Det var väl en jäkla tur att man inte åkte till Sundsvall ikväll. Vilken skitmatch! Jag hoppas att det där var säsongens SISTA bottennapp frånLeksands sida. Det såg inte ut som att någon var intresserad av att spela hockey. De kanske ville till IKEA istället??
Reklamens makt?
Minsta dottern, min man och jag satt framför TV:n på lördagkväll när reklamen körde igång. Vips var där en om den voltarengel som jag letade fram ur medicinskåpet och som jag använt de senaste dagarna på makens rygg.
Min man tilhör den skara som anser att det mesta av salvor och krämer är bluff och båg.Därför var han mycket fascinerad av att den här lindrade hans ryggbesvär.
Maken: Det är helt otroligt att den där hjälper.
Isa: Vilken då?
Maken: Den där salvan, som mamma smorde min rygg med.
Isa: Hur hjälper den då?
Maken: Jag har inte alls lika ont längre.
Isa: Så nu kan du inte spela smärtkortet längre?
Hon riskerar att bli arvslös. Det är rart med barn.
Mrs Nightingale
I morse klockan halv sex gav jag min man "den sista smörjelsen" med voltarensalvan innan han åkte till jobbet. Han var mycket förundrad över min omtänksamhet. Den tiden på morgonen är han mer död än levande.
Jag blev faktiskt tvungen att förklara att jag för länge sedan insett att jag faktiskt behöver honom till en massa saker och att det här är som att vårda en hushållsmaskin, smörja sin symaskin eller sin cykel. Den funkar bättre och man har glädje av den längre. Man får helt enkelt se det i ett familjeekonomiskt perspektiv.
Snön faller och vi med den
Det kunde ha varit Paris. Glittrande ljus…
Det kunde ha varit Paris. Glittrande ljus och upplysta fasader längs hela gågatan, ljusgirlanger och stjärnkaskader. Sundsvall var verkligen en helt fantastisk jul-stad och man fick nästan känslan av att befinna sig i någon av världens storstäder. Inifrån hockeypuben fick man lite filmkänsla när man tittade ut på det väldiga snöfallet utanför. Det såg nästan konstgjort ut. I morse var det dock inte lika vackert.
Grått och dimmigt, snöigt och moddigt med en tilltagande vind och vädervarning längs hela norrlandskusten.
Jag vet inte om det är åldern, men vi bestämde oss för att åka hemåt innan det skulle bli alltför olidligt längs E4.
Gissa om barnen såg yrvakna ut när vi ramlade in redan halv två.
Nu ligger vi utslagna i soffan och vilar upp oss. Det är sjukt jobbigt att bo på hotell och dricka champagne liksom…
Säga vad man vill om gamla hotell men nog…
Säga vad man vill om gamla hotell men nog är det något speciellt med trappan och spegelsalen på Knaust. När jag klev in här fick jag en flashback från när brorsan gifte sig och min otroligt vackra svägerska stod överst i trappan på Plaza i Umeå i sin brudklänning. Jag hade velat se det på Knaust! Å andra sidan kanske man behöver mer mattor och bredare trapp när man firar 26-årig bröllopsdag.
Med en julkruka från Ikeas fyndavdelning…
Med en julkruka från Ikeas fyndavdelning som ishink (is har vi däremot gott om på Knaust) , 5 kronors-glas från samma fyndavdelning, skumpa och Leksand-Almtuna på webben firar vi vår 26-åriga bröllopsdag. Det där med flott middag ute har vi strukit. Nygrillad kyckling äten med händerna, ostfrallor och brieost med fikon funkar helt utmärkt! Då kan man dessutom ligga avklädd i hotellsängen, man slipper få ont i fötterna av klackskorna och man har ingen avancerad sminkning eller hårstyling att öda tid på. Efter 26 år har man hittat fungerande firarrutiner. Till efterrätt blir det glasswienerbakelser, ikeas kokosbollar och en liten rom och cola på topp. Allt serverat till Sveriges bronsmatch i junior-VM. 26 år- det är sjukt bra jobbat säger vi!
Pampig värre är hotellkorridoren vi strosade…
Pampig värre är hotellkorridoren vi strosade genom för att komma till vårt rum. När maken jobbat klart tog vi stordottern med oss till Sundsvall, satte henne på Stockholmståget (som sen var timmar försenat) och checkade in på Knaust för att fira bröllopsdag i morgon. Kvällen har tillbringats på sportpub framför Skellefteå-Timrå och nu har jag lagt upp fötterna i den mkt följsamma hotellsängen. Jag tror den har tillräcklig svikt för att jag skulle kunna hoppa upp till taket på fem meters höjd !Det är lite vattensängskänsla och eftersom det är en enda bred säng har jag gett min man stränga order om att ligga still. Annars kanske jag studsar ut genom fönstret på min sida. På sängbordet ligger korsordstidning, Segraren står ensam av Paulo Coelho och IKEA -katalogen. En kulturell blandning skulle man kunna säga.
Social överdos
Så var glada julen slut, slut, slut. Och även om det har varit en fantastiskt trevlig jul på många sätt och vis, så känner jag mig lite socialt utmattad. Det tar lite på krafterna att vara så många under samma tak i flera veckor. Som minst har vi varit 12 personer, oftast har vi varit fler.
Senaste kommentarerna