsta trött. I Härnösand var jag nära sammanbrott och krävde att få höra på nostalgikanalenRadio Guld i fem mil. Ett smart drag visade det sig.De somnade direkt och sov till Gävle! Själv är jag färdig för att sova NU. Vilket partylejon man är!

Advent och avfärd

Av , , 1 kommentar 12


För omväxlings skull putsar jag inte fönster natten innan första advent. Jag är klar!

På söndag är det första advent och det här är en av få första advent jag inte kommer att vara hemma med familjen. Jag åker till Stockholm tidigt i morgon bitti med sju tonårstjejer som ska på konsert. Därför tjuvstartade jag adventspyntandet redan förra helgen. Jag slipper alltså att putsa fönster och styrka gardiner natten mot första advent som jag annars har gjort de senaste tio åren.

Då slog det mig också att det här är första julen med nya köket. Saker kan inte sitta där de suttit de senaste 20 åren. Det gjorde mig ingenting – tvärtom. Det kändes som att vara nyinflyttad men ändå inte. Dessutom såg våra gröna köksluckor verkligt juliga ut till allt det röda. Jag ser adventsstjärnan hela dagarna från min arbetsplats och det gör mig faktiskt bara glad i själen.

Nu ska jag lasta in i bilen och sova några nödvändiga timmar med min icke-onda tand innan vi ger oss av söderut i morgon bitti. Jag gissar att det blir helt andra kroppsdelar som blir utnötta då. Typ öronen.

Mitt nya kakelhörn har fått röda julhjärtan på fönstret och egen julstrut.

Olika ont

Av , , 1 kommentar 16

Jag har för andra gången detta år ringt tandläkaren helt frivilligt. Efter ett par dygn med tandvärk av och till nådde jag helt nya höjder i går kväll och i natt. I morse var jag till min minsta lillebror och lastade av en TV jag hämtat åt honom och fick order om att ringa tandläkaren genast. Punkt.

Jag lovar att jag aldrig tidigare i mitt liv suttit hemma i soffan och tittat på klockan varannan minut för att komma iväg. Jag har aldrig längtat så mycket efter att bli satt under bedövningsspruta. Ny rotfyllning.
Där rök julklappsbudgeten.
 
Men medan jag grät över min onda käke så slog ändå insikterna till med full kraft.
Vad har jag att gnälla över? En julklappsbudget i krasch? En övergående smärta?
Jag har mina barn friska och i livet.
Det var inte jag som skulle begrava mitt barn eller barnbarn idag.
 
När jag låg där i tandläkarstolen kunde jag inte tänka på något annat än alla Niclas anhöriga, släkt och vänner som just då satt i Hörnefors kyrka. En så fruktansvärt mycket tyngre dag framför sig än vad jag har med min fjantiga tandvärk.
En så tung framtid, som aldrig blir sig lik. Trots att man inte har något annat val än att leva vidare.
Jag tänker på Niclas familj idag och många dagar framöver.
Och jag ber er alla att tänka lite extra på alla dem som verkligen har något att gråta över idag.
 
 

Parkeringsfascisten

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag var ut och satte i motorvärmaren och konstaterade att dottern parkerat bilen rakt.Jag håller på att bli sinnessjuk. Det är helt klart. Långvarig påfrestning eller utmattning.

I somras var vi i Stockholm för att hälsa på äldsta dottern. Eftersom vi hade andras barn med oss som aldrig varit uppe i Kaknästornet ,bestämde vi oss för att ta en sightseeing där. Min man och jag har sett det där tornet väldigt många gånger så vi skickade upp barnen med hissen och satt själva kvar i bilen i regnet. Parkeringen var ödsligt tom. Det var bara vår vinröda Chrysler och en vit minibuss som stod där.
 
Efter fem minuter kom ett MMS från Julia. Det var en bild tagen uppifrån tornet, med vy över parkeringen och ( förstås) vår vinröda Chrysler.
Där stod: Snygg parkering pappa!
 
Storebror ser dig. Överallt. Makens parkering skulle kunna platsa i teoriboken som varnande exempel enligt parkeringsfascisten.

Trafikanten

Av , , Bli först att kommentera 15


Så här nöjd kan man vara över sin utomordentligt raka parkering. Nu får Julia parkera hur snett hon vill i fortsättningen.
 

Jag har haft några bloggfria dagar. Idag på utvecklingssamtalet påpekade mentorn lite försynt att hon funderat om jag hade blivit liggande i influensan. Närå, jag är på benen. Men vardagen går ju på som vanligt och ibland hinner man knappt andas. Nu andas jag i alla fall ut! Mellanbarnet har nämligen tagit körkort!

Eftersom vi har två äldre barn som gått igenom samma procedur trodde jag nog att det här skulle avlöpa ungefär på samma sätt. Lite övningskörning mellan varven, trafikskolans körlektioner och på sin höjd svara på någon fråga då och då. Så blev det INTE.
 
Sedan Julia började på allvar med sitt körkort i augusti så har hela vardagslivet invaderats av detta körkort. Dottern är pratglad i vanliga fall, men bakom ratten tror jag hon fick en extra dimension. Inte en operation vid ratten har passerat utan bedömning. Oavsett om det varit hon, jag eller någon annan som kört. Alla svängar, alla blinkningar, alla inbromsningar, alla omkörningar, alla parkeringar har kommenterats. Outtröttligt.
Varje gång hon parkerat har hon ställt sig några meter från bilen och antingen konstaterat att hon är värdelös på att parkera, eller att det var en fantastisk parkering.
 
Jag har fått en enorm uppdatering om nya ecokörningsreglerna, om senaste statistiken om olyckor i samband med droger, om nya vägskyltar. I kombination med den eviga frågan ”Kan vi övningsköra idag”. Det har varit säkerhetskontroller och besiktningar och som kronan på verket plockade jag fram Antons gamla leksaksbilar och ritade gatukorsningar på baksidan av julpapperet. Julias ”bil” var ett 1,5 volts Tudorbatteri och plast-Hulken fick tjänstgöra som mopedist i mina pedagogiska grepp.
 
När vi började se ljuset i slutet av tunneln svor jag dyrt och heligt att den dagen hon hade sitt körkort skulle jag ta mig en riktig bläcka och fira rejält. Nu när den äntligen är här gick luften ur mig. Dottern ska fira med glögg och pepparkakor. Jag tror jag firar med Leksand-Almtuna.
 
Och så njuter jag av tanken på att inte ha någon övningskörare de närmaste fyra månaderna.
I mars fyller Isa övningskörning. Då börjar vi om igen.

För tredje gången på kort tid drömmer jag…

Av , , 2 kommentarer 21

För tredje gången på kort tid drömmer jag att en manlig bekant har köpt en fem kilometer lång jul-ljusslinga som han håller på att vira in husen i sitt kvarter med. Den här killen äger några hyreshus där han hoppas hyresgästerna ska bli nöjda med julstämningen. Det intressanta är att det här är är absolut ingen man jag träffar dagligen och han är väldigt långt från den pyntande typen! Så varför hemsöker han mig på nätterna med den här gigantiska julslingan?? Nu har jag legat och vridit på mig i sängen sen fyra och funderat på varför jag har den där drömmen gång på gång och om jag borde sätta upp min tremeters slinga. Är det fullmåne igen?

Terroristen

Av , , 1 kommentar 20

 

Jag har en son vars hungersmekanismer verkar utlösas akut så snart vi inträder i Norrskenshallen. Igår åkte han skridskor på allmänhetens åkning och när jag hämtade honom ville han tillbaka dit för att spela fotboll. Eftersom han inte skulle hinna äta middag, så fick han med sig en matlåda att sleva i sig efter träningen.
”Och det blir inget gnäll om korv eller fika på hockeymatchen sen” sa jag bistert.
”Självklart inte” sa han.
 
Vi hann just så pass träffas i hallen innan han hade synpunkter på matlådans magra innehåll. Det skulle ha varit perfekt att komplettera med en varm korv tydligen. Jag sa nej.
I första periodpaus stod jag ute och pratade med två andra hockeymammor när sonen släntrade förbi och lade huvudet på sned.
”Mamma, kan jag få köpa en korv” försökte han.
Jag spände ögonen i honom.
”No chans in H” svarade jag
”H-E-L-L ” bokstaverade jag när han tydligen inte förstod att nej var nej.
 
Den andra hockeymamman vände sig mot mig.
”Vet du vad det är för skillnad mellan en hockeymamma och terroristgruppen al-Qaida” undrade hon.
”Nä” svarade jag.
”Man kan förhandla med al-Qaida”.
 
Lär dig det min son.