Efter en förmiddag i mycket makligt tempo åkte jag och väninnan till IKEA på eftermiddagen igår och där var det lite ösigare. Men har man varken man eller barn med sig som suckar och pustar så spelar det mindre roll. VI hade inte bråttom!Dessutom hade jag en mycket distinkt lista över vad som skulle inhandlas och det blev inga impulsköp.

Vilken energigivande gudstjänst! En jättebra predikan och skön musik. Extra glad blir jag av de sånger som mormor lärt mig,de som hon alltid sjöng vid spisen. Gå sion din konung att möta är en sån. Jag och min väninna tände ljus för alla vi tänker på. Det blev många ljus... Efteråt gick vi på kyrkobasaren och fyndade några julklappar innan vi gick till galleriet i Fullersta gård och tittade på konst och drack kaffe. En ganska händelserik morgon men ack så avkopplande.

Första advent i Huddinge kyrka. Här är man morgonpigga och börjar redan klockan tio.Novemberdiset har lättat och det var en skön söndagspromenad hit i försiktigt solljus. Prästen går runt och småpratar med alla och trumpetaren kör en liten trudelutt mellan varven. Jag känner mig glad och lugn och hoppas att de som förmodligen behöver syndernas förlåtelse efter nattens krogsväng får det i alla fall.

Halva familjen i Stockholm, men på tre olika adresser. Jag sitter med fötterna i högläge djupt ner i soffan hos min kompis medan barnen är utepå party lite överallt. Vi åkte strax efter sex i morse och fram till Härnösand fick jag utstå Julias musik i bilen. Från någon sorts depressiv lugn smörmusik fram till Lögdeå övergick de till Best of Disney. Jag som trodde min tid med Tummelisa,Svanprinsessan,Ringaren i Notre Dame och Skönheten och Odjuret var passerad för ett decennium sedan! Ingen verkade det minsta trött. I Härnösand var jag nära sammanbrott och krävde att få höra på nostalgikanalenRadio Guld i fem mil. Ett smart drag visade det sig.De somnade direkt och sov till Gävle! Själv är jag färdig för att sova NU. Vilket partylejon man är!

För omväxlings skull putsar jag inte fönster natten innan första advent. Jag är klar!

På söndag är det första advent och det här är en av få första advent jag inte kommer att vara hemma med familjen. Jag åker till Stockholm tidigt i morgon bitti med sju tonårstjejer som ska på konsert. Därför tjuvstartade jag adventspyntandet redan förra helgen. Jag slipper alltså att putsa fönster och styrka gardiner natten mot första advent som jag annars har gjort de senaste tio åren.

Då slog det mig också att det här är första julen med nya köket. Saker kan inte sitta där de suttit de senaste 20 åren. Det gjorde mig ingenting – tvärtom. Det kändes som att vara nyinflyttad men ändå inte. Dessutom såg våra gröna köksluckor verkligt juliga ut till allt det röda. Jag ser adventsstjärnan hela dagarna från min arbetsplats och det gör mig faktiskt bara glad i själen.

Jag har för andra gången detta år ringt tandläkaren helt frivilligt. Efter ett par dygn med tandvärk av och till nådde jag helt nya höjder i går kväll och i natt. I morse var jag till min minsta lillebror och lastade av en TV jag hämtat åt honom och fick order om att ringa tandläkaren genast. Punkt.

Jag var ut och satte i motorvärmaren och konstaterade att dottern parkerat bilen rakt.Jag håller på att bli sinnessjuk. Det är helt klart. Långvarig påfrestning eller utmattning.

Så här nöjd kan man vara över sin utomordentligt raka parkering. Nu får Julia parkera hur snett hon vill i fortsättningen.
 

Jag har haft några bloggfria dagar. Idag på utvecklingssamtalet påpekade mentorn lite försynt att hon funderat om jag hade blivit liggande i influensan. Närå, jag är på benen. Men vardagen går ju på som vanligt och ibland hinner man knappt andas. Nu andas jag i alla fall ut! Mellanbarnet har nämligen tagit körkort!

För tredje gången på kort tid drömmer jag att en manlig bekant har köpt en fem kilometer lång jul-ljusslinga som han håller på att vira in husen i sitt kvarter med. Den här killen äger några hyreshus där han hoppas hyresgästerna ska bli nöjda med julstämningen. Det intressanta är att det här är är absolut ingen man jag träffar dagligen och han är väldigt långt från den pyntande typen! Så varför hemsöker han mig på nätterna med den här gigantiska julslingan?? Nu har jag legat och vridit på mig i sängen sen fyra och funderat på varför jag har den där drömmen gång på gång och om jag borde sätta upp min tremeters slinga. Är det fullmåne igen?

 

Vi är lite dåliga på det här med att boka klipptider i den här familjen. För min del brukar det sluta med egenfrisering med nagelsaxen i panik när man ska någonstans och plötsligt tvingas se sig i spegeln för att upptäcka att man blivit katastrofalt långhårig. Sen får någon stackars frisör ordna till det där när det finns tid.

Jag konstaterar lite halvhjärtat att Leksand vann över Löven med 4-0.
I morgon eftermiddag ska jag se reprisen av matchen, så jag får se Jockes straffräddning på Jesse Schultz straff. Då kanske jag får veta vad exakt Schultz sa i slutsekunderna av matchen också. Något mindre lämpligt var det uppenbarligen eftersom han fick en tia.

Det gick bra för alla mina 90-talister på isen och det lovar gott för framtiden.
Det kan jag behöva efter den här dagen som gett mig anledning att fundera ganska mycket över en hel del som rör mitt liv. Tänk om man visste hur vissa dagar skulle utveckla sig. Då kanske man skulle välja att snabbspola förbi dem helt enkelt?

Vi fick ju ombesiktning på Chryslern och nu var den äntligen fixad och klar i onsdags. Medan min man var med min bror och skruvade satt jag försjunken i Leksand-AIK på TV.

Min man försöker kravla sig ur TV-soffan där han ser Luleå-Skellefteå. Han ska gå ner i källaren och ta en pingismatch med sonen i paus. När han reser sig upp låser sig ryggen sådär lagom, så han ojar sig lite.

Jag fick göra en akututryckning igår. Min syster ringde yrvaken från ambulansstationen i storstan och undrade om jag kunde avvara lite tid. Min systerson skulle nämligen på partaj och hon hade lovat att sy upp ett par vita arvegods-jeans. Det där hade hon förmodligen stoppat längst bak i hjärnan när hon som stressad fyrabarnsmamma åkte till jobbet för att vara borta några dygn. Långt från symaskiner och vita jeans

Jag träffade en bekant när jag var ute på samhället. En som har många synpunkter och som alltid skrattar lika gott åt upprörda nordmalingsbor och tycker att jag borde gå ännu hårdare åt makthavare och tjänstemän. 

”Vad har du skrivit för skit om Nordmaling nu då?” undrar han med ett brett leende.
”Ja, förmodligen något som någon känner sig träffad över eftersom vissa är så upprörda” svarar jag.
”Ja det är förfärligt att du drar upp kylskåpen igen, vilken häxa du är” säger han glatt.
”Kylskåpen? De ska ju bort! Är det också en negativ nyhet? Det skulle i och för sig inte förvåna mig, det finns säkert någon som har synpunkter på det också” suckar jag.
”Ja, det är klart det är negativt för Nordmaling. Var ska alla som hämtat gratis reservdelar från de där skåpen i tio år nu hämta reservdelar?”   säger han.
”Du förstår, nu kommer du att bli kommenterad på nätet som reportern som var negativ och satte P för fattiga nordmalingsbor, återvinnare, miljövänner och sånna” fortsätter han med ett ännu bredare leende innan han önskar trevlig helg.

Vi ska ut och handla denna lördag. Hela familjen. Det vill säga föräldrarna, Julia och Anton.

Anton: Är vi hemma före klockan 14.15?
Jag: Ja det tror jag. Hur så?
Anton: Jag måste passa min jordgubbsodling på Farmville på Facebook.
Jag: What?? Du menar inte att vi måste hem för att passa ett dataspel?
Anton: Typ 

Fredag den 13:e är över. Innan nedsläpp i Malmö satt 13-årigen i soffan och förebådade olycka.

Isa har avslutat sin prao i Haninge idag. Jag pratade nyss med en av hennes handledare som hade ställt frågan vad som var bäst med praon.
Att få jobba i ”skarpt läge” och publicera sina texter på hemsidan var det ena. Det andra var chokladautomaten på jobbet.

Tio minuter med snö och jag är redan less! Nu snöar det lapphandskar här. Ska man gå i ide?

Eller jag vet, jag kanske flyttar söderut? Till Malmö!
Nej visst ja...där har de ju också en massa snö ikväll. Ja åtminstone i sin gigantiska ishall där inte isen höll för en publikdragare som Leksand.

