Monica Lundqvist - I nöd och lust

Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
 

Vanliga etiketter

» Visa alla etiketter

Kategorier

Miljö (1)

Blod

Jag gjorde rostbiff igår. En väldigt blodig sådan. Så blodig att den var i hållet rå för mig och min man som gillar blodigt kött.

Jag konstaterade krasst att den inte skulle gå hem hos barnen och skar de yttersta mer välstekta skivorna till dem. Döm om min förvåning när alla barnen istället åt, och ville ha mer, av de allra blodigaste bitarna.
 
Nu funderar jag på om det är Twilight-filmerna, ”Låt den rätte komma in”  och den allmänt populära vampyrtrenden som förvandlat mina barn till blodälskare?
Bör jag ge akt på bitmärken i min omgivning?

Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS