The return of Rundvik! På väg in mot Umeå för en ny heldag.Nu laddar vi för fullt med The Hives Mando Diao och hockeyintro. Anton sa nyss till storebror Petter (som hänger med som vanligt) att han blir nervös av att höra hockeyintrot...Bra,svarade Petter"Man ska vara nervös innan match" Så sant så sant

Min man brukar anklaga mig för min tidsoptimism. Jag konstaterar att vi är två likadana i familjen. Vi har just fogat färdigt kökskaklet och klokcan har passerat två. Planen efter en heldag på fotbollsplanerna var att äta middag, foga kakel, ta ett fotbad och se en bra film.
Det känns inte riktigt som att jag är sugen på ett fotbad när klockan är över två. Filmen hoppar jag nog också. Jag fattar bara inte hur jag kunde tro att vi skulle hinna allt det där.Eller jag och jag....vi!

Vilken tur man har sovmorgon i morgon. Fotbollsbilen avgår 8.10.

Cirkus IFK Rundvik är i stan..Vi har just slagit upp vårt läger vid umeå lagun. De här 13-åringarna är glada och pigga men inte alltid så strukturerade. Första matchen är avklarad.3-0-vinst mot Sandåkern och nu blir det sårtvätt,plåstring och bad fram till 15.20 när vi ska se småttingkusinerna göra debut i fotbollsfestivalen. Det här är semester för oss!

Okristligt tidigt!Anton påstår att han inte är så trött som han trodde han skulle vara...hur trött hade han då tänkt sig undrar jag? Nåja,vi är strax på gång ut till bilen.

 

Dåliga förlorare har vi gott om i familjen.Kortspel hör till sommarlovet i stugan.Idag spelar man tydligen med "Skellefteåregler" eftersom min man vinner över Sofia och kusin Karolina.Det diskuteras friskt iaf.

Min snusardotter är hemma från Stockholm och handlar billigt snus i Gräsmyr. Hon är fascinerad över den estetiska uppläggningen i dosan."Tror du de får betalt för att sitta och lägga till dem sådär?" Ultimat sommarjobb?

Mina barn är besatta av FML-en internetsida med dråpliga stories. Fuck My Life. De älskade denna reg-skylt .

 

Vi pratade livkriser igår, jag och mina bröder. Om säkra tecken på att man har dem även om man inte noterar dem själv. En av mina riktiga krisinsikter är att man inte funkar som förr i en del avseenden.
Jag trivs utmärkt med att närma mig 50 mentalt, man jag trivs inte alls med att jag inte riktigt har samma driv som förr.

Fyra timmars sömn klarade man sig fint med fram till typ 43 i alla fall. Nu är jag som ett lakan efter en alldeles för kort natt. Men nöden har ingen lag. Dottern åker på konfirmationsläger idag, så det var bara att ställa klockan och masa sig upp. Nu bär det av till Norrbyskär och två förhoppningsvis soliga veckor för henne.

Jag och två av mina småbröder med familjer har käkat middag här ikväll. Som vanligt är det efter midnatt som de verkligt intressanta diskussionerna kommer igång.
Och inte helt otippat fastnar vi i  vår gemensamma barndom, som vi på senare år har upptäckt inte alls överensstämmer med de andras känsla av hur den var. Trots att vi är uppvuxna i samma familj under mer eller mindre samma tidpunkt.

Det är rätt intressant att som vuxen höra hur ens syskon uppfattade situationer som man själv har en helt annan åsikit om. Om hur vi har blivit så olika trots att vi borde ha fostrats ungefär lika. Varför några av oss vill omge oss med vräkiga motorbåtar, snabba bilar eller gigantiska stereoanläggningar, medan andra av oss är i princip totalt ointresserade av materialistiska ting och snöar in på världsproblem och filosofiska resonemang istället.

