Sängen var inom räckhåll när vi svängde in på vår gata efter en låååång dag i Skellefteå. Och inte minst en hemväg med djupsnö, lapphandskar och snörök hela vägen från norr. Man såg inga långa sträckor framåt. Ändå hade jag inte räknat med en höfthög plogkant som plötsligt skulle skottas bortklockan två på natten för att jag skulle kunna köra in bilen på vår långa garageinfart. Min man ville lämna bilen på gatan och ta allt i morgon. Jag somgenast tänker 73 steg framåt insåg att den möjligen kunde bli överkörd av en plogbil alternativt inte starta utan motorvärmare när sonen ska till skidbacken i morgon bitti. Alltså skulle jag tjura mig ut och skotta tänkte jag. Min medvetslöst trötta och nyväckta man hade inget vidare humör men ingen av oss var tydligen trött nog för att inte orka flyga i luften. Det slutade med att han skottade bort plogkanten ( det gick fort när han var så arg på sin tjuriga fru) så att jag kunde forcera en snöfylld infart med lite sats och våld. Motorvärmaren är i, jag har pulsat med all packning in till huset och gatan är fri att ploga. Vi är sams och har just enats om att det där nog var en nödvändig kompromiss och nu ska vi slumra till curlingfinalen och alla bronsintervjuer med Myhrer. Och jag ska inte ens tänka på snö.

Sverige utslaget i kvarten. Vilken bedrövlig inledning på den här dagen! Anton och jag klev upp tidigt och dukade frukost framför TV:n och Sverige-Slovakien. So far so god. Men sen då? En sur förlust. Usel coachning och det är bara att hålla med Wikegård att det finns ingen plan B i det svenskalaget. Jag är glad att jag inte är mamma till Henke Lundqvist för en sån här match är det svårt att trösta efter. Bengt-Åke har glidit fram på en räkmacka under sina år som förbundskapten. Han har haft stolpe in hela sin tid. Fram till idag. Sverige utslaget i kvarten...vem ska man hålla på nu? Det får bli underdogen Slovakien med hjärtat. Hjärnan säger Kanada. Det enda positiva är väl att att man slipper några nattmatcher. Bra för sömnen!

Det blir en strålande vacker vinterdag sa vädermannen.
Jo, om man ser den genom fönstret, från sängen, med dubbla täcken.
33 minusgrader morse. Jag tyckte synd om min man när han cyklade till jobbet vid sextiden i morse.
Nu när barnen gick till skolan var det åtminstone ljust.

73:e dagen i kylan. - 30,3 när jag klev upp i morse. Den kallaste vintern sen 1965. Varför bor jag överhuvudtaget kvar? I Trelleborg är det kallt enligt deras mått mätt. Framåt veckan blir det mer normala plusgrader där sa vädermannen i morse. Det känns nästan som ett alternativ just nu!

Äntligen ikapp! Har just sett klart inspelningen av Malmö-Leksand. Vilka skitmål! Det är irriterande att förlora när man har ett sånt spelövertag periodvis. Blandad kompott under kvällen skulle man kunna säga. Ett par hockeyförluster, en svensk hockeyvinst och ett OS -silver. Min man snarkar här bredvid och jag funderar just på hur jag ska få på honom "munkorgen". Själv ska jag zappa runt lite på OS-sändningarna innan jag lägger mig. Beroende? Vem? Jag?

Det är mycket nu... OS kräver sin kvinna! Ikväll är jag på bästa konståkningsspråk så att säga kvadruppelbokad. Sonen har hemmamatch samtidigtsom Leksand spelar i tv-sändning, Sverige spelar i OS och Kalla åker för medalj. Behöver jag säga att alla tv-apparater är bokade med inspelningar? Jagbörjar med att koncentrera mig på sonens match nu.

Semestra i Nordmaling! Jag sitter och tittar på Godmorgon Sverige där man går igenom alternativ till vintersemester. Härjedalen är tydligen toppen för där har man massor av snö och spårkort för längdåkning kostar "bara" 230 kronor för en vecka. Gissa vad? i Nordmaling har vi också en himla massa snö och utmärkta spår på det nya elljusspåret mitt i samhället. Det är dessutom gratis. Och de flesta av er behöver ju inte resa så långt då. Dessutomär liftkorten i Ålidberget säkert väldigt mycket billigare än i TV:s vintertips. Basta kan ni göra i simhallen!

