Monica Lundqvist - I nöd och lust

Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
 

Vanliga etiketter

» Visa alla etiketter

Kategorier

Miljö (1)

Bloggat från mobilen Förlossningens upplysta skyltar på Södersjukhuset...

Förlossningens upplysta skyltar på Södersjukhuset blev nattens sista sevärdhet. Jag körde in för att hämta stordottern som agerat "pappa" ochfått se ett nytt liv födas. Hennes kusin fick igår en stor flicka efter ett antal timmars slit. Eftersom kusinen är ensamstående mamma, och har flyttat från skellefteå till Stockholm, så har Sofia tagit papparollen och till och med gått på mödravårdens föräldrautbildning . En intressant upplevelse att vara i pappagruppen och höra deras diskussioner säger hon. Kusinen hade gått dryga två veckor över tiden och Sofia har haft jour och bott med kusinen i hennes lägenhet för att vara stöd och ständigt beredd. Därför flög hon bara som hastigast till norrland för att pricka in examen och studentfirande innan hon återvände till sitt pappauppdrag. När vi var på väg ner i lördags hade värkarna börjat och de åkte in senare den kvällen. Det tog några dygn med andraord och dottern var likblek, utvakad och sluddrade samtidigt som hon var exalterad och adrenalinhög i natt. Tre timmars sömn på tre dygn och dåligt med mat och sen andra stressfaktorer är ingen drömkombination. Hon rasade ihop på en madrass när vi kom hem i natt vid halv två och hon verkar inte ha rört sig en millimeter sen dess konstaterade jag nyss. Alla övriga sover också, det är bara jag som är vaken. Ikväll åker vi till Åland och systrarna är så glada för att bebisen äntligen är född och att Sofia kan följa med. Till kusin- Frida säger jag ett stort grattis. Vi ska leverera barnvagnen senare idag.

Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS