När jag vaknade i morse kändes det som att jag varit på århundradets party och dansat röven av mig igår. Nu är mitt liv inte så glamouröst. Jag tror den allmänna stelheten och huvudvärken beror på lite sömn och baxande, trixande och bärande av bokhyllor, sängar och skåp från ladugårdsutrymmen som inte varit rörda på många år. Stora kliv över gödselrännor och vådliga steg i kolmörker sedan jag lyckats kortsluta en kontakt mitt i det kritiska läget längst in i gamla kätten.

MMS till mormor: Medan min flickvän är och roar sig på krogen har vi fixat i lägenheten. Farsan har byggt klart sängen av din gamla bokhylla och gammelmormors resårmadrass. Morsan ser sjukt trött ut efter dagens flyttkörningar, och jag är imponerad över hur snabb hon är på att handdiska! Själv är jag rånöjd för alla grejer jag fick av dig. Nu åker vi till Nordmaling och sover. Sov gott! Hälsningar Flytt-Barnbarnet.

Min son är en noisemaker. En ljudmaskin. Den här morgonen sjunger han hela tiden. Det är inte tyst en sekund. Fast det verkar inte bekymra honom det minsta.Knappt ens hans storasyster som själv kan hålla låda oavbrutet.

Julia: Anton, du är som en jukebox.
Anton: Jag vet.
Julia: Du låter hela tiden.
Anton: Jag vet! Vad vill du höra för låt?

Exklusivt föräldramöte i klass 7b. Precis som jag minns det från senast vi hade Lena och A-M som mentorer. Lite suddigt blev bilden ju men hallå....vad ska man göra när man måste tjuvfota med mobilen?De är ju numera förbjudna i klassrummen på Artediskolan och man vill ju försöka se ut som en bra förebild! Inga barn var dock närarande vill jag tillägga.

Simhallen har öppnat igen efter sommaren och jag tänkte gå och simma i eftermiddag. Så jag gick in på Nordmalings kommuns hemsida för att kolla öppettider och vad terminskorten kostar i år.
Öppettiderna på tisdag såg ut att vara klickbara på hemsidan. Vad kul, tänkte jag, de kanske har någon ny skojig aktivitet där då. Och nog fick jag mig ett gapskratt alltid.
För när jag för musen över raden och den lilla klickhanden uppenbarar sig så dyker där upp en ny flik.
 ”Avfall och återvinning” står det.

Den flexibla kvinnan kan naturligtvis jobba från sin barbara dator även på stormarknadens parkering, medan tonårsdöttrarna går sin shoppingrunda.Fast allt som oftast undrar jag hur nyttig den är den där flexibiliteten? Nog hade det varit nog så skönt att bara sitta och titta på bilarna istället.

Sonen och tjejen har fått en liten lägenhet som de håller på att flytta in i.22 kvadrat innebär att man ska vara väldigt nykär för att inte ta kål på varandra.Man kan se det som ett äktenskapstest! Här sitter svärfar och inser hur mycket jobb vi ska lägga ner här.Och vi blir varsin unge fattigare...eller en rikare eller hur man nu ser det!

Jag läser i Amelia om den nya trenden – sluta städa hemma. Sedär, jag har alltid haft känslan av att jag är före min tid och att förr eller senare måste världen inse det. Trebarnsmamman Lotta Sjöberg har startat ett städuppror med en grupp på Facebook där man kan lägga upp bilder från sitt eget stökiga hem för att stötta andra i sin strävan att våga ha det sådär. Gratis terapi.

• Har du ett avstannat renoveringsprojekt? Låt det vara till du får lust att fortsätta. Njut av att alla förstår att det är rörigt att renovera.
  Anmärkning: DEN fördelen har jag redan insett! Det är därför mitt undermedvetna nu startar renoveringsprojekt överallt.

• Bjud hem gäster utan att städa. Öva gradvis. Börja med närmaste vännerna och avsluta med svärmor.
  Anmärkning: Om man mitt under brinnande hockeysäsong lyckas bjuda hit sonens svärföräldrar på ett första besök och tvingar dem att äta hämtpizza sittande på julpyntskartonger, har man väl hunnit ganska långt? 

• Sänk ambitionsnivån. Tvätta bara de fönster du tittar ut genom.
  Anmärkning. Jag har funderat på råglas i hela huset. Det blev fint i badrummet. Alternativet är att ha så många saker att man inte ser ut i alla fall.

• Utmana din fåfänga. Sätt upp barnens obegripliga pyssel bredvid fintavlan i vardagsrummet.
  Anmärkning: Äger jag några andra tavlor än barnens alster??

• När du ska städa – prioritera. Tänk efter vad du prioriterar bort just då och känn efter om det är värt det.
  Anmärkning: Jag är rädd för att jag har det där tänket inprogrammerat redan. Alternativet att börja städa nästa gång jag har tandläkarbesök känns dock lockande.

Plötsligt avlöser den ena drunkningsolyckan den andra känns det som. Igår var jag ute och jobbade när hemvärnet sökte den försvunne långfärdspaddlaren, idag var det nytt pådrag vid Kylören och jag hann tänka på de två utländska  kajakpaddlare jag träffade igår som skulle ge sig ut i Fårskärsviken.

Det är inte nog med att man ska brottas med sig själv varje morgon. Man ska dessutom gå i klinch med lillsonen som är konstant trött, bedrövad och belamrad med smärtor av alla möjliga slag från huvudvärk till spetälska.
Och det värsta är att man kan inte göra en adekvat bedömning av hans hälsotillstånd förrän han varit uppe en halvtimme, fått i sig frukost och pratat om något roligt, innan man ser varthän det barkar. Han tillhör nämligen sorten som kan få precis hela världen att gå under när han är trött. Dessutom är det ju den tiden på året när man snorar lite själv och halsen ömmar och var går egentligen gränsen för sjuka barn och vuxna?

Det är något som ligger i luften. En sorts allmän trötthet. En sorts oro. Jag vet inte om det är hösten? Man är less och slut innan saker ens har dragit igång. Ungarna är trötta och småhängiga. Är det bara jag eller är det såhär överallt, funderade jag häromdagen.

Efter en hetsig diskussion om vilka som vann brännbollen och huruvida tjejer kastar sämre än killar så äter vi i alla fall surströmming och alla är glada ni sams!

Den årliga syskonbrännbollen som inleder surströmmingshippan är ingen lek om ni trodde det!Det är vid dessa tillfällen vi ser att vi har förökat oss något kopiöst!För småttingkusinerna är det här en av årets höjdpunkter.inga ledband avslitna och inga hjärnskakningar än....däremot brände vi just ut brorsans lag och storkusinerna protesterar mot att vi har småkusinerna som hinder överallt!

Vi har som bekant ena bilen på verkstaden. Den andra hade sonen tagit till Sunnansjö och nu tyckte min man att han kunde pallra sig hem tidigt för att det skulle hinna handlas öl på systemet innan stängning. Vi ska nämligen på surströmingsskiva ikväll. Jag förstod liksom inte problemet. Vi har ju inte sju mil till bolaget och det finns ju faktiskt cyklar. Men min man var fullt tydligt inte sugen på cykelhandling.

Klockorna har stannat. Ja eller i alla fall den ena av våra köksklockor. Den som jag alltid tittar på. Det intressanta är att varje gång jag tittar på den nu på morgonen, och ser att den står på halv nio, blir jag jätteglad. Plötsligt känns det som att jag har tid att göra en massa annat än det jag måste.

Könsbyten har varit på tapeten under VM. Eller snarare kanske könstillhörighetsdiskussionen. Är den manhaftiga kvinnliga löperskan verkligen kvinna?

