Hål i huvudet

Av , , 3 kommentarer 11

Vi är lite dåliga på det här med att boka klipptider i den här familjen. För min del brukar det sluta med egenfrisering med nagelsaxen i panik när man ska någonstans och plötsligt tvingas se sig i spegeln för att upptäcka att man blivit katastrofalt långhårig. Sen får någon stackars frisör ordna till det där när det finns tid.

Min man däremot, han tycker att jag kan klippa honom med den där lilla fiffiga maskinen han har köpt. Jag brukar i det längsta dra mig för det, för jag vet hur det brukar sluta. Jag är helt värdelös på att klippa.
 
Det slutar alltid med att vi är osams dessutom. Då har jag som regel klippt honom i örat, skurit honom på halsen, råkat ställa in fel klipplängd och gjort som i förrgår. Ordnat ett hål i huvudet på honom.
 
Jag måste säga att jag var ovanligt nöjd med mitt verk när jag bara skulle putsa till längden lite där bak. ”Ställ ner den två hack” hade min man sagt. Hur svårt kan det vara?
Det var bara det att jag inte tog ner den två hack från längsta längd -jag tog den i botten och ställde upp den två hack. Så när jag fiffade till hans hår där på sidan så sa det bara vroooooom.
”Det där kändes väldigt kort” sa han direkt.
”Mmmmm” svarade jag bekymrat.
”Ser det hemskt ut” undrade han.
”Ja, fruktansvärt” svarade jag, ilsken över att jag hade åtagit mig det där trots att jag visste hur det skulle sluta.
”Men jag sa ju att …” började han och sedan bröt jag ihop.
”Du kan väl börja ha keps” försökte jag sedan jag insett att det knappast skulle gå att limma fast hår eller ens mörka till hårbotten med en tuschpenna.
 
Jag tröstade mig med att hans hår växer så det knakar och svor att ALDRIG mer klippa honom. Oavsett hur mycket han tjatar. Hans förskolebarn hade påpekat det lite försynt igår och vuxna hade undrat om han klippt sig själv.
Nu är det officiellt. Jag är den skyldige!
 
Igår ringde stordottern och meddelade att hon klippt sig.
Rakad på ena sidan huvudet och långt på andra, sa hon.
 Det lät värre än det var  nu när jag sett bilderna. Hon var faktiskt fin i det.
 
Så nu har vi två i familjen med lite ”hål i huvudet”. Och så jag då förstås, som har helt andra ”hål i huvudet” såhär i novemberdiset.

Straffat Löven

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag konstaterar lite halvhjärtat att Leksand vann över Löven med 4-0.
I morgon eftermiddag ska jag se reprisen av matchen, så jag får se Jockes straffräddning på Jesse Schultz straff. Då kanske jag får veta vad exakt Schultz sa i slutsekunderna av matchen också. Något mindre lämpligt var det uppenbarligen eftersom han fick en tia.

Det gick bra för alla mina 90-talister på isen och det lovar gott för framtiden.
Det kan jag behöva efter den här dagen som gett mig anledning att fundera ganska mycket över en hel del som rör mitt liv. Tänk om man visste hur vissa dagar skulle utveckla sig. Då kanske man skulle välja att snabbspola förbi dem helt enkelt?

 
 

Svensk bilprovning

Av , , Bli först att kommentera 18

Vi fick ju ombesiktning på Chryslern och nu var den äntligen fixad och klar i onsdags. Medan min man var med min bror och skruvade satt jag försjunken i Leksand-AIK på TV.

Det där med att boka ombesiktningstid föll därför bort tills jag såg i min telefonkalender att jag måste besikta bilen senast fredag den här veckan.
Sen har det fallit bort flera gånger. Jag har väl helt enkelt tyckt att det var lååååångt till fredag 20 november.
 
Men i söndags kväll påminde min man mig om att jag borde boka en tid så jag gick in på det fantastiska nätet för att göra det. Där upptäckte jag att jag
a)      antingen inte ville boka besiktning fredag 13:e (det fattar väl vem som helst)
b)      kanske blivit ”vardagsdement”
c)      har så knubbiga fingrar att jag slant på telefonknappen när jag klickade i 20:e i kalendern.
Vi hade nämligen körförbud på bilen sedan i fredags.
Fredag den 13e. Hur kan de lägga ett körförbud från den dagen? Det måste vara ett dåligt tecken.
 
