Mitt i livet

Idag fyllde min bästis 50 år. Mitt i livet om ni frågar mig. Det är ju så det ser ut på den där levnadstrappan från förr i tiden.
Men andra säger att man inte alls är mitt i livet då, utan har börjat utförsbacken redan.
Själv utgår jag från att jag få leva tills jag är 100, och min väninna också. Alltså håller jag mig till att hon är mitt i livet och först imorgon börjar nerförsbacken.

För övrligt har hon meddelat att det känns fint där på andra sidan 50, så jag har inget att oroa mig för de närmaste två och ett halvt åren. Eftersom hon firade med sin särbo coh sina barn idag, så har vi fyra andra damer tagit firandet i egna händer och druckit mousserande och ätit jordgubbar på min altan. Man missar ju inte gärna en anledning till fest!