Tantismen har kopplat sitt grepp rejält om mig. Jag bryr mig inte ens om att klippa mina nageltrångstår själv längre. Eller ska jag vara helt ärlig är inte ens betrodd...jag har en lite vådlig klippstil som gör saker värre liksom.Därför ringer jag i panik till Maria så snart det börjar kännas i min tå.Då får nämligen hon göra vådliga klippningar med sin specialsax och så kan jag skylla ifrån mig när varet börjar bubbla upp runt dessa förbannade tår som jag snart kommer att kräva en amputation av!

Nackdelen med dubbelarrangemang hade jag förbisett  när jag radade jupp fördelarna med att ha ungarna på samma utflyktsdag. Visserligen kunde min man göra en stor kycklingsallad som delades i två byttor. igår. Men jag hade inte för ett ögonblick funderat på om vi kunde behöva två utflyktsryggsäckar ( ja ryggsäck är ett måste när man ska gå längs en vandringsled en lång bit)
Det blev jag varse för tio minuter sedan när jag vinglade omkring i trötthetens tjocka dimma och trodde jag hade läget under kontroll. Och när man är trött tenderar små problem att te sig gigantiska.

Well, vi fick vända upp och ner på storebrors ryggsäck och nu är alla nöjda och glada.
Dessutom hade den effektiva sidan av mig pantat samtliga halvlitersflaskor i plast häromdagen. Väldigt dumt insåg jag i morse när jag stod och hällde över saft till burkar för att kunna använda flaskorna.

Jag förstår fortfarande inte hur det kan hänga regntunga skyar över mitt hus, när soluppgången var så fin för tre timmar sen.  Nu ska jag återgå till sängen och sova en timme till så kanske jag är lite klarare i knoppen inför nästa jobb halv tio.

Jag hade just somnat när min mobil ringde. Jag insåg i töcknet att det var mitt i natten och hann notera att klockan var strax efter halv två. Och jag hann fundera vad som kunde ha hänt den tiondel det tog att greppa mobilen.

Tant Monica har krupit till korset och låtit distriktssköterskan trycka in mina svullna fötter i ett par bastanta stödstrumpor! Barnen försökte hålla sig för skratt när jag kom hem.Äldsta dottern tyckte jag såg ut som en tyrolare.....fattades bara lederhosen...Men nu har nöden ingen lag,även om jag trodde att jag skulle passera 83 innan stödstrumporna gjorde sin entré kring mina vader. Så nu har tant Monica lagt upp sina fötter på fotpallen och vilar som en tant ska!

Vi såg Revolutionary Road igår min man och jag. Det är ingen feel-good-film direkt. Och som den eftertänksamma människa jag kan vara så infinner sig obönhörligen funderingarna om jag verkligen gör det jag vill med mitt liv. Att flytta till sydligare bredgrader kändes onekligen som ett lockande alternativ.

En sak var lite lömskt med IKEA-katalogen. Den skulle tydligen delas ut idag, alltså den 18 augusti, enligt källor inom Posten. Det har den uppenbarligen gjort också. Men om man tittar på sida två så finns en rabattkupong som gäller endast måndag den 17 augusti.

”Mamma, Isa har skadat sig! Har vi något plåster” vrålar Anton från vardagsrummet.

Idag damp den ner i postlådan. Den älskade och hatade IKEA-katalogen. Jag blir som ett barn innan jul när jag får den i mina händer.Min man brukar dock inte reagera exakt likadant.
Faktum är att på den tiden han jobbade på posten, så ”försvann” det en del sånna där allmänna utdelningar från just vår postlåda. Inte förrän mina väninnor frågade om jag sett det eller det i IKEA-katalogen kröp det fram att den nog hade blivit utsorterad från vår post redan på kontoret. Som om det skulle hjälpa?

Nu är det definitivt slut på sommaren. Det kändes väldigt ovant att gå in på swehockeys onlinerapportering för att se hur det går i träningsmatchen mellan Skellefteå och Modo. Man och söner är på plats i Övik och man vill ju gärna se i vilket skick de är när de kommer hem. Såg just att Modo leder med 4-1 vilket inte gör någon i den här familjen lycklig.

