Är Gud AIK:are?

Av , , 2 kommentarer 9

Jag konstaterade igår att Gud måste vara AIK:are. Det var inte bara en gång han satte ner fingret på isen igår, antingen som krokben för Leksandsspelare eller för att skymma sikten för domaren. Försöker han säga något till mig?

Det är aldrig lätt att döma inför ett fullsatt Johanneshov. Men igår, när identiska situationer kom minuterna efter varandra flera gånger, så blev det nästan skrattretande.  
Mest tydligt blev det när Leksand jagade kvittering och Kollar blir hakad när han kommer fri. Ingen straff och det säger jag inte mycket om. Men när AIK får sitt friläge minuten efter i en identisk situation och domaren blåser straff så blir jag galen.
 
AIK:s 3-1-mål liknar inget jag sett någonsin tidigare. Det var så att jag funderade på om Leksandsspelarna hade fått betalt av något spelbolag. För hur stora är oddsen på att två Leksingar krockar med varandra i anfallszon och faller, en AIK:are tar pucken och åker mot Lotvonen som helt obegripligt ramlar på blålinjen och så kommer två AIK.are fria?
När hände det senast att tre spelare ur samma lag faller samtidigt i anfallszon??
Alltså var det bara att förvänta sig att 4-1 kommer på en liknande bjudning från Grand Pierre.
Jag förstår att Jocke Eriksson blev vansinnig.
Det blev nämligen jag också.
 
Om man bortser från det så var det en bra match. Leksand höll tätt i dubbla fem mot tre-lägen i nästan fyra minuter. Bokhyllan står på plats och lagom till barskåpet var fyllt så hittade jag en låda till med sprit. En liter Tequila, en liter Ouzo, en liter Dubonnet, tre liter  av olika vodkamärken med smaker av persika, vanilj och äpple, en liter Bacardi och en liter Kanelschnaps som min man hade tagit en kork ur men sen förmodligen förpassat till hörnet med odrickbara sorter. Som bonus fanns där också en skvätt hederlig Carlshamns flaggpunch, en halv flaska hjortronlikör, och en slatt Grönstedts konjak.
Borde jag ha fest?

Parfait Amour

Av , , 2 kommentarer 21

Allt är ett enda kaos hemma igen. Det är så typiskt mig att sätta igång hundra projekt när vardagen kommer och jag tror att man ska falla in i någon sorts lugn lunk där man har en massa tid och ork. Jo tjena. Hur är det möjligt att jag glömmer realiteterna efter varje ledighet?

 
Väggarna i vardagsrummet är i alla fall målade av min käre man. Min  plan är nu att i alla fall sätta tillbaka bokhyllan och TV:n omgående, så jag slipper se AIK-Leksand sittande en meter från skärmen i den enda tillgängliga sittplats som finns i vardagsrummet just nu. Jag har också planer på en ny lösning av barskåp, med tanke på hur många flaskor vi hade. Än en gång konstaterar jag att utlandsspriten sällan blir drucken. Vi har kvar likörer som Parfait Amour sen 80-talet fortfarande. Fulländad kärlek ska det betyda. Vilken jädra tur att det är just det vi har kvar då!

Ryck

Av , , 1 kommentar 14

Varje år när julen tar slut får jag någon form av ryck i endera riktningen. I år är det tydligen husmorsrycket som gäller. Brödbakandet  firar nya triumfer och i fredags slog jag till och gjorde grekiska pitabröd enligt alla konstens grekiska regler. Gott blev det visserligen, men inte vet jag om det är något jag gör varje gång vi ska äta pita gyros.

Kvällen tillbringades framför Leksand-Malmö, vilket höll min hjärtfrekvens igång även om det slutade lyckligt. Isa hade beställt chokladfondue till efterrätt och medan de åt upp den bakade jag tårta till svärmors 81-årskalas i Skellefteå på lördag.
Gissa om bilen började trassla igen. Efter att ha gått klockrent sen förra Skellefteåturen så ville den nu inte mer. Är det destinationen som spökar??
Man, son och sonkompis var på hockey Skellefteå-Södertälje med svärfar, medan jag och Isa skötte om svärmor.
Sen var det med nöd och näppe vi tog oss hem med biluslingen.
 
Istället för att stå och sparka på Chryslern igår så plockade vi bort det mesta av julen och satte igång ett av mina obligatoriska efter-jul-projekt. Min man jublade inte direkt, men han är ju en hyvens kille ( som i ett svagt ögonblick hade okejat mina idéer när jag började tjatat i höstas) så nu står alla möbler i en hög på golvet i vardagsrummet.
 
Det fina idag är att jag inte behöver  lyssna på något gnäll heller, jag vänder bara andra kinden till..ja eller örat rättare sagt. Jag vaknade nämligen av klassiskt örstygn i natt och just nu vill inte mitt vänsteröra samarbeta med mig. Men jag missar nog inget livsavgörande bland färgburkarna.

Kylande tankar med värme

Av , , Bli först att kommentera 25

Det var chockartat kallt när jag satte i motorvärmaren i morse. Det är märkligt vad snabbt man ställer om vad gäller kylan. Nyss kändes -15 som rena tövädret. Igår trodde jag att jag skulle frysa ihjäl vid samma temperatur. Några dagar med temperaturer kring -5 satte hela min tolerans ur spel tydligen.

Sen värmepumpen bråkade har jag blivit besatt av att veta hur kallt det ska bli närmaste dagarna. Jag är väldigt observant på hur varma mina element är. Jag har börjat ha kylan som samtalsämne med mina närmaste! Jag vet inte om det bara är värmepumpen eller om det helt enkelt är ett ålderstecken.
 
Min mormor ringde mig, under nästan hela sitt liv, varje morgon klockan 08.00. Den obligatoriska frågan var hur kallt vi hade. Varje gång fick jag släppa luren och springa och titta på termometern. Eller så höftade jag till något. Jag lärde mig aldrig att det var en fråga jag borde ha svar på.
För en bondmora var det förstås livsviktigt att veta ungefär vad man skulle förvänta sig för väder. För mig spelade det aldrig någon roll. Förrän nu.
 
Mormor är borta sedan ett år tillbaka. Särskilt när det är kallt undrar jag hur hon har det.
Jag kan fortfarande höra hennes röst när hon frågar ”höre kallt ha je idag”
Kanske är det min tur att hålla koll på temperaturerna i fortsättningen?

Killsnack

Av , , Bli först att kommentera 23

Fem tonåringar sitter i min soffa. De diskuterar allt mellan himmel och jord. Anton som är uppvuxen bland fyra pratglada syskon och dessutom tre systrar har skaffat sig viss erfarenhet. Det goda med det är att han har viss insikt i det kvinnliga livet också. Man säger inte vad som helst ostraffat. Och påfallande många av hans jämnåriga killkompisar har väldigt många åsikter om ämnen som kvinnors liv och leverne, homosexualitet och jämställdhet.

 
Idag var det en 13-årig kompis som initierade ämnet ”man är bög om man har handledsväska”.
Han blev ganska krossad i argumentation av de två 15-åriga tjejerna i samma soffa. Jag tror inte han hade räknat med det mothugget i en del av sina ”pojkpopulistiska” brandfacklor.
Grejer som säkert gått utmärkt att säga till bröder, killkompisar (ja tyvärr även pappor ibland) men som inte passerar obemärkt här.
Nu gick diskussionen över på ett riktigt kvinnoområde. Sonen höll låg profil, jag gissar att han insåg att hans kamrater var ute på tunn is.
 
Pojke A: Våran lärare fick mens idag
Flicka C: Sa hon det i klassen???
Pojke A: Nej inte direkt.
Flicka A: Men varför säger du det då?
Pojke A: Jo men hon var sur.
Flicka C: Det är väl inte samma sak som att få mens!
Pojke A: Men, det är det väl! Och vi snackar inte med er nu, vi snackar ju killsnack nu.
Flicka D: Mens, är det killsnack?
Pojke A: Jamen ofta tjejer snackar om mens
Flicka C: Det är väl klart vi gör!
Pojke A: Aldrig.
Flicka C: Va? Det är väl självklart. Det är ju vi som har mens. Du skulle bara höra. Åh, jag har så ont, jag ska ha mens. Eller ”vi verkar ha synkat våra menscykler allihopa”. Det är ju sånt tjejer pratar om.
Pojke A: Ofta ( han låter lite osäker nu, har han missuppfattat ordet mens? )
Flicka D: Jamen mens är väl tjejsnack om något. Vet du egentligen vad mens är???
Pojke A: Jag tycker det är mer killsnack ( mycket osäker)
Här rycker sonen ut för att rädda sin kamrat.
Sonen: Man blöder ju när man har mens och sådär, så kan ni sluta tjata om mens nu. Kolla vilket snyggt hopp han gjorde! ( pekar avledande på TV:n)
 
Det är sånna här gånger jag tänker att det är bra med blandat umgänge så att man får lite infallsvinklar från olika håll. Och kanske har kompisen en annan inställning nästa gång ”läraren får mens”.

Tacka mig Löven! Jag har inte bara bistått…

Av , , Bli först att kommentera 15

Tacka mig Löven! Jag har inte bara bistått er med 300 spänn ikväll. Jag skänkte er dessutom två poäng. Jag har nu definitivt en gång för allabefäst att jag för otur med mig när Leksand spelar här. Hädanefter blir det viasat för 79 kronor hemma i tv-soffan och säkra Leksandsvinster! Någon måste dessutom ha mutat StorPjär för en mer korkad utvisning än den i slutet får man leta efter.

