En söndag i H-vetet, innefattade bland annat en havererad koppling på Chryslern när Julia skulle skjutsa Isa och kusin-Linn till fotbollsmatch, ungefär samtidigt som jag stod och bakade sista kakorna som vi skulle sälja på matchen 45 minuter senare. Samtidigt var Guldvolvon på utfärd med Petter och regnet öste ner. Samtidigt skulle vi ha haft en bil att frakta barn i, packa bord, partytält, kaffetermosar och allehanda fikaförsäljningsgrejer i. Samtidigt fick jag också en helt annan härva att reda ut vilket tog inte bara en miljon telefonsamtal under dag och kväll, utan också en väldig massa energi. Jag var ömsom adrenalinfylld, ömsom urlakad hela kvällen.

Tredje sömnlösa natten. Ju mer jag snurrar och vrider i sängen, ju mer funderar jag. Tänk att det är så svårt att lägga sig till med goda vanor, men så lätt att bryta dem? I många, många år sov jag ytterst få timmar varje natt. Jag hade liksom inte tid att sova tyckte jag. I tre år har jag jobbat på att bryta det mönstret. Att lägga mig i tid och se till att jag är tillräckligt nervarvad för att sova bra. Jag lyckades till slut, men det är sjukt vad snabbt det går att ställa allt på ända igen. Nu är frågan om jag borde ha klivit upp för två timmar sen när jag vaknade eller om jag ska tvinga mig kvar i sängen och få ytterligare någon timmes sömn? Jag har nämligen en lång dag framför mig. Vilken tur att det är en så rolig dag!

Ibland behöver man påminna sig om varför man bor i Nordmaling. Jag fick en sån påminnelse alldeles nyss när jag ringde Umeå kommun.

Igår morse var jag och tog prover på vårdcentralen inför ett läkarbesök. Jag som normalt klarar mig lätt utan frukost höll på att svälta ihjälinnan jag var hemma igen! Men väl hemma hamnade jag i något annat jag skulle göra och vips hade jag helt glömt det där med att jag inte hade ätit. Det kom jag på vid lunch.... Vid lunch kom också posten. Där låg en kallelse till provtagning för en uppföljning av mitt besök på Sorselegården för tre år sedan. Proverna skulle tas på vårdcentralen. Fastande. Remissen gällde från i onsdags. Det är väl själva tusan att det aldrig ska lyckas med en samordningsvinst här i världen. Nu blir det ny fastemorgon och en ny tur till labbet för nya stick i armen. Hade jag bara fått kallelsen samma dag som remissen började gälla så hade jag slagit två flugor i en smäll,fyllt ett rör till när jag ändå var där och sluppit belasta vårdcentralen med ett besök till. Jag hoppas mitt enda stickbara kärl hinner hämta sig till nästa sväng.

Duschkaoset är tillbaka. Vi sitter i kö som i ett fångläger. Det är inte optimalt när tre personer ska iväg samma tid och ska samsas om en dusch. Det var ren tur att min man började redan före sex i morse för annars hade han ochså varit indragen i striden. Märkligt att det är sånt tryck på justden här lokalen nu när vi blir färre och färre hemma. Å andra sidan verkar summan av duschande tonåringar alltid vara konstant. Det måste vara en matematisk livsformel.

Grå gröt till frukost.
Grått bröd till.
Grått murbruksdamm på bron.
Grå himmel.
Grå dammråttor.
Gråa hår!

Dagen D närmar sig. Den där dagen när saker ska återgå till det normala igen. Det är bara det att här känns det mer onormalt än det brukar inför skolstarten. Isa har flyttat in till stan för att börja gymnasiet på Midgårdsskolan. Sista flyttlasset gick ikväll nå.g det kändes onekligen väldigtkonstigt. Julia som tog studenten i juni börjar nytt jobb i morgon, men bor som tur är kvar hemma till Antons förtjusning. Anton ligger och vrider sig isängen inför morgondagen när han börjar åttan. Det innebär att det är slut på smekmånaden på högstadiet. Petter jobbar dygn på sitt jobb. Sofia är den enda av barnen som har ledig dag i morgon men hur kul är det att sitta ensam framför TV:n när inga syskon gör en sällskap? Det drog absolut ett höstens vemod genom mitt sovrum nyss när jag insåg att detta oåterkalleligt ändar sommaren. Var tog den vägen?