Det bästa med syskon är att man kan hålla ihop mot omvärlden och försäkra att vilken dålig egenskap som än diskuteras,  så är det inget släktdrag.
Och en sak har vi i alla fall gemensamt - vi har alla haft det värre än våra syskon!

Lillebror med familj bor som bekant här en sådär två-tre veckor varje sommar och ett par veckor varje jul. Det innebär att han har en del självpåtagna uppgifter. Han slipar mina knivar varje halvår till exempel, för han kan inte lagar att mat med mina slöa påstår han. 

Vi satt och slötittade på en film där en man rakade sig på bröstet vilket fick Anton att fundera.

”Bygg ett vinställ av din gamla säng”. Ingvar Kamprad borde ge oss diplom. Inte nog med att vi har monterat ALLA IKEA-skåp. Min händige man har dessutom byggt ett något smalare själv, utifrån IKEA-modellen. Gjort av dotterns gamla säng som var väldigt lik Faktum skåpstomme i skivan. Man kan säga att vi ligger i framkant i produktutvecklingen. Att göra ett vinställ av sängen borde väl Kamprad gilla?

Min man har kommit hem från Skellefteå. Som jag har saknat honom! Det har varit väldigt tomt och tyst utan honom.

                Nya Piratpartiet? Eller bara det gamla vanligta rövarbandet?

På Nordmalings marknad hade oppositionsrådet Ulla-Maj Andersson och kommunalrådet Ingemar Sandström klätt ut sig till pirater. Jag gillar tilltaget. Det blev ju ett bra samtalsämne över hela länet, så då måste de ju ha lyckats.

 

Tinika och Julia på sailorfest i Hörnefors med lakansvävsmössorna

Julia är besatt av sjömän. Ja eller sailors som de kallas i dagligt tal här hemma. Det är så fiiiiiint med alla sjömanskostymer plötsligt. Alltså var hon väldigt peppad när hon skulle på Sailor-fest i lördags. Det innebar som vanligt att mamma skulle plocka fram sin kreativa sida och ”hjälpa till” med någon sorts kostym. I utbyte mot att hon vattnade, packade ur lådor och fyllde tomma IKEA-kartonger på släpvagnen, sydde jag en marinblå plisserad kjol och ett par matrosmössor. Tid mot tid. Ej förhandlingsbart. Så fort hon slog sig ner i soffan stannade symaskinen. Mycket effektivt måste jag tillstå.

Det låg en gammal låda med kärleksbrev i min mans gamla pojkrum i Skellefteå. Brev som jag uppenbarligen skrivit i något ej tillräkneligt tillstånd och som mina barn nu fick tag i när vi var där i helgen.

Mitt bland pirater och annat på marknaden träffade jag en bloggläsare.

 

 

Idag är det ett år sedan läkarna stängde av alla livsuppehållande åtgärder för en av mina allra bästa vänner. Då hade hans hjärna, helt utan förvarning, varit i praktiken utslagen i nästan ett par dygn. Sällan har väl ordet "Eftertanke" varit mer passande än idag.
För det är precis vad jag ägnat dagen åt -eftertanke. Tankar på det som kom efter för Anders. Tankar på det som kommer efter för mig. Och tankar efter allt som händer när man minst anar det.

Som avslutning på kvällen har vi ätit surströmming hos min bästis Inger som är "hemvändare" från huvudstaden. Mycket trevligt och mycket snaps.
Jag tror att någon däruppe i sin himmel skulle ha tyckt att det var ett bra sätt att avsluta just den här dagen. Att ta vara på livet en vanlig måndagkväll.

 

Vi har fått nya möjligheter att fixa våra bloggar personliga och snygga. Ingen ska inbilla mig att det inte tar tid. Så nu är frågan – ska jag roa mig med att pimpa till bloggen eller ska jag se till att vi kan laga mat i köket inom en snar framtid?