Jag hade alltså kört olovligt i två dagar, några vändor till ishallen, lyckligt ovetande.
Jag får verkligen panik av sånt, även om jag vet att bilen är i bra skick och att det där egentligen är en formalitet. Därför blev det en ny akututryckning igår morse och besiktning i Umeå. Jag var stressad men åtminstone segerviss eftersom till och med ”bra-att-veta-bromskivorna” var bytta.
 
På besiktningen var det lugnt. Rena julefriden. Jag hann inte ens ur bilen för att anmäla mig på den där knappmaskinen innan farbrorn stod och vinkade in mig i lastbilshallen.
Där inne tog det bara minuter. Den längsta tiden användes till att ta betalt, skriva ut kvitto, besiktningsprotokoll och informera mig om att de inte höjt taxan på sex år. Jag var på väg från besiktningen fem minuter innan min tid ens hade börjat.
 
På pluslistan står att Julia fick övningsköra dit och hem, jag hann hämta Petter på universitet och skjutsa hem honom, jag shoppade lite julpynt till svärdottern ( och kanske slank det ner någon liiiiten grej till mig) och jag hann till och med köpa ett par julklappar.
Dessutom var jag effektiv och skrev VK-text på datorn i bilen, med regnet strilade utanför, medan jag åt medhavd lunch.  Och jag hann hem med god marginal för att ta itu med kommunstyrelsen som drog ut på tiden igår.
 
Ibland är det bra med akututryckningar. De kan tvinga en till struktur man inte hade tänkt sig den dagen. Och sen kan man vara glad öch nöjd med vad man åstadkommit alternativt gnälla över att dagen inte blev vad man tänkt sig.

FML-sjukan

Av , , Bli först att kommentera 15

Min man försöker kravla sig ur TV-soffan där han ser Luleå-Skellefteå. Han ska gå ner i källaren och ta en pingismatch med sonen i paus. När han reser sig upp låser sig ryggen sådär lagom, så han ojar sig lite.

Anton: Vad är det?
Maken: Jag har ont!
Anton: Är det sitta-för-länge-sjukan??
Maken: Nej, det är ”livet suger”- sjukan!
Anton: Jaha
Maken: FML-sjukan! ( förkortning för Fuck my life )
Anton: Ja, bara du kan spela så.
 
Sen skuttar sonen glatt ner till pingisbordet medan pappa haltar iväg som en halvlam.
Hur det gick i den matchen vet jag inte, men nu är vi i slutet av hockeymatchen och Luleå kvitterade just. DET gick inte att undgå.
Jag tror att detta gav ytterligare symptom på just FML-sjukan.

Home-service

Av , , 2 kommentarer 25

Jag fick göra en akututryckning igår. Min syster ringde yrvaken från ambulansstationen i storstan och undrade om jag kunde avvara lite tid. Min systerson skulle nämligen på partaj och hon hade lovat att sy upp ett par vita arvegods-jeans. Det där hade hon förmodligen stoppat längst bak i hjärnan när hon som stressad fyrabarnsmamma åkte till jobbet för att vara borta några dygn. Långt från symaskiner och vita jeans

Nu var hon nyväckt klockan tre denna lördag eftermiddag av sin son, som undrade hur det hade gått med byxorna. Tja, det hade ju inte gått alls och hon fick vackert förklara för sonen att det var kört.
 
Men det tänkte inte sonen godta.
”Kan du inte ringa Mojja? Hon kan sy och hon har ju TVÅ timmar på sig” förklarade han.
Så min syster ringde. Jag stoppade in symaskinen i bilen och åkte hem till systerson som stod beredd med jeansen i handen på köksgolvet. Anton följde med som hantlangare eller var det sällskap?
Jag kände mig lite som någon ur ”Arga snickaren” , ”Roomsevice” eller ”Nannyakuten” när jag störtade in i syrrans hus med min ”verktygslåda” i ena handen och stod öga mot öga med min förvånade svåger som just blivit informerad av sin son att han väntade besök.
Det kanske är en helt ny programidé? Tänk er inledningen, helst med Helge Skogs berättarröst.
 
Det här är Måns Eriksson. Han ska på fest på lördag. Han har plötsligt upptäckt att kläderna han tänkte ha inte är klara. Vad ska han göra nu?
Måns ringer kanal X:s akutnummer och ber om hjälp. Ska Mojja hinna dit i tid för att han ska kunna ha sina vita jeans på festen?
 
Well. Vi provade, mätte, klippte, nålade, sydde och provade igen. Och så andra benet samma sak.
Han var galant klar till partajet med röd skjorta, nitbälte och allt. Kanske fick syrran en stunds extra och definitivt välbehövlig sömn också.
Mig gick det ingen nöd på. Jag åt en halv middag med svågern och pratade lite hockey innan Anton var tvungen att åka hem och mjölka kon.
 
Redo för party. Rock´n roll pals!

Häxan i Nordmaling

Av , , 2 kommentarer 23

Jag träffade en bekant när jag var ute på samhället. En som har många synpunkter och som alltid skrattar lika gott åt upprörda nordmalingsbor och tycker att jag borde gå ännu hårdare åt makthavare och tjänstemän. 

”Vad har du skrivit för skit om Nordmaling nu då?” undrar han med ett brett leende.
”Ja, förmodligen något som någon känner sig träffad över eftersom vissa är så upprörda” svarar jag.
”Ja det är förfärligt att du drar upp kylskåpen igen, vilken häxa du är” säger han glatt.
”Kylskåpen? De ska ju bort! Är det också en negativ nyhet? Det skulle i och för sig inte förvåna mig, det finns säkert någon som har synpunkter på det också” suckar jag.
”Ja, det är klart det är negativt för Nordmaling. Var ska alla som hämtat gratis reservdelar från de där skåpen i tio år nu hämta reservdelar?”   säger han.
”Du förstår, nu kommer du att bli kommenterad på nätet som reportern som var negativ och satte P för fattiga nordmalingsbor, återvinnare, miljövänner och sånna” fortsätter han med ett ännu bredare leende innan han önskar trevlig helg.

 
Tänk att man aldrig har tänkt på hur bra det har varit med den där kylskåpssamlingen.
 

Jordgubbsentreprenören

Av , , 2 kommentarer 25

Vi ska ut och handla denna lördag. Hela familjen. Det vill säga föräldrarna, Julia och Anton.

Anton: Är vi hemma före klockan 14.15?
Jag: Ja det tror jag. Hur så?
Anton: Jag måste passa min jordgubbsodling på Farmville på Facebook.
Jag: What?? Du menar inte att vi måste hem för att passa ett dataspel?
Anton: Typ 

Två timmar senare
Anton: Nu är det en kvart kvar tills vi måste vara hemma.
Julia: För att du ska vattna dina jordgubbar??
Anton: Näää!
Julia: Varför måste vi vara hemma då?
Anton: Jag ska plocka dem. Och sälja.
 
En kvart senare är vi hemma och jordgubbarna är tydligen skördade.
Anton: Nu behöver jag bara ha koll halv sju.
Jag: Men hur ska det gå när du ska till skolan på måndag?
Anton: Då odlar jag sånt som det tar en hel dag för att växa upp.
Jag: Det låter inte sunt.
Anton: Nu har jag köpt en ko som måste passas lite tätare. Vi är väl hemma tre i morgon?
Jag: Har inte du hockeymatch?
Anton: Visst ja! Åhhhh! Mamma kan inte du ta med dig din dator till ishallen.
Jag: Aldrig.
Anton: Du behöver bara klicka på kon EN gång.
 
Kommer ni ihåg hur man förfärades av de där elektroniska tamagucchi-djuren?
Det är rena barnleken i jämförelse.

Leksand Fredag den 13e

Av , , Bli först att kommentera 7

Fredag den 13:e är över. Innan nedsläpp i Malmö satt 13-årigen i soffan och förebådade olycka.