”Jag har varit med i en dubbelmacka”

Ett kapitel har stängts. Ett nytt har öppnats. Idag tog sommarlovet definitivt slut för mina två yngsta barn. För första gången på mycket länge har jag bara barn på ett enda stadium i Nordmaling. Idag börjar nämligen minstingen sjuan.

Känsliga läsare varnas. Jag är rädd för att om Freud eller någon drömtydare skulle få syna mina drömmar, så skulle jag få en diagnos av något slag. Jag brukar drömma konstiga saker, men den sista veckan går till historien. Kanske var det den där fullmånenatten som satte igång det hela.

Isa är en riktig bokslukare. Just nu läser hon Twilight-boken nummer fyra som tydligen heter Breaking Dawn. 754 sidor. På engelska.

Just som jag satt här och njöt av teknikbefrielsen insåg jag att friidrotts-VM börjar idag. Och vi har som sagt ingen TV i stugan.

Det ska bli bröllop här ikväll tydligen. Jag har sett partytältet på andra sidan viken, men trodde det var kvar sedan något midsommarfirande. Eftersom vår stuga ligger på en liten bergknalle precis i jämnhöjd med partytältet räknar jag med att ha underhållning hela kvällen.

Vid frukostbordet satt Anton och filosoferade om döden. Vi har som sagt tid med sådant nu i stugan.

Jag måste ha fått tag i de mest ultimata popcornen någonsin. Eller så är det kombinationen av gammal avlagd stekgryta, långsam stugspis och popcornen. De blir nämligen helt perfekta varje poppning, helt utan ansträngning. Inte ett korn opoppat, inte ett enda bränt.

Glasskross kan åstadkomma en hel del i bara sommarfötter. Vi har en hel del sådant hemma efter att ha kapat till ett ansenligt antal glaskakel-plattor till köket. Vi har sopat, dammsugit, torkat i tusen omgångar men alltid är det någon liten flisa som lyckats undkomma.

Nu, tre veckor senare, börjar en del av glaset man trampat in i fötterna (genom foppatofflorna förstås) att göra sig påmint en andra sväng. Min man har plockat ut en del glasbitar ur sina varande fötter och jag har väntat in frånstötningsprocessen som äntligen tycks ge sig på den flisa som jag har i vänsterhälen och som jag förgäves försökt få ut. Men med kroppens egen attack och lite var så verkar det som att den får ge vika nu.

Det bästa med stugan är att man inte kan göra så mycket annat än att bara vara. Just nu har vi faktiskt inte ens TV. Ungarna ser någon film d och då på DVD:n eller på bärbara datorn, men för övrigt är det ganska teknikfritt.

Man nästan skäms över hur lat man kan bli. Morsan var ut till stugan och undrade om vi behövde ha något tvättat. Ja tack, sa jag samvetslöst. Sen erbjöd hon sig att baka en långpannekaka till fotbollsfikat på söndagkväll, så jag inte skulle behöva åka hem för att göra det. Ja tack snälla, sa jag. Och ikväll är vi ditbjudna på middag dessutom.

Det blev lite kalabalik i morse när min man skulle till jobbet klockan 05.00. Den bil vi lånat medan en av våra egna är på verkstad, startade nämligen inte. Vi är för stor familj för att klara oss med en vanlig kärra. Och om man öppnar förskolan klockan sex och har barn med föräldrar som har bråttom till jobbet så får man helt enkelt inte bli sen.

Jag är mörkrädd så vuxen jag är. Häromkvällen satt vi ute till efter midnatt, min man, jag och brorsan och hans sambo. Vi pratade om alla hemska filmer man såg som barn och hur rädd man var. Brorsan och jag berättade med kuslig inlevelse om när vi såg Varulven hos mormor och sen skulle gå 400 meter genom den mörka skogen ut till stugan. I kolmörker.

Jag är nu helt säker på att Telia och VK har ett illvilligt samarbete! För under dagen har 15 mms nått VK:s server, men inget publiceras på bloggen. Jag får leveransrapporter men sen är det dött.  Däremot är jag väldigt säker på att alla dessa mms kommer att synas på min teleräkning som skickade och debiterade, eftersom de nått fram. Jag undrar om VK har provision på Telias mms-intäkter?