Efter en slitdag rent jobbmässigt som inleddes med en brand och sen ett gäng översvämningar, skulle jag hem och bygga kök. Efter mycket funderande insåg vi att vi inte hade ett rejält plattjärn, vilket var vad som behövdes för att kunna fortsätta.
Det gick ganska snabbt att kapitulera kan jag säga.
Jag såg fram emot en film i TV-soffan.

Lagom till det hade min TV-soffa ockuperats av ett gäng äldre tonåringar som skulle se Svanprinsessan! Man upphör aldrig att förvånas.

Well, jag gick och la mig istället och försökte värma mina frusna leder. Hela natten har jag drömt en massa konstiga drömmar om köksrenoveringar. Jag håller definitivt på att bli galen.

Bruksanvisningen på nya kylen var ungefär lika tjock som Svea rikes lag. Det är nog som min man sa. En amerikaniserad version där man måste förutse alla möjliga och omöjliga händelser för att inte kunna bli stämd om något märkligt händer.

Observera. Vi får inte ha levande djur i kylen. Vi får inte ha brinnande stearinljus där heller. Jag förstår nästan inte hur jag ska kunna låta bli just de två sakerna. För att inte tala om alla andra saker man inte får ha i sin kyl.

För övrigt ska man vara pigg, utvilad och på gott humör om man ska montera ett jalusiskåp från IKEA. 53 punkters beskrivning. Med goda möjligheter att vända precis alla delar fel minst en gång. Men nu sitter det där, efter många timmars svordomar från min man.
Observera att vi fortfarande håller ihop äktenskapet trots fem dagars köksbygge av IKEA-kök. Det är som att ha en relationskurs så här på sommaren!

Ja det är ungefär det enda vi gör. Det går sakta framåt och jag är inte särskilt tålmodig.
Vi gav i alla fall upp nu för idag. Huvudena börjar vara rätt så trötta och när man måste tänka till innan man skruvar, så tog vi det säkra före det osäkra och gjorde kväll.
Tro det eller ej, men vi har bara rykt ihop två gånger idag. Ni anar inte vilka pressade förhållanden man lever under när man ska samarbeta med skruvning av ett IKEA-kök!
Min man medgav att jag är den mest logiska av oss två. Jag önskar jag hade fått det skriftligt.

Nu har vi i alla fall två kylskåp. Ett nytt tomt på plats och ett gammalt fyllt med mat, som står på köksgolvet. Lagom till att man har dubbla kylmöjligheter blev det plötsligt kallt ute.
Det är väl lagen om alltings jävlighet?

Idag har jag legat med en gummiduk över halva ansiktet, käken fastlåst med metalltrådar och byglar, med en intensiv ilande smärta mellan varven, ett tillstånd som jag försökte inbilla mig kändes ont-skönt. Sådär som min personliga tränare säger att det ska kännas när man stretchar.
I brist på annat att tänka på där i tandläkarstolen konstaterade jag än en gång att jag aldrig kommer att njuta av varken smärta, gummi eller att bli fastspänd!

När jag väl klev ut därifrån blev jag nästan euforisk över att bara behöva betala 2500 spänn.
Jag tror jag håller på att få värmeslag.

Min yngste son är en framtida Michael Bindefeldt. Han är en riktig partyfixare som gärna skulle se att livet vore en fest hela tiden.
Häromdagen skulle han och kusinen klippa gräset. Kusinen blev snabbt törstig och sonen skickades in för att hämta något svalkande. Vatten i vanligt dricksglas hade väl varit lämpligt?

Men inte. När jag passerade altanen såg jag drinkarna med is, drinkpinnar, sugrör och allt. Thats my boy.

För övrigt ska jag inte klaga på värmen. Jag konstaterar bara att det är lite för varmt för att bygga kök, men nöden har ingen lag. Ena halvan är utriven, elen är dragen och idag börjar vi bygga. Sen tar vi diskbänks- och spishalvan när den här är klar. En dag i taget.