Dvalan

Jag lever. Men jag har gått som i dvala efter midsommar. Jag vet inte om det är ett försök att stanna kvar i den där kupan  som vårt midsommarfirande utgör? Det känns som att ingen vill därifrån.
Det enda positiva med att landa hemma igen var den egna sängen som på sikt kanske får effekt på min sjujäkulskt onda rygg. Jag lyckades tydligen vrida till något där i ett anfall av skåpbärande hos stordottern.

Lillebror och hans Göterborgsfamilj hade installerat sig här när vi kom hem så nu känns det som sommar på riktigt. Ikväll blir det grillning med andra lillebror också. Dagarna går i ett lagomt tempo med sovmorgnar och långa frukostar/middagar och jobb däremellan. Och så lite fotboll på det.