”Mamma, Leksand kommer att förlora ikväll, det är en otursdag”.
”Ja, fast hur går det då för alla Malmöfans? Då har ju inte de otur” påpekade maken.
”Vilka har mest fans då?” undrade sonen.
”Leksand” svarade jag utan att blinka.
”Okej, då blir det ju Leksand som förlorar. De är flest med otur” sa sonen innan han gick för att se Idol istället.
 
Han fick rätt.
Jag konstaterar att Fredag 13:e gav vissa fingervisningar vad gäller just otursdiskussionen.
Leksand: Fyra stolpträffar – stolpe ut.
Malmö: En stolpträff – stolpe in.
 
För övrigt stod Malmö upp bra och med den sympatiske tränaren och exleksingarna i laget är det svårt att avsky det där laget längre. Vi spar det till kvalserien.

Topp och botten

Av , , 1 kommentar 17

Isa har avslutat sin prao i Haninge idag. Jag pratade nyss med en av hennes handledare som hade ställt frågan vad som var bäst med praon.
Att få jobba i ”skarpt läge” och publicera sina texter på hemsidan var det ena. Det andra var chokladautomaten på jobbet.

Jag undrar vad jag själv skulle svara? Jag har ju ingen chokladautomat.
Jag vet i alla fall att det som defintivt inte är bra med jobbet är att bli utskälld, men det tillhör tyvärr vardagen i mitt jobb. När folk gör det i mailform är det ganska enkelt att bemöta angrepp, de skriver ofta av sig i affekt. 
Fast bemöta kan ibland vara svårt. Ofta rör sig kritiken mer om personangrepp och tyckanden än om att påpeka sakfel. Och hur ska man bemöta personangrepp utan faktabakgrund? ”
"Du tycker jag är dum i huvudet, men det är jag inte alls”
Det funkar liksom inte.
 
Men jag tror jag måste ta en ny uppläxning av en del politiker och för all del även andra nordmalingsbor. Mitt uppdrag är fortfarande INTE att vara ambassadör för Nordmaling, även om jag mer än gärna skriver om det positiva som händer här.
Det är bara det att folk har en benägenhet att glömma det positiva.
 
Det kanske är som min man säger. Att man borde vända på frågan.
Varje gång någon gnäller att det bara skrivs skit så ska man fråga vilka nyheter de själva diskuterar.
Pratar man mest om läraren som spände fast eleven på en stol?
Eller pratar man om Hörnsjö friskola som anställt en kock för att ge eleverna bra mat? 
Två nyheter som fick lika stor plats. Hörnsjö dessutom med bild. 
Vilken av dem har diskuterats mest?
 
Häromdagen fick jag ett mail. Där stod bland annat detta.
” Du och Vk är snabb på att skriva "skit" om Nordmaling. Det är vad nordmalingsborna säger år efter år. Läs dagens artikel och flera andra tidigare – med ögon, som om Du vore en neutral person, som kanske tycker att Nordmaling är en intressant plats att flytta till, pga Botniabanan”
 
Jag har sagt det förr och säger det igen. Det vore en katastrof om jag började skriva artiklar för att få folk att flytta till Nordmaling istället för att granska den kommunala verksamheten.
Det är som att socialstyrelsen skulle låta bli att utreda anmälningar som kommer in och istället titta på alla lyckade fall där läkarna har gjort bra operationer.
Eller att polisen lät bli att jaga rattfyllerister och istället lade resurserna på att stoppa folk för att berätta hur lugnt och nyktert de kör.
Javisst, jag överdriver. Men medge att situationen blir lite märklig.
 
Vissa dagar längtar jag mer än andra efter att göra sånna HÄR trevliga jobb som dottern och henns kompis har gjort i Stockholm. Jag gillade särskilt snabbfrågorna.

Snöhelvetet

Av , , 1 kommentar 7

Från mobilen

Tio minuter med snö och jag är redan less! Nu snöar det lapphandskar här. Ska man gå i ide?

Eller jag vet, jag kanske flyttar söderut? Till Malmö!
Nej visst ja…där har de ju också en massa snö ikväll. Ja åtminstone i sin gigantiska ishall där inte isen höll för en publikdragare som Leksand.

Nä, det är nog dags att dra täcket över huvudet och stanna där till april  och kvalserien, med ett kort uppvaknande för jul och eventuellt min födelsedag.