Drömmar och mardrömmar

Jag sov djupt drömmande när mina barn tågade in i morse med fika på säng. Min man började redan klockan sex i morse, så han hade gjort mackor och förberett födelsedagsfikat.

Jag drömde att jag låg och väntade på att de skulle komma någon gång och att jag till slut gick ner till köket. Där satt Anton i godan ro och drack choklad och de övriga barnen hade ätit upp smörgåsarna framför TV:n och helt förbisett det faktum att mamma fyllde år. När jag tittade på klockan var den fem i nio och innebandyn skulle börja nio. Jag vrålade åt dem och ingen tycktes höra vad jag sa.

Mitt i vrålet väcktes jag som sagt av fyra sjungande barn och frukostbricka. Sen kom nästa mardröm. Allt gick enligt planerna tills vi rundade skolan och chryslern bara dog. En gång. Två gånger. Tre gånger. I panik fick jag ringa Toms räddande pappa som kom i ilfart, plockade upp mina barn och hämtade ett extrabarn som vi lovat skjuts och körde der dem till innebandyturneringen i rasande fart.
Sen kom han tillbaka och plockade upp mig och storsonen.
Julia fick hoppa av och springa till bussen.

Själv svor jag ljudligt över att man aldrig kan lita på den där skitbilen och lovade mig själv än en gång att jag ska investera i en urgammal volvo som bara går och går och går.
Det blev lite rivstart på födelsedagen med andra ord, men nu går båda bilarna och lugnet har lägrat sig. Nu ska jag fira.