När man ska ut och skrapa rutor på bilen den här tiden en söndagmorgon önskar man att hockeysäsongen var över! Idag är det bortamatch i Högslättens ishall ( Nordinggrå tror jag) för Anton så vi håller på att packa oss iväg nu i ottan. Det blir nog många som sover på bussen sen....

Nej, jag har inte gått i ide, men jag är bra sugen! Den här förkylningsledvärken gör mig både trött och irriterad och nu luktar det vetekudde i micron för jämnan.

jag är en sjuk människa. Inte bara för att jag hostar snorar även den här veckan. Jag har en vag känsla av att jag av många skulle betraktassom sjuk av den enkla anledningen att jag tillbringar lunchen med att se reprisen av Mora- Leksand från i fredags. Det riktigt sjuka är nog att jag ser fram emot straffläggningen i slutet - trots att jag vet hur den slutar.

Igår åt vi middag i pyjamas. Ikväll åt vi lax med fetaost och rostade rotfrukter innan vi gick på chokladfonduen med mörk rom. Medan vi andra har lagt ansiktsmask och dressat om till pyjamas igen,så har värdinnan slocknat i sina hjärtliga pyjamasbrallor med hunden som magvärmare. Mest troligt för att han blev platslös när matte ockuperade hans korg! Vilka partypinglor vi är va !

Rivstart idag! Frukost i stan, bilfärd till Nordmaling med väninnan som släpptes av för en snabbvisit hos sin mamma, medan jag jobbade simhallen! Sen snabbt klädbyte och en tallrik fil, återresa till stan och nu sitter jag och väntar på att bli insläppt på Idun där vi ska se Cirkus cirkör ! Det flyter på kan man säga. I övrigt är jag fortfarande glad över Leksandsvinsten mot Mora igår. Livet är trevligt just nu.

vi provar strumpor inköpta i London förra veckan...och den enda mannen närvarande är hunden Seiso som är mäkta imponerad!

helgen är inledd! Nu har vi varit påklädda tillräckligt länge! Nästa uppdatering kommer att bli mer lättklädd! Jag lovar!

Det är väl inte riktigt klackarna i taket, men jag tänkte att det skulle bli. Jag håller på att packa för att åka in till stora staden och ett heldygn tillsammans med tre väninnor. En lugn hemmakväll med massor av prat och skratt. Jag är helt säker på att deras sällskap kommer att få mig på fötter. Bakmaskinen har bakat bröd, jag har fyllt lite burkar med norrländska delikatesser, eftersom två av damerna flyger upp från Stockholm i eftermiddag.Nu ska jag bara försöka få fram bilen under snöhögen, så att jag är i tid på flygplatsen.

Det enda molnet på min himmel är att jag inte kommer att kunna se Mora-Leksand. Jag får nöja mig med onlinerapporteringen. Surt, men man får inte alltid allt här i världen.

Mina fingrar fungerar. Hurra! Det går framåt. Jag orkar till och med bli irriterad.
Jag släpade mig iväg till föräldramötet igår kväll. Det borde man ju klara av efter att ha sovit fram till lunch?  Jösses vad slut jag var när jag kom hem sen.

Anton har spanskaprov i morgon. Isa har förbarmat sig över förhörandet, eftersom båda föräldrarna hostar och snorar och hon dessutom är den som är vassast av oss i spanska numera. Hon är hård som flinta när hon sätter igång och jag noterade att hon har en del oortodoxa metoder.

När jag tappade temuggen i golvet igår insåg jag allvaret. Jag hade så ont i lederna att jag inte kunde hålla en kopp. Vartenda steg tog emot och både knä- och fotleder svullnade. Jag kunde nästan inte lyfta en tallrik, handlederna bara strejkade. Och värst var det i fingrarna. I de sista lederna på fingrarna. Där molvärkte det nämligen hela tiden.

Jag har kapitulerat. Jag har så ont i kroppen att jag knappt kan ligga ner. Känns som man skulle vilja ligga och flyta i varmt vatten. Hostar och snorar oavbrutet.

Jag har dessutom lyckats med bedriften att bränna hål på min vetekudde. Vi har lite svalt i huset och jag fryser tillräckligt som det är nu.