Igår åt vi middag i pyjamas. Ikväll åt vi…

Av , , Bli först att kommentera 31

Från mobilen

Igår åt vi middag i pyjamas. Ikväll åt vi lax med fetaost och rostade rotfrukter innan vi gick på chokladfonduen med mörk rom. Medan vi andra har lagt ansiktsmask och dressat om till pyjamas igen,så har värdinnan slocknat i sina hjärtliga pyjamasbrallor med hunden som magvärmare. Mest troligt för att han blev platslös när matte ockuperade hans korg! Vilka partypinglor vi är va !

Rivstart idag! Frukost i stan, bilfärd till…

Av , , 1 kommentar 31

Rivstart idag! Frukost i stan, bilfärd till Nordmaling med väninnan som släpptes av för en snabbvisit hos sin mamma, medan jag jobbade simhallen! Sen snabbt klädbyte och en tallrik fil, återresa till stan och nu sitter jag och väntar på att bli insläppt på Idun där vi ska se Cirkus cirkör ! Det flyter på kan man säga. I övrigt är jag fortfarande glad över Leksandsvinsten mot Mora igår. Livet är trevligt just nu.

Skrattfest

Av , , Bli först att kommentera 9

Det är väl inte riktigt klackarna i taket, men jag tänkte att det skulle bli. Jag håller på att packa för att åka in till stora staden och ett heldygn tillsammans med tre väninnor. En lugn hemmakväll med massor av prat och skratt. Jag är helt säker på att deras sällskap kommer att få mig på fötter. Bakmaskinen har bakat bröd, jag har fyllt lite burkar med norrländska delikatesser, eftersom två av damerna flyger upp från Stockholm i eftermiddag.Nu ska jag bara försöka få fram bilen under snöhögen, så att jag är i tid på flygplatsen.

Det enda molnet på min himmel är att jag inte kommer att kunna se Mora-Leksand. Jag får nöja mig med onlinerapporteringen. Surt, men man får inte alltid allt här i världen.

Det gamla vanliga och det ovanliga

Av , , 5 kommentarer 14

Mina fingrar fungerar. Hurra! Det går framåt. Jag orkar till och med bli irriterad.
Jag släpade mig iväg till föräldramötet igår kväll. Det borde man ju klara av efter att ha sovit fram till lunch?  Jösses vad slut jag var när jag kom hem sen.

Polisen och soc var där och informerade. Inget nytt under solen tänker den luttrade fembarnsmamman. Möjligen då att det sups mycket mindre bland ungdomarna i Nordmaling idag och att det är väldigt lugnt i jämförelse med för 10 år sedan.
Vi var några föräldrar som smålog åt polisens undervisningsmaterial som nog har en hel del år på nacken. Bilden på en unge som trashar en telefonkiosk kändes lite inaktuell. Jag vet inte ens om det finns just några telefonkiosker längre?  
Det som var bra var att det var så många föräldrar där att man fick plocka fram fler stolar i flera omgångar. Upp emot 150 föräldrar faktiskt. Om jag hade varit ny bu-chef hade jag definitivt tagit chansen att presentera mig just på det här mötet. Ett guldläge.
 
Men nu är jag ju inte bara mamma. Jag har ju ett jobb också, ett som jag alltid får försvara. Jag satt länge och väntade på det obligatoriska ”media skriver ju så mycket skit om skolan och Nordmaling” men faktum är att Artediskolans rektor har bra koll på det där.
Hon vet att media skriver när det är saker som vi borde skriva om. Slår elever ner lärare, hotar varandra med kniv eller täcker över övervakningskameror så kommer det att stå i tidningen. Samma sak om elever skickas hem en massa timmar i veckan för att skolan inte har vikarier. Alltså har jag befriande nog inte behövt stå ut med påhopp om att media ”bara skriver negativa saker”. Tvärtom tog hon upp bland annat trivselpengar ”som ni kanske har läst om i tidningen”.
 
