Olika ont
Jag har för andra gången detta år ringt tandläkaren helt frivilligt. Efter ett par dygn med tandvärk av och till nådde jag helt nya höjder i går kväll och i natt. I morse var jag till min minsta lillebror och lastade av en TV jag hämtat åt honom och fick order om att ringa tandläkaren genast. Punkt.
Jag lovar att jag aldrig tidigare i mitt liv suttit hemma i soffan och tittat på klockan varannan minut för att komma iväg. Jag har aldrig längtat så mycket efter att bli satt under bedövningsspruta. Ny rotfyllning.
Där rök julklappsbudgeten.
Men medan jag grät över min onda käke så slog ändå insikterna till med full kraft.
Vad har jag att gnälla över? En julklappsbudget i krasch? En övergående smärta?
Jag har mina barn friska och i livet.
Det var inte jag som skulle begrava mitt barn eller barnbarn idag.
När jag låg där i tandläkarstolen kunde jag inte tänka på något annat än alla Niclas anhöriga, släkt och vänner som just då satt i Hörnefors kyrka. En så fruktansvärt mycket tyngre dag framför sig än vad jag har med min fjantiga tandvärk.
En så tung framtid, som aldrig blir sig lik. Trots att man inte har något annat val än att leva vidare.
Jag tänker på Niclas familj idag och många dagar framöver.
Och jag ber er alla att tänka lite extra på alla dem som verkligen har något att gråta över idag.
Senaste kommentarerna