Första riktiga höstkänningen fick jag i morse när jag skulle ut till dasset. Svinkallt.

Det ena molnet på min himmel just nu är att inga av mina mms-bloggar går in. Shit vilka bilder ni går miste om! Inte ens sms-bloggar funkar idag. Och modemet går segt som sirap och 90 procent av gångerna går det inte att ansluta till sidan. Semesterstress kallas det.

Sista desperata försöken att behålla sommaren! Både man och bror har börjat jobba men kör från vår gemensamma stuga. På kvällarna låtsas vi att det fortfarande är semester.

Hur mycket kan man dricka utan att spy?  Det sägs nämligen att man inte kan dricka fyra liter mjölk under en timme, utan att kräkas. Allt enligt min 17-åring. Och vad gör man om man tvivlar på detta faktum?

Lättjan vet inga gränser idag. Jag har med möda diskat upp frukostdisk för tre personer.

Det är väl själva fanken att den enda morgon (på vad som känns en evighet) som man skulle kunna sova ut så väcks man långt före sju. Av en fluga. En enerverande fluga.

Efterfest på våran balkong. Ja eller restätning i köket.Svägerskan och syster var lika sugna som jag på något salt efter tårtmissbruket under eftermiddagen. Så nu åkte nubbesalladen fram igen trots att ölen var slut!

Idag såg jag tre Björklövare slå ner en Modoit. Och sen kom Modos tränare förbi men han hade bråttom till presskonferensen så han lämnade den blodiga modoiten liggande. Och sen kom ”Foppa” förbi (självklart i sina foppatofflor) men han hade ju så ont i benet och foten och lite överallt så han kunde ju inte heller hjälpa till.

Tårtångest i alla bemärkelser. Alla 30 har ätit och ätit och ätit...Här lastar konfirmationsbarnet och hennes kusiner Erikson in käk för fulla muggar

Var det inte idag solen skulle gassa från en klarblå himmel? Ha!

Trafikolycka i Bredvik.Jag skulle bara slå igång datorn och kolla mailen när jag såg det på webben. Jag fick totalångest. För precis ungefär samtidigt måste sonen ha passerat där på väg ut för att ta ett kvällsdopp med tjejen. Så jag ringde på hans mobil, men den låg hemma. Så ringde jag på tjejens mobil men där var det plötsligt mobilsvar. Ny ångestattack. Så har man fyra barn i soffan som man ska hålla masken inför. Man vill ju inte skrämma någon i onödan.

Tredje kalaset av fyra den här veckan! Idag fyller Vincent tre år.Det han gillade mest var att sjunga "Ja må han leva" så det gjorde vi några extra gånger. Jordgubbstårtan var magisk!

Lukten av nudlar kan få mig att kväljas. Jag vet inte vad det är som gör att påsnudlarna framkallar mina kräkreflexer. Jag har inget emot mer rejäla nudlar, men just snabbvarianten gör mig illamående.

Är kroppen dum så får huvudet lida. Kroppen gillade sjöfärden igår. Jag verkar nämligen fungera fint i armar och ben idag. Men kroppen kanske borde ha insett att huvudet idag skulle vara långsamt som jag vet inte vad. Sjön suger kanske som man säger?
Å andra sidan så var det en skön kväll på ön så lite pay-back är det värt.

Det är ju inte precis så att man sitter och rullar tummarna en fredagkväll, när man har konfirmation i helgen och ska försöka få 30 personer att sitta någorlunda bekvämt och äta buffé.

Tvärtom satt jag just och gnällde över allt vi måste hinna göra innan. Det vore ju bra om cirkelsågar, verktygslådor och glas-splitter från kakelskärandet är borta från altanen i alla fall.
I samma sekund ringde svägerskan och undrade om vi hade jobbat klart för idag.
"Typ NEJ" sa jag.
Då tog hon till lärarinnerösten och sa bestämt att vi borde åka ut med brorsans värstingbåt och grilla och fiska och umgås när det nu var fredag och allt.

