Veganparty med en massa goda vegantårtor och firande av vegan-brorsdotterns 21 -årsdag ikväll. Kanske var det därför två rådjur kände sig säkra nog att i godan ro äta nedfallna äpplen utanför köksfönstret på brorsans gård.

Mycket prat . Och mycket varmt. Och mycket mätt. Men tröttast var jag inte. Den tävlingen vann min syster med hästlängder, hon såg ut som en zombie även efter fem stora muggar kaffe.

Det är många hockeyfans det är synd om. Fram till nu tänkte jag att det var mest synd om Sundsvall. Men efter Lövens konkursbesked idag lider jag något fruktansvärt med  Lövarna. Jag vet vad jag pratar om. Jag har varit där själv.

Jag tittar på sommarskor i en katalog. Det finns massor av fina, lågklackade sandaler i alla möjliga pigga färger, med slejfar och glitter.

Det märkliga är att alla skor jag skulle kunna tänka mig att köpa finns upp till storlek 35. Jag gissar att det är normalen för ett låg- och mellanstadiebarn. Max.
Vad säger det om min mentala ålder? Och framförallt, vad säger det om min skosmak? Jag är nog ingen Imelda Marcos.

Gatlopp till toaletten är dagens event. Lillsonen har gjort några explosiva starter på förmiddagen, men håller tätt uppåt. Det är bara illamående och kräkreflexer och falska alarm, även om det är nog så påfrestande. Det är tydligen många som åkt på en omgång. Vi får väl se om det blir värre. Det kanske var osmart att tvätta sängkläder redan idag? Som att reta magsjuke-gudarna ungefär.

Döden gjorde ett abrupt slut på vår söndag.
Jag hade precis lagt mig när mellandottern kom upp, helt förkrossad, efter beskedet att hennes kompis pappa dött. Hon var otröstlig, fullt förståeligt.
Dagen avslutades därför med ett samtal om liv och död, om hur man  kan finnas till hands och hur man kan reagera på olika sätt. Hur fort saker kan hända. Erfarenheter av dödsögonblick. Värdet av att ha varit med när det hände. Allt.

Det är den andra pappan i Julias klass som går bort på kort tid. Det väcker tankar om varför och hur tunn livslinjen är, vad det är som skiljer och när det kan drabba ens egen familj. Jag har legat vaken och tänkt på den drabbade familjen, på mamman, på barnen, på andra i deras närhet. Det är en svår tid för dem just nu, med mörker som man måste igenom. Och alla vi som har lyckan att vara i livet idag borde tänka en gång extra på det och ta vara på tiden. Alla har inte den gåvan idag.

Maken gillar effektivitet. Nu lagar han söndagmiddag och jag tror han är väldigt nöjd med sitt maximala utnyttjande av ugnen. För att inte tala om det faktum att maten sköter sig själv medan han är ute och spelar baseboll med lillsonen.

Det regnade i Shanghai idag om ni inte visste det. Väldigt vanskligt att köra Formel 1 med blankslitna däck då. Klockan nio i morse gick starten och då parkerade sig ”halkbanemannen” i min soffa för att följa dramat. 56 varv. Runt runt runt. In i depå. Runt, runt, runt. Avåkning. Runt, runt, runt. Omkörning. Runt, runt, runt.

Intressant sport det där. Den måste göra sig mycket bra i TV i jämförelse på plats, om man bortser från att man då missar lukten av bränt gummi och olja. Och så någon märklig annan doft/lukt säger de som sett ett lopp live. Å andra sidan kan man ju i TV följa bilarna mer än bara den hundradels sekund de flyger förbi ens läktarplats.

Jag sov som en kratta och har tömt mina sista krafter på en färd in till Umeå idag. Det var av nöden eftersom vi hade en ombesiktning på guldvolvon som nu hade övergått till körförbud.
Det var helt tomt på besiktningen i princip och fort gick det. Fort och fint, tack vare äldsta  lillebror som fick skruva isär och ihop min bil medan jag åt middag hos hans sambo i onsdags.

Jag gnäller. Men inte tillräckligt tydligen. Ingen har observerat mitt stackars tillstånd.Ja utom min man då som konstaterade att jag hade feber, efter att han stuckit in sina kalla fötter under mitt täcke i går kväll.

"Jaha, inte visste jag att du var sjuk" konstaterade ett av barnen efter att jag förklarat att jag inte skulle följa med till simhallen.
"Du ligger ju inte direkt och weenar (tonårssvengelska för gnäll)  i soffan med en massa täcken som vissa andra"

Jaså? Är det sånt som krävs?? Här tror man att man liksom av sig själv ska få full uppbackning för att alla borde se hur eländig och snörvlig man är!
Och så måste man i själva verket påvisa det genom att ligga och gnälla i soffan för att markera det! Det räcker inte med att jag inte har klätt på mig!

Därför ska jag satsa på att ligga i soffan ensam idag och tycka väldigt synd om mig själv. Och så ska jag tycka synd om alla som skulle ha flugit någonstans idag som får stanna hemma på grund av askmolnet. Det skulle ha varit värre än lite halsont.

Som man bäddar får man ligga. Igår kändes det som ett genidrag att byta alvedon mot sangria på dammiddagen hos svägerkan. Lite halsont kan juinte få förstöra en sån kväll, eller hur? Idag verkar det inte fullt lika smart och det där ”lite ont i halsen” är bytt mot ”mycket ont” och tjocktröja och täcke inomhus är ett måste. Jag tror jag känner mig som när en ”riktig karl är förkyld” !