Mammas nya kille är ett av mina favoritradioprogram. Senast jag bodde på hotell i Sundsvall med mina väninnor låg vi dubbelvikta av skratt och lyssnade till folklivsfanatikern Job Anderssons alla inlägg i debatten.

Jag gjorde rostbiff igår. En väldigt blodig sådan. Så blodig att den var i hållet rå för mig och min man som gillar blodigt kött.

Med drömmande blick satt sonen just vid bordet och suckade lyckligt. "Mamma jag kan inte sluta tänka på hur söt Cleo var". Hm. Han verkar ha fått en bebischock. Vilken tur att han har en sån immun mamma!

Cleo Sofia Carina heter släktens senaste tillskott som har haft sin välkomstfest i Skellefteå idag. Anton var väldigt begeistrad och vill absolut ha en bebis NU. Behöver jag säga att jag INTE står på listan över tänkbara barnaföderskor i familjen ? Slutdiskuterat.

Den prestigefyllda årliga syskonbrännbollen ser jag på avstånd från min plats under parasollet på brorsans altan. Det är ungefär min limit just nu. Feber i morse igen...vad fasen ska jag göra nu? Vad kan göra saken sämre? Eller bättre?

Fjollträskaren hann knappt in genom dörren innan hon krävde frisering av pappa som minsann inte var nödbedd. Jag tycker pappas tröjtext säger det mesta....hon var ALDRIG orolig när han gick loss med trimmern...nejdå,nejdå.

Jag har varit i Italien i natt. Mesta tiden. Jag har ätit bröd med parmaskinka och mozarella som Jamie Oliver hade bakat till mig. Däremellanhar jag åkt skidor i min dress från gymnasiet, styrt upp en klassresa, lekt på ett nöjesfält misstänkt likt en blandning av Grönan och Liseberg. Jag hanndessutom skriva en blogg. Ni anar inte vad intressanta och effektiva nätterna blir när man är febrig.

Jag försökte bränna ut förkylningen med bastubad igår. Tänkte slå två flugor i en smäll eftersom mitt febersvettiga, frissiga flott-hår var iakut nöd av tvätt och allmän omvårdnad efter fem dagar där jag inte haft minsta sug efter att stå och vingla och yra i duschkabinen i onödan. Tur jag inledde sjukdomsperioden med en simtur i sjön så jag liksom var ren i starten! Någonstans verkar min "utbränning" ha gått snett, för idag är halsen som ettöppet sår igen. Ungarna har haft samma typ av bakslag efter några dagars feberfrihet. Eftersom det inte verkar spela någon roll hur exemplariskt jag sköter mig just nu, så funderar jag på om femton snapsar på surströmmingsskivan hos bror i morgon kan göra saken värre? Det värsta är att jag har noll sug efter såväl fest och snaps som surströmming och altanliv. Jag är väldigt bekymrad över att sonens brännboll, dotterns fotboll och ett bebisvälkomnande i skellefteå på söndag känns oöverstigligt just nu. Gör mig frisk. NU.

canal + och Viasat i all ära. Ikväll är det "Connys TV" som gäller. Leksand- Lillehammer sänds på webben. Det lindrade mitt usla tillstånd temporärt. Jag har nu varit vaken i snart tre timmar. Rekord för idag.

Stolsittning. Det är vad jag ägnat mig åt sedan jag klev ur sängen i morse efter att minstingen desperat klappat över allt i min säng för atthitta lillkusin leo som var försvunnen. Försvunnen i hans huvud alltså. Natten kändes det som att jag tillbringat på en intensivvårdsavdelning, där Antonpå min högra sida hade jättejobbigt med andningen och febern. Min mans snarkmaskin på min vänstra sida blev tät stup i kvarten, väste och pös, vilket ledde till stopp och att han slutade andas stup i kvarten. Ja det kändes i alla fall så. Ingen hade med andra ord en drömnatt. Jag hade just satt på tenär min kompis Susanne kom över med en burk stärkande zink för att få fart på våra immunförsvar. Dessutom hade hon med sig köttsoppa till middag så att vi skulle slippa laga mat och så några påsar bullar för välbefinnandet. Tänk vilken tur man har som har sånna människor i sin omgivning! Efter min stolsittning och middag avancerade jag till soffan där jag somnade till en timme innan jag vaknade med hjärtklappning och frossa. Tre filtar och en film senarefryser jag fortfarande som jag vet inte vad och en koll på tempen visade 39.4. Jag är alltså ikapp och förbi sonen och kanske är det han som får badda min panna i natt när jag yrar om dvärgar och krokodiler. Just nu ransonerar vi i alla fall hostmedicinen så att den ska räcka till oss båda. Bricanylen fårhan ha för sig själv.

Avtändning kan inte vara mer förvirrande än Antons tillstånd just nu. I morse satte han sig käpprak upp i sängen och undrade om det verkligenkostade 3 kronor. Sen gick han på toa och kom tillbaka och såg faktiskt riktigt vaken ut. Ja han var så pigg att det var omöjligt att somna om påstod hanoch försökte köra upp mig. När han tittade på sin far och frågade om han skulle gymma nu, insåg jag att febern fortfarande hade bra grepp om honom. Ävenom min man har gymmat i perioder så har han aldrig gjort det vid sex-tiden på morgonen! Tro mig! Sen dess har sonen satt sig upp med jämna mellanrum ochkommit med nya intressanta uttalanden. Bland annat undrar han vems rymdskepp som står på gården och varför jag har stängt in krokodilen i garaget. Jag ser ut att ha en givande dag framför mig i sängen.

Storsonen kom hem och vände efter jobbet, för att åka till bakteriefria flickvännen. Han som förmodligen gjorde bort sitt under sina två feberdagar tidigare i veckan.

Detta hus är nu klassat som närmast pestsmittat eller åtminstone ej säkert att vistas i. Unsafe area. Vi borde ha en sån där varnande spetälskeklocka tydligen.  
Lillsonen passerade 40 grader på eftermiddagen och blev välda medtagen och tung i andningen. Julia ligger före i processen men det verkar hostigt och segt. Isa har strategiskt kört varm dryck-vila-varm dryck-sova-metoden med viss framgång så här långt.  Jag har vänt upp och ner på medicinskåpet och sen gjort ett tappert försök att plocka ur diskmaskinen. Jag fick sätta mig två gånger och vila under detta hisnande arbetspass. Och svetten lackar.

Dock fick jag fram nödvändiga medikamenter, för om vi ska klara natten vill jag gärna ha lite lättare andning och mindre hosta på sonen. Själv är jag nöjd om jag kan ligga utan att halsen känns som den kättar igen och om öronvärken ger med sig så pass att jag inte måste sitta upprätt och sova. Ja, om jag slipper fler obskyra drömmar och svettpass i natt så är det ett plus. Åh, vad jag avskyr detta!

Som kronan på verket hör jag regnet strila ner oavbrutet och inser att det kommer att ta veckor att få den kvarglömda tvätten på klädstrecket torr. Jag får nog beordra ut någon och hämta in den för omtvätt i morgon. Dagens Ilandsproblem.

Yran slog till i natt. Jag var så mjuk i benen att jag knappt tog mig fram och tillbaka till toan.
Efter det har jag badat i svett, drömt att jag jobbade som personlig assistent åt en dvärglik ettåring som bodde på kommunalkontoret, samt blivit erbjuden sexuella tjänster av en av min mans barndomskompisar som jag för övrigt inte sett på väldigt många år. Jag tackade dessutom nej av den tvivelaktiga anledningen att han hade så fruktansvärt fula kalsonger.
Om detta inte säger allt om mitt tillstånd, så har jag inget mer att tillägga.