Men till slut kom det i alla fall. Det där gnället på media  Från polisen. Man hade nog fått leta ett tag i minnet eftersom man tog upp en händelse som mina kollegor hade skrivit om för två år sedan. Ett slagsmål mellan invandrare och Nordmalingsungdomar. Och det mina kollegor hade gjort då, var att fråga polisen flera gånger om det var mycket bråk, vilket polisen uppfattade som att man försökte tvinga fram ett uttalande om att det var problem, trots att man inte tyckte att det var det.  
Om jag ska se det från andra sidan kan det ju faktiskt vara så att det polisen ansåg vara lugnt, kanske inte ansågs vara lugnt av varken invandrare, gode män eller tjejerna som jobbade där. Och man kan ju inte alltid veta vilken bakgrundsinformation media fått heller? Kanske var det därför man frågade flera gånger? För att sanningarna krockade? Sanningen har alltid minst två sidor, oftast fler.
 
Jag vet inte heller om jag fick något klart svar på en förälders fråga om varför inte polisen vistades mer ute på skolan och pratade med ungdomarna informellt, för att bygga upp förtroende. Jag tycker inte att polisens förklaring att poliser är olika som människor håller. Att polisen inte skulle åka ut och prata med ungdomar för att vissa poliser tillhör en generation som tycker att det är jobbigt, det tycker jag låter skrämmande. Jag vet inte om man är lämplig för ett jobb som närpolis då? Eller tänker jag fel?
Det uttalandet diskuterades i alla fall en del bland de föräldrar jag träffade på väg till klassrummen.
 
Eftersom maken låg nerbäddad så fick Isas föräldramöte gå utan förälder. Vi var flera som var i samma sits, med dubbla barn på högstadiet och bara en förälder i bruk. Men Isas mentor är en fena på sammanfatta föräldramöten och vara snabb med information, så vi har säkert senaste nytt uppspaltat i mailen under dagen.  

Den spanska räven

Av , , Bli först att kommentera 22

Anton har spanskaprov i morgon. Isa har förbarmat sig över förhörandet, eftersom båda föräldrarna hostar och snorar och hon dessutom är den som är vassast av oss i spanska numera. Hon är hård som flinta när hon sätter igång och jag noterade att hon har en del oortodoxa metoder.

Isa: kom igen nu Anton.
Anton: Men åhh..jag orkar inte mer.
Isa: Du måste kunna böja de oregelbundna verben
Anton: Jag kan dem ju nästan!
Isa: Du måste kunna dem HELT! Kom ihåg att jag ska lära dig ett fult ord när du kan allt.
Anton: (skiner upp) Var det ett fult ord? Jag trodde bara det var ett spanskt svärord?
 
Jag undrar var hon lär sig de fula spanska orden??

Ledstrejk

Av , , 2 kommentarer 25

När jag tappade temuggen i golvet igår insåg jag allvaret. Jag hade så ont i lederna att jag inte kunde hålla en kopp. Vartenda steg tog emot och både knä- och fotleder svullnade. Jag kunde nästan inte lyfta en tallrik, handlederna bara strejkade. Och värst var det i fingrarna. I de sista lederna på fingrarna. Där molvärkte det nämligen hela tiden.

Jag fick nästan panik när jag knappt klarade av att trycka på knappen till fjärrkontrollen. Än mindre svara på sms. Oundvikligen kommer insikterna.
Är det så här det känns att vara reumatiker? Eller att bli gammal och utsliten?
Tänk att leva så hela tiden.
 
Idag är det lite bättre. Hostmedicinen gjorde sitt i natt. Jag använder inte pek- och ringfinger, det gör för ont, men jag känner ju att det är på bättringsvägen. Det som är sämre är att min man kom hem från jobbet igår och huttrande snavade i säng direkt. Det är inte ultimat med båda vuxna sjuka i familjen.
Som kronan på verket ser jag snön vräka ner igen. Det känns som några dagar till innan jag klarar att hålla i en snöskyffel.

Brinnande vete och rinnande snor

Av , , 1 kommentar 18

Jag har kapitulerat. Jag har så ont i kroppen att jag knappt kan ligga ner. Känns som man skulle vilja ligga och flyta i varmt vatten. Hostar och snorar oavbrutet.

Jag har dessutom lyckats med bedriften att bränna hål på min vetekudde. Vi har lite svalt i huset och jag fryser tillräckligt som det är nu.

Det enda jag orkar fundera på just nu är varför det står på väderprognosen på VK:s hemsida att Nordmaling just nu har -16,9 grader. Jag skulle vilja syna hur mätningen är gjord. Min termometer visar -28. Den uppe visar -27,7.