"Självklart" sa jag.
Jag måste vara svag i köttet...

Med mörka solglasögon och uppfällt rockslag tittade jag mig hastigt över axeln innan jag smög in på återvinningsstationen i Levar för att göra mig av med några säckar skrot. Igen. Eller, det var i alla fall så jag kände mig. Jag har varit där SÅ många gånger i sommar att jag snart skäms för att åka dit!

Det tjutande ljudet från glassbilen hade min bror naturligtvis stenkoll på. Precis som Blogg-Gunnel. Sändningsuppehåll i radion. Då plingade det dam, da, da, da, dam, dam,daaam ur vår gamla transistor minsann.

Får man verkligen använda en sån vedertagen signal till en glassbil? Och vad är tanken med det kan man fråga sig? Ska det signalera att nu är det "sändningsuppehåll" i alla våra liv och nu ska vi handla glass istället?

Ja,inte vet jag. Vi hade inte tillräckligt med sändningsuppehåll för att handla glass i alla fall.

Kusinen firade som sagt var sin 19-årsdag idag. Och vad köper man åt en 19-åring som just ryckt in i lumpen?

Leader of the pack.Självklart sparade man det bästa till sist! Det är ju alltid skoj att träffa Nordmalingsbor,särskilt när de är på is med elitserielag.Skellefteås Christoffer Norgren är ju en av ikonerna i Nordmaling och en väldigt trevlig kille.

Skellefteåmålvakten Andreas Hadelöv och Anton på is i Skellefteå Kraft Arena.Han hukar sig inte!

Nu har lillsonen gått på is med Skellefteå-spelarna och en massa andra sugna hockeyspelare. Storebror fotade Målvaktsparet Anton och Niklas "pumba" Dahlberg med följande kommentar: Jag gillar att han hukar sig, det behöver han knappt :)

Nu är det panik här.

Mina öron har nu upplösts till någon oformlig massa som silar bort det mesta av vad som sägs omkring mig just nu. Som förutsett smattrar konfa-utvärderingen som en bättre artelleri-eld mellan Julia och Isa. Just nu diskuterar de American History X som Isa sett på lägret.

Skellefteå AIK:s första isträning är något somliga i mitt hushåll inte vill missa. Därför har man och söner åkt iväg till ”schtaaaan” för att skruva ihop en cykel hos farfar och farmor och åka skridskor på allmänhetens åkning innan isträningen.

Ikväll är det fest! Jag vet ingen som festar så bra och enkelt som jag och min bästis.För vad är väl enklare än att sprätta tre flaskor vin och fyra halvlitersglassar och bara svulla med en massa prat och vin och glass? Awesome om ni frågar mig!

När jag fyllde 40 fick jag en film om mitt liv, som mina barn hade gjort. Det var intervjuer med folk som känner mig, det var gamla bilder och filmsnuttar. Ett riktigt gediget arbete som min äldsta dotter styrt upp. På den filmen får man beskriva mig med ett ord. Sofia, 15, valde ”mångsidig”, Petter, 13, valde ”mamma”, Anton, 8, valde ”glad”, Isa, 10, ”storartad”.

Brorsan var med oss på stranden igår. Han frågade min man om det var kallt i vattnet och Julia fnös högt.

övning ger färdighet.Det närmar sig körkorts-dags för Julia så nu ska vi ta alla tillfällen till övningskörning innan hon börjar på körskola efter sommaren.Och JA det var skönt på stranden!Nu blir det Umeå och återseende med en kompis som jag inte sett på drygt 20 år.

Så kom det då en gnutta sol och genast är strandfascisten, alias min man, på hugget. Jag tror det har att göra med att han är inne på sin sista semestervecka och nu ska den utnyttjas till fullo. Min man älskar att åka ut och bada säger han. Ibland tycker jag det är konstigt eftersom han ALDRIG badar i Sverige eftersom han anser att det är för kallt. Han är ingen solare och blir enormt fort rastlös. Då ska han ha sällskap i kubb eller kasta baseboll på stranden. Sånt man kan göra på vilken gräsmatta hemma som helst. Och då slipper man sanden.

Herrens vägar äro outgrundliga. Idag på konfirmationsgudstjänsten berättade prästen Nils J Lundgren i sin predikan om en människa som var ute i öknen. Människan gestaltades för övrigt av Isa.

Den smala vägen ut till kyrkan på Norrbyskär tär på krafterna. Så nu fyller vi på depåerna med kladdkaka och sprutgrädde (visst lät det lite obscent??) Min lillebror från Göteborg förhör sig om gudfruktigheten hos Isa som försöker se smart ut i pappas glasögon.

Färjan är kanske inte lika livad som TV:s version men lika mysig att åka med som vanligt.Nu landar vi snart på Norrbyskär för en heldag i gröngräset bland fästingarna! Julia och Anton är taggade...mest för efterrätten tror jag.

Ibland ringer telefonen hos mig strax efter midnatt. Med största sannolikhet är det då min lillasyster som håller på att baka och just har upptäckt att något är slut. Lagom till den sista livlinan, Statoil, har stängt.

Drop-in-dop är det nya i vår släkt tror jag. Det var många som sprang till kyrkan och lilla Olivias dop.Sonen kom fyra minuter i elva direkt från fotbollsfestivalen i fullt matchställ och fick byta om på toan i sakristian.Göteborgsbrorsan och hans familj kom tio sekunder över elva. Brorsonen hade kört gasen i botten med folkabussen (som toppar typ 70) och kom instörtande i första psalmen och sen kom min svägerskas syster och familj med andan i halsen lagom till första bibelordet.
 
Storebror till dopbarnet, Vincent ( eller Vimsent som hans kusiner kärleksfullt kallar honom) hade race i kyrkan och visade upp akrobatik på altarringen.På det hela en rätt så avslappnad tillställning vilket känns bra. Men nu är Emma Olivia rejält döpt och vi lyckades fånga Vincent på en bild med sin familj i alla fall.

Jag konstaterar att jag har maxpuls. Jag vet inte vad som är värre. Att vara där eller att sitta här med mobiltelefonen och vänta på sms:en från en annan förälder som är på plats. Min telefon bröt ihop av överhettning tror jag. Jag kunde bara ta emot sms, inte svara.

Jag börjar bli bekymrad. Bor vi i någon märklig klimatzon här i Nordmaling? Fick just rapport från Nydalafältet att det var nästan sol där. Och det var samma sak igår, när det var regnfritt i Umeå , men hällregn i Nordmaling. Visserigen hade kommunen en slogan för några år sen som löd "I Nordmaling finns ett speciellt klimat", men jag trodde den var lagd i malpåse??

Jag sov som bedövad tills klockan ringde halv sju och jag hörde regnsmattret på taket. Blä!

Efter en vinst och en uddamålsförlust i gruppspelsfinalen har kvällen tillbringats med att få lillsonen "på fötter". Storebror fick använda sina massagekunskaper från sjukgymnastutbildningen och jag fick plocka något oidentifierbart ur hälen på Anton som var helt slut efter dagen. Dessutom täckte han ett skott och fick en ordentlig smäll på benet i sista matchen, ett ömmande svullet ben som jag har smetat in. Nu sover han sött, inlindad i liniment och massageolja.

Han åker in i morgon bitti med en lagkompis, för de har samling strax efter åtta i Umeå. Vi andra i familjen ska på barndop i morgon, eller snarare idag. 1 Augusti,på min mans namnsdag och allt, ska min yngsta lillebror döpa lilla Olivia. Om IFK Rundvik går vidare efter ödesmatchen mot IFK Umeå Elit, blir  det nog att slänga sig i bilen efter dopfikat och se mer fotboll. Om inte, ska vi ta en fruktansvärt lat lördagkväll.