Jag tog förmodligen säsongens sista utomhusbad igår. Vi kan väl säga att det var frivilligt, men på grund av tålamodsbrist.
Jag pratade nämligen med min mamma igår som hade varit ute i stugan och plockat in det sista för vintern. Hackat loss båten från sjö-isen och dragit upp den till exempel. Vi hade egentligen tänkt göra det där förra helgen, men då kom ju det där 70-årskalaset så hastigt på.

Just got laid. Eller rättare sagt så lade jag mig själv alldeles nyss. Fullproppad av viktiga engelska ord som till exempel ”hönshjärna”. Birdbrain. Jag hoppas min son kommer att ha stor nytta av ord som dessa i det engelska språket. Han kan ju alltid kalla någon kypare för det menar jag. Från läxläsningen i engelska övergick vi till tappar och stavar. Förtjust över alla nya kunskaper om ögats uppbyggnad som jag förvärvat mig inför sonens prov i No i morgon. Jag tyckte han skulle briljera med pluskunskapen från nätet att sköldpaddor ser sex olika färger med sina tappar, medan vi bara ser blått, rött och grönt. Internet är fantastiskt när man ifrågasätter sånt som står i läroböckerna.

Idag fyller min pappa 70 år. Jag är väldigt glad att vi kunde träffas och fira honom förra helgen. För många är det en självklarhet, men inte för mig och mina syskon.
De gånger jag träffat min pappa de senaste 30 åren kan jag nästan räkna på ena handens fingrar.
Jag är glad att vi kan ha kontakt idag utan att det känns konstigt. Det har nämligen inte alltid varit så. Jag är glad att jag kunnat förlåta och gå vidare.

Och för att han inte ska glömma att han har en familj med blodsband så fick han med sig ett släktträd med alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Tydligt utmärkt med bild, namn och födelsedag. Och med plats för nya grenar.

Det har blivit en del grenar på trädet som stammar från pappa, som fyller 70 år idag.

Allting är relativt. Normalt skulle jag vara jätteglad åt en Leksandsvinst. Men nu kom den i overtime och därmed tappade vi en poäng. Och den kom mot bottenlaget Troja Ljungby vilket innebär att den verkligen ÄR en tappad poäng.
Hade den kommit mot Malmö senast hade jag varit betydligt mer nöjd, även om utfallet hade varit detsamma. Två poäng. Oavsett motstånd.
Men så är det ju inte, för allt är ju relativt.

Det positiva man får ta med sig är att vi vann på övertid igen. Vi kan tydligen avgöra jämna matcher. Men att peta in två mål på ordinarie tid när man skjutit över 40 skott är uselt.
Slutsatsen av det hela är att jag i alla fall är relativt glad. Och relativt trött.

Hips vips så var bilbesiktningen över och för första gången på vad som känns en evighet så gick bilen igenom. Tack för det! Nu kan jag handlalite julklappar istället.

Jag tror jag har landat i vardagen igen efter en smått hysterisk vecka. Min pappa fyller 70 år på torsdag, men så i veckan fick vi veta att han inte skulle vara hemma. För att så många som möjligt skulle kunna vara med av oss barn, så bestämde vi hastigt att vi skulle hämta hit honom från Vilhelmina på fredagen. Då skulle även de som jobbade natt och helg hinna träffa honom.

Tvåtimmarsnätter är inte bra. Jag är för gammal för sånt! Fördelen är dock att man redan före sex hunnit skära äppelkaka till lärarfikat, jobba lite och skicka beställningslistor inför 70-årsmiddagen på Levar hotell. Nackdelen är att jag skulle behöva sova middag och det lär inte hända idag. Det är sådana dagar jag tänker på de som ska iväg och jobba den här tiden och som dessutom har ett par småbarn att lämna på förskolan innan. Jag avundas dem inte. Jag hade några få sådana morgnar när barnen var små och minns det med fasa. Det är fullt tillräckligt att man är trött själv. Dessutom skickade jag det här inlägget strax efter sex i morse. Vad som kom in i min blogg var en gammal blogg från mars i fjol. Dottern undrade om jag fått en knäpp…? Nej men vk.se tydligen..

Det är en himla tur att man har kvinnor med rejält handlag i sin vänkrets.
Sånna som kan stycka en älgkalv på mitt kökbord bara sådär. Och det är
ännu mer tur att de är sådana som ställer upp när livet kör ihop sig för mig.