Löven upphör aldrig att förvåna. Jag vet…

Av , , Bli först att kommentera 10

Löven upphör aldrig att förvåna. Jag vet ju att de gärna rånar oss Leksingar på extra höga inträden (det är de inte ensamma om) men man tror ändå inte sina ögon när man får pröjsa 150 spänn-för ståplats !! Det är 50 spänn mer än det kostade mig i sundsvall. Nä, det blir till att ta sig upp till Elitserien snarast möjligt så att man har råd att gå på hockey igen…hur sjukt det än låter. Det år billigare att se Skellefteå på lördag, tro det eller ej.

Att ge till fattiga Löven

Av , , 3 kommentarer 18

Hur är det med er Lövare? Ni behöver väl alla poäng ni kan få i Allsvenskan?

Jag har sagt att jag aldrig ska åka på Leksands bortamatcher mer, för all statistik pekar på att jag för otur med mig. Och det är väldigt länge sedan jag såg en Leksandsvinst i Skycom.
 
Men som den goda människa jag är så tänkte jag att jag kan bli en riktig Karl Bertil Jonsson i morgon. Ta från de poängrika serieledarna och ge till de fattiga som kämpar mot nedre kvalstrecket. För all statistik pekar som sagt var på att Leksand förlorar mot Björklöven om jag dyker upp i Skycom i morgon kväll. Särskilt mot ett Löven som tog viktiga poäng senast på bortaplan medan Leksand har varit under all kritik borta mot Almtuna och nu senast hemma mot Oskarshamn. Mycket oroväckande.
Dessutom har vi egentligen bara en målvakt på grund av skador och jag önskar att Jocke Eriksson (vars bästa kompis dog i en bilolycka i torsdags) fick känna efter om han verkligen vill spela i morgon och inte tvingas till det under rådande omständigheter.
 
Så vad säger ni Lövare? Ska jag tänka lite på er och masa mig dit även om det kommer att svida i mitt Leksandshjärta?
 

Yxmördaren

Av , , Bli först att kommentera 27

Jag vet inte om det är den allmänt oroliga natten inför vardagen eller om det är fullmåne igen, men jag har drömt en massa konstiga saker. Det var jag dock inte ensam om.

Isa: Jag har drömt en helt weird sak i natt.
Jag: Vad drömde du då?
Isa: Jag drömde att Sofia (storasyster alltså) hade skaffat en ny pojkvän. Han var jättesnäll och trevlig och bra på alla sätt.
Jag: Okej? ( funderar på vad haken är)
Isa: Men sen visade det sig att han var dömd för pedofili!
Jag: Usch.
Isa: Så jag blev tvungen att slå ihjäl honom med en yxa! Det var INTE roligt.
 
Efter den frukostkonversationen var jag väldigt vaken och bestämde mig för att sova drömlöst i natt!

Vardagsångest

Av , , 1 kommentar 32

Huset är fyllt av ångest. Sista kvällen på jullovet. I morgon börjar vardagen igen.

Vi har varit på middag hos goda vänner och ätit suveränt god mat och haft intressanta samtal. Om rakryggade människor. Om lycka. Om konsumtionssamhället. Om vad som är värt något i livet. Och så förstås om saker man är beroende av och som man inte kan påverka. Som elpriser och havererande bilar.
Jag har också beskådat det snyggaste marmorgolv jag sett i hela mitt liv. Ett grönskimrande, fantastiskt vackert.
 
Väl hemma kände jag mig så energisk att vi bar ner en soffa från vinden och flyttade upp en säng. Jag röjde köket, tömde diskmaskinen och tvättade. Hängde och sorterade tvätt. Bar undan julens översovningsmadrasser, täcken och kuddar. Och just då insåg jag att julen obönhörligen är slut. Dottern är tillbaka i Stockholm, sonen åkte ”hem” till sig i Umeå ikväll. Vi är lilla familjen igen.
Barnen vrider sig i sina sängar och kan inte somna. Alla kommer att vara dödströtta när klockan ringer i morgon bitti.
Lyxnatt på hotell på bröllopsdagen kändes plötsligt väldigt långt borta.
Man får helt enkelt tänka som Alfons Åbergs farmor. Hur skulle man kunna tycka att något var roligt om man inte hade tråkigt mellan varven? Hur skulle det kunna vara fest om det aldrig var vardag?
 
Man kan ju sätta guldkant på vardagen också. Vad tror ni om att måla matrumsväggen rosa-lila?
 
Jag känner mig just nu ungefär lika slokande som rosen i det sköna badrummet på hotell Aveny sista kvällen. Kan vardagsångest botas med en matrumsvägg i samma färg som den här bänkskvians?