Nä, det är nog dags att dra täcket över huvudet och stanna där till april  och kvalserien, med ett kort uppvaknande för jul och eventuellt min födelsedag.

 

Det blir ny TV-kväll ikväll. Malmö-Leksand inför 13000 åskådare och så jag hemma vid TV:n då. Jag är helt säker på att jag kommer att hålla mig väldigt vaken.

Jag är djupt nere i träsket. Jag har ikväll sett ”Mammas pojkar”.  Ett helt avsnitt.

 

Häromkvällen var min man och jag plötsligt ensamma om TV:n en hel kväll. Och för ovanlighetens skull hade ingen av oss ett enda möte eller någon annan förpliktelse. Först tänkte vi se en film, vi skulle ju hinna två eftersom kvällen var lång och vi var klara för avkoppling redan halv sju.

Jag har tränat för kvalserien ikväll. Leksand-AIK fick upp mitt blodtryck till ungefär de nivåer det förväntas ligga på några  veckor i mars-april. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska överleva det ett år till.

Jag har haft en riktigt trist jobbdag där jag har tusen lösa trådar och inte kommer någon vart med en enda. Alla nyckelpersoner jag måste prata med tycks vara sjuka, bortresta eller i möte. Det är frustrerande när man har jobbat åtta timmar utan att det kommit fram en enda rad på papper. Däremot är mitt öra sönderskavt.
Å andra sidan har jag banat väg för morgondagen. En dag där allt måste klaffa för att tidschemat är så späckat.

Mina barn brukar anklaga mig för Leifing. Ni vet den där rörelsen där man går långsamt, utan stress. Och ja, jag avskyr att gå fort, om det inte är i rena tävlingssammanhang. Att gå fort innebär stress helt enkelt. Dessutom har jag minst en decimeter kortare ben än övriga familjemedlemmar.

Anton skulle kunna leva på nudlar. Jag lovar. Själv blir jag nästan illamående av lukten av de där snabbnudlarna.

Jag fick just senaste rapporten från Isa och hennes kompis  som gör sin prao som informatörhos utvecklingsledaren för drog- och brottsprevention i Haninge. De har varit på träff med justitieminister Beatrice Ask och intervjuat Stockholms länspolismästare Carin Götblad i eftermiddag. De hade fått en pärm med uppgifter att göra under veckan, så det är ingen risk för uttråkning i alla fall.
”De har verkligen typ satsat” sa Isa.

Jag knackade uppenbarligen inte tillräckligt hårt i träbordet. Eller för få gånger. Efter två lektioner kom sonen tillbaka hem från skolan med blanka ögon och sjönk ner under en filt i soffan. Huvudvärk, hostig, snorig. Där ligger han fortfarande. Med mössan på och med en hög servetter och en flaska nässpray som sällskap.

Det är en dyster och hängig duo vid bordet denna morgon. Vi hostar och nyser i kapp, öronen värker och huvudvärken har kopplat ett rejält grepp. Trötta är vi alltid på morgonen, men det här segheten är värre än normalt.

Det blev en rivstart på farsdag. Isa skulle med flyget till Stockholm i morse, så för att hon skulle hinna med både pappa och flyg så kördes alla upp i ottan. Åtminstone det som räknas till ottan i det här huset. Antons kompis Axel sov över här och såg närmast medvetslös ut när tågade in till maken.

Lillebror har varit på strålande humör hela dagen. Han och storebror ska ha TV-spelskväll tydligen. Det är som julafton för Anton som fortfarande lider av att brorsan flyttat. Petter kom just hem. Första frågan är "Var är mamma?". Naturligtvis vill han ha lite moderlig omvårdnad som middag eller tvätt eller matlådor kan man tänka.
Petter: ( han låter stressad) Var är mamma?
Anton: Hon se hockey i mitt rum
Petter: ( vrålar) Morsan! Vad står det i matchen??
Jag:5-2 till Leksand.
Petter: Bra, jag har satsat på dem, de gav sjukt bra odds, 2,40 gånger pengarna!

Det verkar som  att hans svärmor har pysslat om honom som en riktig moder så att jag kan syssla med andra sorters moderlig omvårdnad!

Jag har stängt in mig i mörkret i Antons rum med Isas dator för att se hockey. Jag erbjöd min man att göra mig sällskap men han påstod att det kändes ogästvänligt här inne. Däremot är det inget skönspel. sundsvall ville ställa in matchen mot Leksand för att halva laget var sjukt. Borde Leksand ha försökt med det också mot Mora?? Vi har elva spelare borta,varav sex på olika landslagsuppdrag. Tre ordinarie backar känns lite tunt mot Mora...men vad har man att välja på? Vi har i alla fall inte svininfluensa :)

Helgfriden har lägrat sig. För mig innebär det att jag inte har tusen tider att passa eller hundra saker som måste göras akut. Man och lillson är på ishallen och åker skridskor, till sonens stora förtjusning. Jag kommer ihåg det där själv från när jag var barn. Det var oftast extra skoj när morsan eller farsan var med och spelade.

Jag håller på att ladda upp inför morgondagens derby Mora-Leksand. Som uppvärmning har jag sett division 2-hockey mellan LN91 och SK Lejon ikväll. Det bästa jag har att säga om den matchen är att jag hoppas att resultattavlan i Mora ser ut precis som den i Norrskenshallen såg ut ikväll. Rejäl bortavinst med andra ord.

För övrigt är jag så glad att den här veckan är över och att vi inte har en enda tid att passa i morgon. Jag ska sova ett halvt dygn!
Men först - ett par Margaritas till.

Det är en särskilt bra känsla att klicka på ”sänd” och veta att just den knapptryckningen är den sista till redaktionen för dagen.

Det är över nu. Solen får skina ett helt år i Philadelphia om den vill. Yankees vann sin 27 titel i en alldeles fantastisk match, enligt han som kastade sig ner framför TV:n för att se nattens inspelning så snart han kom från jobbet. Tid och rum försvann. Det gjorde även matlagning och sånna detaljer.

Det snöar idag. Och vet ni varför? Därför att jag satte på mina vinterdäck på Chryslern igår kväll förstås. Eller jag och jag. Min stackars lillebror fick förbarma sig eftersom han som vanligt fick slita sitt långa hår över sin ohändiga, fattiga systers bil efter besiktningstvåorna.

Just när man tyckte man hade saker under kontroll, så upptäcker man att det har man inte alls.

Ingen fransyska vid kniven men desto mer fransyska i fryspåsen. Svägerskan och jag fyller upp vinterförrådet. Jag har inte gjort köttfärs av file'n och jag har inte gjort grillskivor av högrev. Jag medger att det tveklöst skulle kunna hända för jag saknar vissa styckningskunskaper. Å andra sidan fick jag höra historien om älgjägaren som malt ner åtta fileer till färs, så det verkar kunna hända även andra!

Dax igen. Nog för att Maria är trevlig men själva aktionen är inte kul...

Det regnar här. Däremot verkar det ha slutat regna i Philadephia. Ni har väl koll på vad det är för väder där? Inte? Det har jag.

Varulv igen tydligen. Någon sa att det är fullmåne igen och möjligen förklarar det varför jag ligger och snurrar i sängen sedan några timmar tillbaka. Dessutom har jag lite ont i en tand, sådär diffust som om det är på väg en huggtand ut. Det känns för tidigt att gå upp,men frågan är om det inte hade varit smartare än att ligga kvar och kolla om håret växer ut över bröstkorgen.

Den enes död den andres bröd. Systersonen fyller 15 år idag. Det firade min 15-åring med att ta sin första mopedtur, på allmän väg, till kalaset. Hon tillhör den lyckliga skara som fyller tidigt på året och därför klarade sig undan de nya mopedreglerna. Hon slipper ta mopedkort för dyra pengarför att få köra en gammal hederlig 30-moppe. Äntligen är den fixad och körbar! Det allra värsta är att de som nu fyller 15 och ska ta mopedkort kommer att få det svårt att ens ta sig in på de kurser som finns. kurserna är få och finns inte på alla trafikskolor och de som trots allt finns har varit fullbelagda. Syster har ringt runt som en tok och var i upplösningstillstånd över att man inte ska kunna få ta sitt efterlängtade moppekort. Till slut åkte honin med sonen på vinst och förlust och satte sig för att vänta när kursen började. Ett stackars influensaoffer (sjuk var vederbörande i alla fall) kunde inte komma så systersonen har nu fått sin kurs. Den enes.... och så vidare......

Jag var på Allhelgonagudstjänst i Missionskyrkan i Vännäs igår kväll. Där tänder man ljus för varje församlingsmedlem som avlidit sedan förra allhelgonahelgen. Alltså tände man ett ljus för min mormor som lämnade jordelivet 30 december i fjol.