Jag och mina bil-jvlar

Jodå smågrabbarna gick ut och skottade fram bilen. Jag kulle bara till fotvården och sen skulle jag köra dem till ishallen. Tror ni bilen startade? Trots en dryg timme med motorvärmare i och bara några minusgrader? Naturligtvis inte. Chryslern är vid det här laget immun mot mina svordomar.

Så nu fick jag gräva fram ytterligare en översnöad bil, Volvon utan motorvärmare,  så att jag hackande kom iväg fem minuter för sent. Som kronan på verket la ena vindrutetorkaren av och stannade i ett läge mitt på rutan, vilket gjorde att den andra krokade fast i den innan jag hann blinka och det torkarbladet gick i tusen bitar. Ny svada när jag nitade in och plockade bitar från gatan. Det var inte min bildag helt enkelt.
 
Jag stormade in på mottagningen , rödblommig med en puls som inte gick av för hackor.
Jag fick mina nageltrångstår misshandl….jag menar behandlade. Det var inte långt borta med nya varbildningar.
Sen åkte jag hem och skottade resten av infarten i ren ilska, som en furie. Lagom till jag ställde bort snösläden kom plogbilen. Det var bara att börja om med plogkanten.
 
Sen dess har jag lyckats få igång båda bilarna och garageinfarten är relativt skottad.
Jag har jobbat klart och julgranen är klädd. Nu ska vi lägga sista handen vid pepparkakshuset och sen ska vi dricka glögg. Och jag ska glömma allt vad bilar och snö heter!

2 kommentarer

  1. AnnikaE

    Jag hoppas att du unnade dig nå’t starkt &varmt som kan ta ner blodtrycket och förtränga bilskrällen tills nästa dag. Själv har jag träningsvärk i armarna efter skrället till snöslunga motvilligt gått med på att utföra dagsverke i uppförslut och l å n g infart från grind. När jag var klar började snöfallet igen. Men sparkföre Det har jag här i Trånkan också!! <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.