Ja, förutom att jag mycket riktigt har feber även nu och att Anton är i samma usla skick. Vi kallar den konfa-sjukan.Familjens konfirmandledare är nämligen fortfarande riktigt krasslig efter lägret på Norrbyskär ochAnton är helt säker på att det är hon som dragit hem smitta och saboterat hans sista sommarlovsveckor.

När vi var på väg hem från kusinträffen ringde Anton.
"Mamma, när kommer ni hem?"
"Om tre minuter, vi är på väg hem. VI ska bada tunna"
"Mamma, är du medvetan om att klockan är över ett???"

Jag det är klart jag var det. Efterfest på våran balkong blev det alltså inte, men självklart i badtunnan med en nattlig simtur i sjön med tremänningarna vi bekantat oss med under kvällen.
Det var becksvart när vi famlade längs stigen ner till sjön, men desto lättare tillbaka då det hade hade ljusnat. Jag, syrran och brosan badade medan våra respektive gick och la sig. Brorsan konstaterade att det måste vara något fel på våra ingiften som inte pallar de här nattliga äventyren. Och jag höll med.

Självklart blev jag bestraffad för det. Lagom till jag landade på kudden vid fyrasnåret gjorde sig halsen påmind. Nu sitter jag här och snörvlar, febrig och eländig. Ett 4-årskalas hos brorsonen har vi ändå hunnit med, men det känns som att en tidig kväll är ett måste. Det här glamourösa nattlivet tar på krafterna.

 

Leksand -Löven och annat viktigt är på tapeten ikväll. kusinerna till morsan har partaj ikväll och vi kusinbarn är bjudna. Så här långt har jag lovat att simma tvärs över viken vid stugan och möta morsans kusins man på halva vägen. För övrigt är jag bordsgranne med Lövenbloggens Björn Forsgrensfarsa för vi är tydligen tremänningar. Jäkla kul kväll här! Jag har just smält att min man inte kan fylla i en tipspromenadskupong rätt och dragit i mig en massa vin. Mina egna och Syrrans barn surade ihop för att de inte var bjudna och har egen kusinträff med tunnbad och trerätters ikväll. Det blir medandra ord efterfest i badtunna!

Tillbaka till brottsplatsen. Vi har återvänt till stugan för att ladda inför släktträff i morgon. Och det har vi minsann gjort! Alltid måsteman ju utmärka sig på något sätt och kungakronorna finns med för eventuell återanvändning. Vi har tillverkat små knappar, ja eller ganska stora, för attman ska känna igen vår gren av släktträdet. Vi utgör som vanligt en betydande del. Eftersom det är min mammas kusiner och deras barn som är bjudna, så har mina och syrrans barn bestämt sig för en egen kusinträff i stugan medan föräldrarna är på fest. Det ser ut som att deras meny blir nog så tilltalande!Toppat med badtunnan kan det tänkas att de slår tipspromenaden som vi ska gå ....Eftersom min man ska spela gitarr till bordsvisorna har vi sjungit igenom vishäftet ikväll. Allsång på altanen utan Anders Lundin. Vi har konstaterat att det är ett generationsklyfta i sång-urvalet. Jag kände mig plötsligt ung igen...

Smatter mot plåttaket och mörkt mörkt mörkt. Inget idealväder för firande i stugan, men allt går ju när man har altan. Nu har "första bilen" somnat för länge sen. Min man, dotter, storson och systerson åker strax efter fem i morgon bitti för att hinna till jobben i Nordmaling. Bror åker som andrabil med sin son till Umeå strax efter sex och jag, lillson, och de tre yngsta kusinerna åker vid 11 för att hinna hämta mellandottern från Norrbyskärsfärjan med tredjebilen. Man borde bli transportledare! Kvar blir syrran och hennes man och svägerskan och brorsdottern. Alla hoppas på sol av olika anledningar. En betydande sådan är att vi akut måste ha en ny bäddsoffa till stugan och det är onekligen enklare att lasta sånt på släp när det inte regnar.

Nakenbad i sjön,varvat med tunnbad i 40-gradigt vatten och så lite grillad falukorv på det. Alldeles spegelblankt vatten med månen blänkande ovanför svarta trädtoppar. Nu sitter vi framför brasan och dåsar innan det blir sängen vid öppna fönstret. Mamma sover lugnt och har varit mycket piggareidag. Sover gör också min man, min dotter och min bror som alla ska upp tidigt till jobbet. Syrran, svägerskan och jag och barnen har lite längre sovmorgon. I morgon blir det tårtbak i stugugnen. Det kan bli ett äventyr.

De tre små dvärgarna alias Anton och småttingkusinerna skurar badtunnan med hjälp av Petter som är arbetsfördelare och bär ved och pump och kopplar sladdar och slangar. De såg så små ut där de stack upp näsorna över tunnkanten. Syrran och dottern är hos morsan och plockar jordgubbar medan jag diskar,skurar och dammsuger här i stugan. Det kan fort bli ganska rörigt när man bor två stora barnrika familjer på liten yta. Vi håller på att ställa i ordning en dagbädd åt mamma så att hon kan vila här i skuggan på altanen. Hon är piggare men fortfarande ordentligt febrig och väldigt slak. I morgon fyller hennes sambo år så vi har raskt bestämt att kalas får bli här ute. Eftermiddagen ska jag ägna åt att rensa jordgubbar, kanske koka sylt åt mamma (så hon slipper ligga och oroa sig för åtminstone en sak av allt hon hade tänkt göra som hon nu får stryka). Middagen bli jansson och stroganoff tror jag. I stugan tar man vad man haver.

Diagnosen blev njurbäckeninflammation för mamma. Hon hade en sänka på nästan 200, blod och vita i urinen och så vidare så något skit har hondefinitivt i kroppen. Ett sorkprov är skickat för analys och hon har fått antibiotika för njurarna. Hon var ganska slak men vid rätt gott mod när vi komhem. Vi har gjort hamburgare på billig ica-färs från Vännäs och sen suttit på altan hela kvällen. Nu har hälften gått och lagt sig- det är arbetsdag förflera av oss i morgon.

Mamma är sjuk. Min mamma. Riktigt sjuk. Det är sällan hon lägger sig frivilligt. Så igår ringde hennes sambo och var väldigt skärrad. Hon harhaft jättehög feber sedan i torsdags natt och i den här värmen torkar man snabbt ut. Nu började hon bli väldigt medtagen och dricka och kissa funkade inte så värst lysande. Det är inga bra tecken. Så jag åkte dit igår med alvedon och vätskeersättning. sjuksköterskesyster kom en stund senare tillsammans med sina och mina söner och stora sjukväskan. Och mamma fick snällt pina i sig ur glasen mellan sovstunderna. Men hon hade ändå 39 graders feber fortfarande i morse så ett läkarbesök var tvunget. Syrran klämde på armarna och konstaterade att det inte finns mycket vätska kvar där. Så nu agerar jag chaufföroch sitter i Vännäs och väntar på mamma och syster som huserar på vårdcentralen. Jag passade på att fylla upp mammas vätskeförråd och handla det nödvändiga till stugan under tiden. De fyra Pojkarna stannade och fiskade i stugan. Min man kör ut efter jobbet och har Isa och systerdottern med sig. Hur det änär så är det skönt att finnas i närheten när mamma blir sådär dålig. Man hinner faktiskt tänka att man har en väldig tur som får ha henne så frisk vanligtvis. Noterat har vi att grannen har varit jättesjuk i sorkfeber nu..och jag gissar att mamma och hon har grävt i precis samma lador och jordhögar.Vi får väl se vad doktorn säger.

Svägerskan försåg mig med mms-rapporter. Se vilka lätta steg min brorson har efter en sån här vilsam semesterdag i Kalmar...